Katinka Wallner

Katinkas tankar

Varje tisdag skriver Katinka Wallner en krönika med andliga tankar här på Näras hemsida.

Katinka arbetar med medial vägledning men är även skribent, avspänningspedagog och föreläsare. Hon har tagit emot klienter för medial vägledning och healing i många år och delar här med sig av sina tankar kring det mediala och andliga, stort som smått. Vill du veta mer kan du läsa på hennes hemsida: www.unik.vpsite.se 

Katinka har slutat skriva krönikor för Nära.
 

Slutet är alltid början
Slutet är alltid början
Du har kommit till vägs ände. Stångar nu din panna blodig i fruktlösa försök att forcera väggen framför dig. Lönlöst. Blod och ilska stänker omkring dig, du vill, det ska gå! Men icke!! Sjunker du ner på marken, tårarna rinnande utefter dina kinder.
Vacker som en dag
Vacker som en dag
Du är vacker nu. Du är du nu. Du lyser. I ljuset kommer allt det goda fram. Allt det vackra fram. Allt det som legat dolt av skuggor inom dig. Du har varit modig. Du har vågat dra fram mörkret ur din kropp. Du har vågat syna dina inre skuggor.
Andas energi
Andas energi
Tingen andas. Våga se. Tingen andas. Våga känna. Tingen andas. Våga lyssna. Våga lyssna utåt, sedan inåt. Vad hör du?
Vad fyller du ditt liv med?
Vad fyller du ditt liv med?
Vi är många som varit där. Så lätt att bara fälla upp locket på laptopen, gå ut på facebook och bara kolla lite. Kanske någon som svarat på det du nyss skrev? Kanske ett nytt meddelande från en kär vän? Som du visserligen ska träffa imorgon, men ändå. Eller; som du visserligen inte träffat på två år, men ändå. Eller; som du visserligen aldrig träffat men ändå.
Tacksamhetens lov
Tacksamhetens lov
Tack. Tack för min kropp. Tack för min fina, friska, vackra kropp. Tack för styrkan i min kropp. Tack för att min kropp burit mig ända hit. Tack för allt min kropp burit mig igenom. Tack för alla gånger min kropp sagt ifrån när det varit för mycket. Tack för att min kropp finns. Tack för livet i min kropp.
Förlåt och ge kärleken fri
Förlåt och ge kärleken fri
Det är dags att bli fri. Det är dags att bli de vi är ämnade att vara. Det är dags för kärlek. Men först; förlåtelse.
Fördomar
Fördomar
Jag satt nyligen tillsammans med en grupp människor. En av dem kände jag sedan förut, resten var nya bekantskaper. Vi satt tillsammans i glädje. Pratade, skrattade, firade. Jag kände en stor tacksamhet över gemenskapen. Över att här satt vi, till det yttre så olika, och fikade och pratade och delade en stund tillsammans.
Pengar
Pengar
Satte du kaffet i vrångstrupen när du läste rubriken? Fick du en positiv känsla? En negativ? Fick du ångest eller glädje? Började tankarna rusa, känslorna anhopas i ditt inre? Jag vet inget ord som är så laddat som ordet pengar.
Mamma
Mamma
Mamma är ljus, blond med flygande små lockar. Mamma är kall, småsint, svag. Mamma är kärleksfull, rolig, intensiv, impulsiv.
Vodoodocka
Vodoodocka
Han kränker mig. Nålen är grov, sticks bryskt, hårt in i mitt mjuka, naiva, oskyldiga hull. Den är lång och tar en stor plats i min lilla kropp. Smärtan är ohygglig. Men jag finner mig. Vågar inte annat i rädsla över fler nålar i min kropp. Varje gång jag rör den delen av min kropp gör det ont.
En plats som stavas hem
En plats som stavas hem
Locket ligger på. Molntussar i ditt bröst av tyngd. Grått mörker, mörkgrått, fuktigt. Inte förtvivlat, bara grått, grått, grått. Du rör dig med tröghet, tankarna har svårt att få fäste, glider liksom iväg. Du försöker fokusera men känner tröttheten bre ut sig i dina lemmar, ta över hela din fysiska gestalt. Fastnar istället framför TV:n, datorn, du tittar och tittar, helt utan att Se.
Du – mitt hem
Du – mitt hem
Ditt ansikte är där. Mitt ansikte är där. Vi möts i ett ögonblick. Nu ser du bort. Ditt ansikte är Där, mitt ansikte är Här. Vart tog du vägen? Jag söker förtvivlat. Jag söker i veckor, månader, år. Till slut har jag glömt vad jag söker efter, men jag söker ändå.
När livet gör att vi nästan brister
När livet gör att vi nästan brister
Plötsligt sker det. Katastrofen. Din man segnar ner på hallmattan i en hjärtinfarkt, livet förändras drastiskt, inget blir någonsin som förut. Din chef kallar in dig för ett samtal och du får veta att du inte längre är önskvärd på din arbetsplats, det handlar om pengar och besparingar.
Jag går dit du går
Jag går dit du går
Jag går dit du går. Jag håller i din stora hand, din näve. Den andas trygghet, rustik närvaro, samvaro och massor av kärlek. Jag går med ljus i bröstet, kärlek i handen, trygghet i ryggen.
Släpp det gamla!
Släpp det gamla!
Onda tankar virvlar i ditt inre. Arga tankar gräver inuti dig likt klor. Svärtan stiger i ditt sinne, förpestar din värld, sitt seende. ”Hur kunde hon??” ”Hur kunde han bara göra så??” ”Varför ska de ha det så bra när jag alltid fått kämpa?”
Gå inte! <br>Det är inte dags än.
Gå inte!
Det är inte dags än.
Svärtan sliter i dig som klor. Mörkret sänker sig, snart syns endast en svag ljusstrimma vid horisonten. Du står vid stupet. Det lockar och drar. Gå inte! Det är inte dags än.
Världen är en spegel
Världen är en spegel
Spegel, spegel på väggen där, vad i mig speglar du idag?
Låt ditt ljus sprida sig över världen
Låt ditt ljus sprida sig över världen
Låt kärleken inom dig segra. Låt ditt ljus sprida sig över världen. Det är stora omvälvande tider på jorden nu. Mycket sker, mycket kommer upp till ytan; stora konflikter, människor förlorar sina arbeten, sina familjemedlemmar, sina pengar, sina hus, sin självaktning.
Din inre kraft
Din inre kraft
Var har du din kraft? Hos din partner? Hos dina vänner? Ditt arbete? I styrkan hos dina muskler? I maten du äter? I din sömn? Ditt boende? Din nya TV? Din nya mobiltelefon? Din senaste resa?
Släpp stressen!
Släpp stressen!
Det händer ibland. Det händer ofta för en del. Det händer dagligen för väldigt många. Stressen. Den griper tag, likt en jättevåg, för dig till oanade höjder av bortglömt lugn, av ofrihet, tvångströja, press bortom sans och förnuft.
Förlåt
Förlåt
Förlåtelse. Detta känsliga projekt. Detta ibland nästan tabubelagda samtalsämne.
Att släppa taget om sitt liv
Att släppa taget om sitt liv
Många har varit där. Många, många fler än du anar, eller ens tror. Det kan vara din granne, den glada kvinnan i kassan på Ica, den professionelle banktjänstemannen som tryggt handhar varje kunds önskemål på banken. Eller det kan vara du.
Ensamhet
Ensamhet
Ensam. Redan ordet i sig hugger som ett svärd. Ger vassa kanter, avgrundsdjupa hål i din verklighet. Ensam. Ett fult ord. Ett vidrigt ord. Ett ord med så mycket hårdhet och sorg inom sig att det konkurrerar med den hårdaste is om din uppmärksamhet.
Minnen
Minnen
Minnen. Minnen som sticker ut. Sköra, storslagna. Minnen. Minnet av en tid som flytt. För mycket längesedan eller kanske ganska nyligen.
Det ska va gött å leva
Det ska va gött å leva
Minns du Galenskaparnas gamla visa? ”Det ska va gôtt att leva annars kan det kvitta, fiiint å leva annars kan det kvitta…”
När Sanningen bultar på din dörr
När Sanningen bultar på din dörr
När sanningen bultar på din dörr. Är du redo då? Vågar du anta utmaningen? Fatta dess hand och följa den på en milsvid ännu okänd vandring?
Kärleken är
Kärleken är
Kärleken är att stryka din älskade över hans fårade kind då sorgen tynger honom.
Vad är gåvan i detta?
Vad är gåvan i detta?
Du vaknar på morgonen. Regnet strilar utanför från en blytung himmel. Du har sovit oroligt under natten, vaknat och tankarna har malt, du är allt annat än utsövd. Vad är gåvan i detta?
Sluta slå på dig själv!
Sluta slå på dig själv!
Så okej, du höjde rösten mot ditt barn i morse. Jaha, du har inte ännu lyckats gå ner de där fem kilona som du lovat dig själv. Jasså, du slarvade med maten igår. Jaha, du har inte städat än, putsat fönstren, lagat den där fantastiska festmåltiden som du lovat din älskade. Nehej, så är det men… Sluta slå på dig själv!
Fördjupad närvaro
Fördjupad närvaro
Rörelserna saktar ner. Jag känner att jag bor i mig själv. Jag blir tyngre, mer medveten, till hundra procent närvarande. I mig själv. I min kropp. I mina tankar, rörelser, sinnesintryck.
Himlen är det enda taket
Himlen är det enda taket
Se dig omkring. Ett fält fyllt av obegränsad energi. Se neråt, på marken, där du sått dina frön, du vattnar och de utvecklas till starka rötter, djupt ner i myllan. Se uppåt, blått, solljus, världsrymd. Du utvecklar dina grenar, dina blad.
Har du varit utbränd?
Har du varit utbränd?
Jag mötte en idag. Och jag mötte en igår. En människa som varit utbränd. Hör du till dem? En av de som har tutat och gasat dig igenom livet, upplevt trauma, smärtor och som ändå tvingats vidare tills kollapsen har vinkat in dig till vägkanten likt den bästa poliskontrollör ”Hallå, stopp där, kollaps väntar!”
Frigör din inre tiger
Frigör din inre tiger
Ibland kommer det stunder då man måste ställa sig upp och säga ifrån. Avgrundsvrålet kommer ända nere från tårna. Passerar genom kroppen och tar sig hela vägen upp i struphuvudet. Du öppnar munnen och ut kommer - ett vrål!
Jag är trygg och djupt älskad
Jag är trygg och djupt älskad
En önskan om tillit. En önskan om tålamod. En önskan om att kärleken åter ska få regera inom dig.
Det gör ont när knoppar brister
Det gör ont när knoppar brister
Smärtan. Det rister i din kropp. Värken. Det hugger tag i ditt allra innersta. Ångesten, tårarna kommer, kroppen nästan krampar, hjärnan likaså.
Barn!
Barn!
Barn. Jag brukar säga att de är den bästa kursen i personlig utveckling. Barn.
Min inre trädgård
Min inre trädgård
Vad har du i din trädgård? Skördar du det du sått? Är du nöjd med vad som blomstrar däri eller ångrar du dina val?
Beröring
Beröring
Beröring. Jag berör dig med min hand. Jag berör dig med mitt sinne. Jag berör dig med mitt hjärta. Beröring, är att finnas till.
Värme
Värme
Du värmer mig med din blick. Låter ditt ljus sippra igenom allt, från ditt allra innersta över till mig.
Låt något heligt få födas fram
En av de största utmaningarna i mitt liv har varit min brist på tålamod. Ständigt bråttom, ständigt vidare, ständigt otåligt väntande på en för mig alldeles för långsam omgivning. Som inte kan snabba sig tillräckligt! Som inte kan fatta beslut på en gång! Som inte kan se möjligheterna genast! Som inte vågar följa sin instinkt och bara agera utan att tänka så förbaskat mycket!
Medium
Hur har du det med magkänslan? Litar du på den? Ignorerar du den till förmån för att lyssna på vad andra har att säga? Vad andra har att tycka? Om det som är ditt och du. Om ditt liv.
Stillhet
Stillhet
Låt stillheten famna dig en stund. Låt stillheten ta plats inuti dig, en dag som denna. En stund på Jorden. Stillhet. Låt den breda ut sitt vackra mönster inuti ditt bröst.
Tre sidor...
Ibland. Livet är tungt. En stor svart bok full av håligheter att trilla ner i. Du ramlar. Kravlar dig upp. Reser dig för att strax ramla ner igen. Hinner knappt få nästippen över ytan innan du dras ner, under, igen. Ibland.
Jag är värd det allra bästa
Hur har du det med egenvärdet? Inser du hur mycket du är värd? Att du är värd över huvudtaget? Värdig?
Tillsammans
När min gråt spricker upp i mig ser du mig. När smärtan gör att det uppstår sprickor, kan ljuset ta sig in. När mina armar hänger livlösa längs sidorna, är det din goda blick som ger mig styrkan åter.
Tänd ditt inre ljus
Dina ögon lyser. Du är mitt ljus nu. Mina ögon lyser. Jag är ditt ljus nu. Vart vi än vänder oss lyser vi i världen.
Gudagåva
Var har du din gåva? Vet du ens om att du har en gåva? Och om svaret är ja, är du rädd om den?
Släpp taget!
Hur reagerar du när någon sårar dig? Hur reagerar du när någon säger något nedsättande om dig? Hur reagerar du när människor visar sidor du inte visste att de hade? Sidor av det kyliga, beräknande slaget, eller kanske rentav elaka sidor? Ställer du dig upp och säger ifrån? Eller låter du dig bli trampad på och mår sedan dåligt?
Hänsyn
Visar du hänsyn i ditt liv? Uppskattar du vad du får av din omgivning dagligdags, eller tar du det för givet? Finns det människor omkring dig du borde visa större hänsyn till, uppskatta mer, visa större respekt och tacksamhet inför?
Bjälken i det egna ögat
Hur har du det med kritiken? Vilka glasögon har du på när du möter din omgivning? Rosafärgade positiva eller mörkgrå? Kanske rentav svarta?
Nya fräscha tag
Ett nytt år, som ligger som ett oskrivet blad framför dig. Så här några dagar in på det nya året ligger det fortfarande darrande, skälvande av lust att förverkligas tillsammans med dig. Nya dagar. Fina dagar. Underbara dagar. Lyckliga dagar. Allt ligger framför dig.
Skapa ditt liv idag
Skapa idag! Släng ifrån dig pennan, res dig från tangentbordet, räta på din värkande rygg, gå hem tidigare från jobbet eller glöm din sjukdom en stund och skapa!
Hur tar du hand om dig själv?
Hur tar du hand om dig själv idag? Alla andra dagar? När du är trött och känner att energinivån är nere, på gränsen till dränerad, vad gör du då? Sjunker ner i soffan tillsammans med en påse chips? Sätter på tv:n och zappar fram och tillbaka?
God Jul!
Våga tänka annorlunda i år. Julen behöver inte vara på ett visst sätt. Det är vi som skapar den. Med våra tankar.
Vad är kärlek?
Kärleken kommer när du minst anar det. I en form du kanske inte hade räknat med, kanske inte ens kände till eller visste fanns. Kärleken är den lätta brisen mot kinden om våren, kärleken är den stjärnbeströdda himlen ovanför dig en kall natt i december.
Sanningens ögonblick
Är du redo? Är du redo när sanningens ögonblick kommer? Är du redo att kasta av dig masken av självförnekelse, missunnsamhet och negativa tankar? Till förmån för Sanning, autenticitet och Äkta kärlek?
Tar du hand om dig?
När gav du till dig själv senast? När tog du hand om Dig? Bara dig och ingen annan?
Har du tackat?
Har du tackat din kropp idag? Tackade du din kropp i går? I förra veckan? Förra året? Eller har du aldrig tackat den?
Spegel spegel på väggen där
Väninnan lutar sig förtroligt fram emot dig, sänker rösten och pratar. Och pratar mer. Och ännu mer. Hon lutar sig ännu närmare. Du nickar, svarar jakande, kommer med råd då och då och väninnans blick naglar fast dig i stolen.
Rädsla
Låt den falla av dig. Bit efter bit. Rädsla. Se den i vitögat och skratta ett befriat skratt åt den. Ta den i handen och ta därmed kontroll över den. Sluta springa, vänd dig om och Se. Vad det är du Egentligen är rädd för?
Älska
Kraften är din, styrkan är din, valet är ditt. Det är nu du kan välja att börja leva ditt liv. Nu och inte sedan. Nu kan du välja att återkalla kraften till dig själv. Du kan välja att göra vissa val.
Dagar
Dagar. Då ångesten lägger sig som ett tungt täckte. Dagar. Då det är svårt att andas. Dagar. Då man inte längre kan se klart.
Våga vara lycklig
Hur många av er som läser har inte hört uttrycket ”Fånga dagen”? Visst har du hört det förut, läst det förut, att det handlar om att leva lycklig här, i nuet, inte någon annanstans. Men lever vi i det då? Vi här i västerlandet?
Avund
När livet brister, bär vi varandra. När livet lyfter är vi där då för varandra? Ofta tycks människor samlas i sorg, vid elände, i olyckor. Men hur är det när det går riktigt, riktigt bra för någon? Avundas du då denna någon?
Villkorslös
Kärleken kommer när man minst anar det. Kommer in genom fönstret, skrattar, tränger sig förbi i kön på apoteket, tar hoppsa-steg och lallar, beter sig fånigt i största allmänhet men vinner alltid mark. Alltid. För Kärleken Är det sanna levandet. Kärleken regerar. Kärleken vinner.
Om flodhästar
Hur har du det med kärleken? Jag tänker inte på den kärleken som ofta(st) omnämns i massmedia, den mellan kvinna och man, man och man eller kvinna och kvinna. Eller ens kärleken till barnen. Nej jag talar om den kärleken du har till dig själv.
Utanförskap
Hur är det? Känner du dig utanför i olika sammanhang? Kanske ofta? Kanske är det till och med så att du känt dig utanför i hela ditt liv. Annorlunda. Konstig.
En strof
Jag vaknar med en tanke och insikt i mitt inre: det finns flera skikt av negativitet. Lika attraherar lika. Om du är på dåligt humör: dras du till första lagret. Om du pratar illa om din omgivning – synkroniserar du med andra lagret.
Larva dig
Larva dig. Ta fram ditt inre barn. Våga göra bort dig. Bli lite barnslig. Bli mycket barnslig. Klättra i ett träd. Sätt på dig något knäppt, en rolig hatt till exempel.
Goda ögon att se med
Andas in. Andas ut. Livet. Det är det som sker. Mellan varje andetag. Just i varje ögonkast. Andas in andas ut. Se dig omkring. Ta av dig dina solglasögon och se världen som den Är.
Om att släppa taget
Jag ser in i mannens glittriga ögon och får domen. Domen över min bil. Den är dödsdömd. Kaputt, slut, förbi. Finns no more. För att ytterligare förstärka detta går han ut på bilprovningens parkering där min lilla skrothög står och klistrar en stor röd lapp med texten ”Körförbud” på samt med ett stort svart kryss över. This car is no more.
Mirakel
Du är ett mirakel. Så är det. Det är ett mirakel att du finns. Har du någonsin sett på dig själv på det viset? Stanna upp, blunda, andas in, låt tanken få fäste i dig. Du är ett mirakel. Öppna sedan ögonen och se alla mirakel omkring dig.
Kärlek
Hur gör man för att lappa ihop sig själv och sin längtan? Hur gör man för att lyckas undertrycka ett av de starkast mänskliga behoven?
Vägrar vara duktig
Jag sätter mig ner. Och vägrar vara duktig.
Tankar om kärlek
Per Olas arbete med att sprida armbanden som syftar till att sprida kärlek istället för negativa kommentarer kring andra och annat påminner mig om det jag så länge arbetat med och för; nämligen tankarna.
Tillit
Tillit till det som Är. Tillit till det Som finns. Tillit till det som komma skall. Tillit till att bli buren när jag brister.
Betraktelse
Där ljus och mörker möts, uppstår alltid en spricka. En spricka där sanningen kan sippra in, tänker jag, en helt vanlig måndagskväll när jag står och diskar.
Besjälad
De kommer allt mer nu. Stunderna. Stunderna med känslan av att vara besjälad. Ett med allt. Med mig själv. I fas med min själ. Besjälad. Be-själad.
Dagen som är
Skillnaden är hårfin tänker jag, där jag sitter i bilen på väg till mitt arbetsrum och en väntande klient. Hårfin, gränsen är som ett hårstrå av finaste sort; skirt men böjligt, tunt men färgfyllt. Gränsen mellan att vilja leva och inte.
Bilen
Var befinner du dig? I din bil? Körandes för fullt? Gasar du eller bromsar du? Vart är du på väg? Har du kontroll över bilen eller har du, ve och fasa, förlorat herraväldet över den?
Miffo
Vad är egentligen ett Miffo? Någon som Du? Någon som jag? Någon annan?
Om att lämna offerrollen
Är du ett offer? Är det synd om dig? Kanske har du förlorat nära och kära, är arbetslös, sjuk, villrådig, ensam och otrygg?
What´s the bloody point?
Vi har dem allihop. Stunderna. Stunderna då inte ens gråten täcker. När vi helt enkelt lämnar tårarna och går bortom. När vi inte vill längre. När det känns som om vi kommit till vägs ände.
Ödmjukhet
Vad är sann ödmjukhet? Det slår mig när jag sitter i bilen på väg till mitt arbetsrum att jag inte tycker att jag har något speciellt att ge människorna längre.
Vägvisare/stigfinnare
Vad står det på ditt visitkort? Eller ännu hellre; vad önskar Du att det stod på Ditt visitkort? I dagsläget kanske det står; försäljare, distriktschef, marknadschef, advokat, snickare, kantor, präst, artist, musiker eller frisör. Men vad skulle du vilja att det stod? Drömmare? Filosof? Inspiratör? Kreatör? Villrådig? Fantastisk?
Läkning i steget
Stegen är tunga. Jag ser ner i marken där jag går. Vårsolen virvlar runt mig, men jag ser den inte. En lekfull vind smeker min kind, men jag känner den inte. Jag är sluten inuti mig själv. I mina tankar, mina frågor. Vad? Varför? När? Hur? Vaddå?
Självkänsla
Självkänsla är något jag arbetar mycket med. I föredragsform och i skriftlig form.
Vi och de
Jag hamnade i en prekär situation nyligen. En ganska nyligen gjord bekantskap, som jag mött både ärligt och djupt enligt min uppfattning, visade sig ha ett förflutet i ett parti med en främlingsfientlig framtoning. Det var inte ett passivt deltagande utan vännen hade varit aktiv. Hon hade numer lämnat detta parti, men sympatiserade ännu med deras politik. En politik som jag uppfattar som ett ”ni och vi-tänkande”.
Var är du?
Var befinner du dig? I ditt eget liv? Levandes för fullt? Eller är det i själva verket så att du befinner dig i någon annans liv, någon annans dröm? Passar skorna eller skaver de? De kanske rentav är för små eller klämmer på sidorna?
Lidande och kärlek
”Jag får bara till mig att du har skapat det själv”. Jag ligger på britsen med tårarna rinnande nedför kinderna. Vardagsrummet där jag befinner mig är som vilket vardagsrum som helst, med den enda skillnaden att i ett hörn av rummet står en bänk, en brits och bredvid finns några fotografier på ett bord, rökelse samt ett tänt levande ljus.
Att lära ut kärlek
Jag ser ner på mina fötter. Kraftiga mansfötter i ett par slitna sandaler. Jag ser på min kropp, den är insvept i ett säckvävsliknande tyg, i högra handen håller jag en vandringsstav. En enkel stav gjord av trä. Jag går på en kullerstensbelagd väg och jag hör sång bakom mig. Sångröster av flera barn som följer mig dit vi är på väg. Luften är lätt och ljus fylld av barnens sång, en lätthet och lycka strålar i mitt bröst, i mitt hjärta. Jag lever mitt livsmål.
En helt vanlig vecka i ett helt (o)vanligt mediums liv
Tar emot två fina klienter för medial rådgivning i mitt nya fina arbetsrum. Värden har trollat det senaste dygnet och inredning har kommit upp i hall, kök och badrum. Det finns konst på väggarna och några växter. Wow, allt jag ber om får jag!
Rosorna
Jag köpte rosor till mig själv idag. Plötsligt var de där bara. Jag stod i affären, utschasad, trött med begynnande huvudvärk. Många tankar och mycket förvirring upptog mitt sinne. Vem är jag? Vart är jag på väg? Vågar jag satsa allt på min dröm?
Om andlig snobbism
Det händer att jag möter den ibland. Den andliga snobbismen. Antingen från människor som tror att de är förmer för att de har en gåva, för att de är mediala, gör astralresor, utför regressioner, ger healing eller annat. Eller också från människor som längtar, önskar och vill vara som de förstnämnda, som till och med ser upp till de förstnämnda och tror dem om att ha kunskap och kännedom om högre nivåer än de själva. Att de är bättre helt enkelt.
Dåtid Nutid Samtid
Allt flyter samman när jag arbetar. En klient gråter över förfluten tid, i realtid håller jag om henne samtidigt som hon öppnar sig för framtiden. Med hennes hand i min begrundar vi Nuet, öppnar möjligheter i det som var nyss.
Och störst av allt är…
Det händer att jag känner dem om kvällen. Mjuka fingrar i mitt hår, någon som smeker min kind, en tröstande hand på min panna. Ja jag känner dem. Oftast när jag är i övergången till sömn. När jag är som mest avslappnad. När jag är på väg att lämna den verklighet vi kallar liv. Då når jag gränslandet. Gränslandet där just gränserna suddas ut. När ljuv musik spelas i mitt inre, musik så fantastisk att jag när jag vaknar till, önskar att jag kunde skriva noter. Musik från mästare utan kropp, utan tyngd. De bara Är.
Dela denna sida Tipsa en vän Skriv ut
Länka till Nära!
Anna-Lena siar
Anna-Lena hittar försvunna saker!
   
Har du blivit av med något värdefullt föremål eller har ditt husdjur kommit bort? Då kan du skriva till Anna-Lena som kan hitta försvunna saker. Har du tur så svarar hon på just din förfrågan. Klicka här!
Livscoachen Anette