Dåtid Nutid Samtid

Allt flyter samman när jag arbetar. En klient gråter över förfluten tid, i realtid håller jag om henne samtidigt som hon öppnar sig för framtiden. Med hennes hand i min begrundar vi Nuet, öppnar möjligheter i det som var nyss.
 
Mycket handlar om att släppa taget. Om förlåtelse. Även av de som finns på andra sidan. När du är där är du inte per automatik gudomlig. Du är fortfarande en själ, en varelse, som har mycket att lära.
 
Många själar dröjer sig även kvar vid jorden, på jorden, i mål och mening att bli förlåtna. De har nu kunnat se sin skuld, dröjer sig kvar, vill läka, säga farväl på djupet.
 
Både på denna och andra sidan är förlåtelse något dyrbart. Något du inte kan äga. Något du själv kan välja. När du vill bli fri.
 
Så förlåt din döda far, din döda mor. Förlåt mannen som gjorde dig så illa. Förlåt arbetskamraten som inte kan handskas med dina spirituella sidor. Förlåt ditt barn. Men framförallt; förlåt dig själv. För i förlåtelsen släpps du fri. Både på denna och på andra sidan. I förlåtelsen släpper dina fotbojor och du tar fria steg igen, i förlåtelsen öppnar sig horisonten, det förflutnas mörker löses upp och försvinner. I förlåtelsen skådar du åter det gudomliga med klar blick.
 
Du är ett älskat barn. Nu och alltid. Dig ska intet fattas. Så sluta förvägra dig själv frihet. Sluta förvägra dig själv kärlek. Sluta kämpa. Stanna upp, andas in, förlåt och släpp taget. Det är det enda det gudomliga önskar för din del.
 
Att vara människa kan ibland vara misstänkt likt en brottsling med en fotboja om vristen. Om du rör dig utanför en viss zon går genast larmet och du återbördas till fängelset. Så uppfattar vi människor ofta livet, verkligheten, sorgligt nog. Fotbojan är skulden, oviljan att förlåta, både dig själv och andra. Ta den stora gyllene saxen nu och klipp av. Gör dig fri att utforska andra världar. Både din, min och den universella. Det är dags att leva fri utan skuld, utan skam, utan hat, utan förnekelse.
 
Det är dags att visa din storhet, inte din litenhet. Släpp taget och du ska se att många, många osynliga hjälpare sluter upp vid din sida för att öppna de dörrar som behöver öppnas, visa på de stigar och motorvägar du behöver anträda för din resa mot målet; kärleken. Så sätt dig nu i din farkost, vrid om nyckeln och kör. Motorn är din själ, bensinen änglavingarna som bär dig och farkosten just i stunden din kropp. Du är på väg att älska. Skynda mot ditt mål, det finns inte ett ögonblick mer att förlora. Din stund är Nu.

Katinka Wallner
 
Dela denna sida Tipsa en vän Skriv ut
Skriv en kommentar
2010-04-16 11:00
Hej Katinka Så enkelt men så svårt- ibland. Så sant! EN-STOR-NU-KRAM :)
eva friberg
2010-04-10 22:38
Så vackert, vist och ljuvligt gott att höra lite uppmuntrande ord som jag ju alltid tar ut att dra fram i alla dagar av att bara vara närvarande i allt som sker. Så att höra detta skrivna ord fint och grundligt skrivet av dej nyanserade raraste dagens individ, som idag får avsluta allt jag nu tagit in i mej idag. Vackra ord ska man ju alltid njuta av länge...Så tack för den vackraste godnattsagan jag har hört av en alltid god skrivartalande och läst av mej här idag i att heta katinka som skrev den,och som jag antagligen bara ville ge ut ett glatt tjut i att mera av den varan, borde det ju stå skrivet över allt i oss alla ju. Resan giver dagan en ny dager av att lockas till ett garanterat lyckat resultat, om lidandet tas ut ur er alla såklart i att kasta alla era sorger över bord, och hälsa alla att:Nu stiger jag mot skyarna, vill ni följa med? eller stå kvar! För alla kan ju inte ta plats på en gång, tyvärr. Men visa vägen ska ju alla resklara göra, och sen vill andra göra sej fria dom med i att titta på er och ta efter. Lita på att detta plagieras av alla som ser nöjda leenden i dom som gjort sin resa. Man ska ju bli fri, glad, god och lycklig av att gå in i sej själv... Så alvarliga individer som axlar storhetens tunga börda av att vara andligt troende på kyskhet och på att ej le eller ha roligt i livet likt alla fri glada barn. Ja dom reste nog fel i sej och hittade lite rädslor att ta bort nästa resa bara...För att reda ut sitt dåtida register av oro, görs ju inte alltid på en resa i sitt känsloliv. Men om detta blir en vana att alltid resa varje dag i en liten meditativ talande tanke om oro dyker upp, gör ju att man till sist hittar ett sätt att lita på att: Nu lurades jag ju i att tro att detta var farligt eller olustigt bara, för att detta hade ju jag genomskådat redan i mitt eget sökande sisttex. Jag drar alla aspekter genom en kamm, i att vara "rädsla" eller "kärlek" i livets alla tankar...Bara kärleksfulla tankar bådar ju gott i oss alla och envar, Så tänk som katinka och ni är garanterat kärleksfulla i er då med... Tack för ditt fina skrivna ord katinka!från en "EvigaEva"s stora dagbokssida idag om att nu vaktar ju jag tiden i att ejsova som jag ju borde efter din fina saga av antagligen självskriven upplevelserikedom av att he rest i tid och rum och tyckt att detta är det vackraste vi ju gjort oss själva i att rada upp så fint du lyckades med. Så tusen tack att du delade med dej av din vackraste talan igen och igen.Kram eva.
2010-03-08 21:43
Tack Katinka! Mycket vacker och tänkärd. Denna text tar jag med mig ör att plocka fram när jag behöver påminnelse om vad som är viktigt eller lite stöd och tröst i vardagen. Varm Kram Madde
Lillan
2010-03-01 20:24
Hej igen Katinka! Oj, jag tycker verkligen att det Du skrev är underbart vackert och jag har samlat allt i mitt hjärta. Även om jag tror att allt är skrivet i vår själ, som ett uppslagsverk...................bara att bläddra och plocka fram så behöver vi hjälp på vägen, på vår resa till vårt innersta. Den hjälpen ger Du genom dina fina ord/meningar. Tack!
Katinka
2010-03-01 09:27
Hej fina Lillan! Roligt med kommentarer, jag blir alltid lika glad :-) Och jag håller absolut med dig, det är Nuet som är det viktigaste. Att vara i det, njuta av det och verkligheten ger dig så ännu mycket mer att vara tacksam över :-) När jag skrev om resan menade jag både den kortaste och den längsta resan vi kan göra; resan till vårt eget hjärta :-) Kram Katinka
Lillan
2010-03-01 08:40
Hej Katinka, så fint! Alla är vi på väg till något mål, vilket kan vara väl så viktigt. Men viktigare är kanske att stanna upp och leva i nuet, tänka efter. Kanske nuet inte är så bra och då vill vi ha ett mål som vi tror blir bättre eller så tycker vi kanske att det var bättre innan. Det är svårt att veta, men livet är här och nu och vi måste göra det bästa av stunden. Framtiden kanske har talat om för dåtiden vad som gäller i nutid. Som sagt, allt är kanske samtid. Det kanske inte spelar någon roll om det är då, nu eller framtid som gäller utan det viktiga är tilliten och kärleken till dig själv och helheten. Först då kanske Du känner kärleken till allt och alla. Kramis
Ditt namn:  
Din epost: (Visas ej)
Din hemsida:
Kommentar:  
Vår nätetikett
Länka till Nära!
Anna-Lena siar
Anna-Lena hittar försvunna saker!
   
Har du blivit av med något värdefullt föremål eller har ditt husdjur kommit bort? Då kan du skriva till Anna-Lena som kan hitta försvunna saker. Har du tur så svarar hon på just din förfrågan. Klicka här!
Livscoachen Anette