Start
Reportage
Diskutera
Tävla
Övningar
Om Nära
Chatt
Krönikörer
Tarot
Logga in
Bli medlem
Prenumerera/Ge bort
Beställ gamla nr
Kontakt
Nyhetsbrev
Annonsera
Logga in
X
Användarnamn:
Skriv in lösenord:
Bli medlem
Glömt lösenordet?
Om andlig snobbism
Det händer att jag möter den ibland. Den andliga snobbismen. Antingen från människor som tror att de är förmer för att de har en gåva, för att de är mediala, gör astralresor, utför regressioner, ger healing eller annat. Eller också från människor som längtar, önskar och vill vara som de förstnämnda, som till och med ser upp till de förstnämnda och tror dem om att ha kunskap och kännedom om högre nivåer än de själva. Att de är bättre helt enkelt.
Inget kan vara mer fel. Vi är alla unika. Vi har alla vår väg att vandra. Och bara för att en del människor är mer mediala än andra (jag skriver mer mediala – för fröet till detta föds vi alla med) innebär inte det per automatik att dessa människor på något sätt är bättre än andra. Kanske ibland till och med tvärtom.
För att vara medial och framförallt att arbeta med andra människor genom sin mediala gåva eller genom sin healinggåva, innebär också ett stort ansvar. Stort. Det är nämligen en annan människas väl och ve man har i sin hand. Att hålla på tystnadsplikt, att respektera andra människors gränser samt att avhålla sig från rent översitteri gentemot andra är A och O i arbetet som medium.
Och alla har vi som sagt något vi är bra på; en del människor sjunger som gudar, andra spelar likaså, någon är fantastiskt bra på kommunikation, en del skapar vidunderliga saker med sina händer, en del är gudasända Lyssnare och andra den där oerhört varma famnen vi alla längtar efter. Famnen som accepterar oss Som Vi Är.
Och en del är mediala.
Det häftiga är; vi behövs allihop! Helt enkelt därför att vi hör ihop. Vi behöver varandra. Varandras kunskaper. Och vi behöver även det som är gömt i mörker. För först när vi vågar dra fram vad som döljer sig i vårt eget mörker kan vi lysa klart som de stjärnor vi är. Allihop.
Så döm inte din nästa för att han eller hon inte kan se, känna, uppleva eller ens tro på Andra sidan. Döm inte din nästa för att deras rädsla ännu tynger delar av deras liv. Vi ska alla samma väg vandra. Men målet, det är detsamma. För oss allihop.
Varma mänskliga kramar
Katinka
Tipsa en vän
Skriv ut
Skriv en kommentar
Sandra
2010-08-05 01:44
Jättefint skrivet! Antar att du menade "OLIKA vägar vandra..."?
Anmäl
evigaeva
2010-04-02 15:44
Vad roligt att vi alla lider av att få rofylldhet av att någon gör sej "förmer" gentemot oss. Eller varför inte vända på det så här alltså. Ingen krymper ju frivilligt brevid någon, om man har en god självkänsla i sej. Så låt denna känsla ni upplever att snobberiet innebär för er, leda er till erat "lilla jag". Och säg då så här till er själva att: Antingen låter ni inspereras av de som uppenbart tagit in lite extra mycket lärande i sitt liv, eller så låter ni bli. Men om kunskapen är påläst endast och ej genuin istora mått mätt i ödmjukhet minnesvärdhet i att jag lärde mej detta i svåra stunder och ska nu vara ömsint mot andra i sina svåra stunder som jag nu vill vara lite behjälplig i att gaida till sina egna gamla visdomskunnande insikter vi ju alla bär med oss i oss om oss i relation till alla och allt runt omkring oss alltså.Så gör er glada att just ni likt mej ej alls vill framstå som förmer, men ej heller göra oss till små offerrollstalare i att tycka "dumma dom" Detta har vi ju inte gjort heller.. Utan vi bara borde beklaga att just dessa individer lider i sitt "pytte lilla jag" som har jätte stora behov av att ropa till alla att jag är så andlig av mej att ni ska se upp till mej då med. Nej andlighet mäts ej i ord.( Säger jag som nu sitter här och just skriver) Utan att vara andlig i sitt lilla liv, är ju att godta alla som dom ju är i att ej göra skilnad på individers värde i sej. Men att ryckas loss i sej av att någon blåser upp sej ska vi ju inte tåla, utan att ge oss lite mera god tro på oss själva såklart. andligt beteende är ju ett moraliskt riktigt sätt och vis. Och ett ansvarsfullt aktivt liv i att tro gott om att ge ut allt vi vill åter igen få ut av andra igöromål till oss sedan. Vi hittar ju ett gott sätt om vi tror på "givande och ettfående" istället för ett ge och "ta". För det vi tar skola vi alltid ge tillbaka igen. Medans det vi får har vi redan betalat i ett tidigare sked i livet, som ju äro evigt i sej... Vad jag alltid tror gott om är just ödmjukt införlivat mjukt och tyckande fint sätt gentemot alla som vill möta mej lika fint tillbaka. Hela livet utsattes ju jag för att tagas för given av alla, bara på grundvalet i mej själv att tillåta det alltså. Men idag gör ju jag ett nytt sätt i att ställa lite krav på omgivande nära och kära att se mej som den jag ju har kommit att bli idag, tack. mitt lite nya sätt gillas ej av alla idag, för att jag talar öppet om allt idag, och detta är ju ett sätt att vara sann och ärlig mot mej och alla i att deklarera vad jag står för idag. Men vissa blir lite osäkra att tala ut med mej direkt och går till andra och talar om mej, som min syster och min bror nu gör till alla att jag är obekväm m.m.Mitt gladaste jensvar i alla andra leder ju mej vidare i mitt liv idag, så tro lidande inte att dessa ni stött på mår så bra i sig av att "leka lite stora bara. Nej det är ju dem som lider igentligen. Och var alltid erat godaste och gladaste och ärligaste självaste eran essans av gudomlighetens talande rogivande rödaste rosenaktigaste er själva bara så blir ju erat sätt en insperationskälla till andra då med i godhetens namn som ni då bär i erat andliga sätt att vara på... Kan jag bara få någon glad on dagen vill ju jag tro gott om att vara som jag ju är i mej idag. Och oftast så blir ju alla glada av att jag vågar frigöra dem alla isej av att kvittra glatt om allt i livet idag i mitt nya fria varande i bara totalt uppkopplat samtalsgaidande rådets högsta medvetande nivå. utan att alls ej vara mera värd för det... Nej i mina ögon återstår det ju för alla att påvisa i sitt sätt att vara mot andra, hur andliga dom orkar vara för dagen. Alla måste ju få vara nere ibland utan att dömas ut för det. Nej upp och ner i livets kalaskula imagen som leder oss hit och dit i känslor i oss ibland. Men bara tills vi vill tro gott om att våga ge oss en ny etikett om att : Här är nu glada jag som ej tar dåligt sätt av andra och som bara gör alla "och mej" glada idag. Detta vill jag ju önska alla att komma fram till i sina liv idag genom att frigöra sej ifrån alla dagars ideer om sej själv som andra lagt på ens axlar om att "Ta åt sej" eller att"bli liten" av någon annans storhet i den här "livets lärande skola" som vi ju alla vandrar på i ett samspel av att hjälpa och att hjälpas av varandra i livet, som ju bibeltexten du nämnde "Lotta" betyder. Så kloka tal av alla idag gör ju vanligtvis oss glada i tron på oss själva ju. Tack för ordet och glad-återigen solig påskhelg vill jag ju lyckönska er alla idag med en stor glad solig kramhälsning ifrån mej till er alla. "EvigaEva"
Anmäl
djurvän
2010-03-19 14:33
Jag är av samma åsikt, men får även ofta höra från vänner att de är så mediala och att jag inte kan något. Men jag vet vad jag ser, känner och hör och försöker inte kommentera dem, Men det är inte så lätt alla gånger.
Anmäl
Pruppfia
2010-03-09 08:44
Äntligen någon som belyser ett "problem" som bombarderat mig på senare tid. Varför vara andlig snobb? (Varför vara snobb överhuvudtaget?) Bekräftelsebehov möjligen. Egot är för stort i förhållande till den andliga utvecklingen. Det kan inte nog understrykas att ödmjukhet är en dygd.
Anmäl
Katinka
2010-03-04 17:37
Hej alla, vad lycklig jag blir av era kommentarer. Och vad kloka, insiktsfulla och fina ni är... varm kram Katinka
Anmäl
lotta
2010-03-04 14:17
Så bra...så sant...som det står i den gamla boken Biblen.."Den första kan bli den siste..och den sista kan bli den första...
Anmäl
Linda H
2010-03-03 21:00
Det var mycket fint och riktigt sagt! Jag är själv första gradens reiki-healer och jag älskar det MÖTE jag får med människor när jag ger behandling. Men sanningen är att vi alla är healers. När jag ger healing får jag samma energi tillbaka. Detta sker också med de personer som är "anti". Det beror på att det är en ömsesidig universiell kärlek på ett plan där vi alla är unika men ändå ett. Först när man förstår detta kan man enligt mig kalla sig andlig. För det handlar bara ovillkorlig kärlek! Kram till er alla :)
Anmäl
Linda
2010-03-03 20:16
Mycket bra skrivet och jag håller helt med :)
Anmäl
Lelo
2010-03-02 20:00
Lillan Ja, snobb och snobb! Jag vet inte. Självklart ska man inte kasta sig över sin omgivning och klappa sig för bröstet och tro att man är "någon." Att avvakta och känna in är viktigt. Det allra bästa är naturligtvis att lita på sin intuition så pass mycket så att man vet när det passar bäst att "hjälpa till", att vara helt säker på att personen i fråga vill ha min hjälp är självklart det viktigaste. Som sagt, vi har alla våra vägar att vandra och vi har alla våra egna val. Att sedan veta vem som är mer medial än den andra är väl inte så viktigt. Det tror jag inte man kan mäta, men ödmjukheten inför det mediala tror jag på. Kramis
Anmäl
Pocita
2010-03-02 15:14
till slingshot svårt att förstå hur man kan svara folk på denna sajt?? jag hade önskat att jag vore reiki-master vid den tiden... jag hade inte riktigt påpörjat min bana då--- nu är jag redo för alla mediala barnbarn/Pocita
Anmäl
slingshot
2010-03-02 09:19
Välskrivet, bra och sant. Visst möter man dem då och då, dessa andliga snobbar som utan att ha blivit tillfrågade till varje pris skall tala om för en vem man är, vilka tidigare liv man haft med mera. Personligen tror jag att just dessa andliga snobbar faktiskt är de som vet minst av oss alla. Jag brukar tacka nej till deras tjänster och talar om för dem att precis som du skriver "Vi har alla vår väg att vandra" Bra skrivit
Anmäl
Ditt namn:
Din epost: (Visas ej)
Din hemsida:
Kommentar:
Vår nätetikett
Länka till Nära!
Spara ner Näras banner och länka till Nära från din hemsida eller blogg!
Anna-Lena siar
Anna-Lena hittar försvunna saker!
Har du blivit av med något värdefullt föremål eller har ditt husdjur kommit bort? Då kan du skriva till Anna-Lena som kan hitta försvunna saker. Har du tur så svarar hon på just din förfrågan. Klicka här!
Livscoachen Anette
Skriv till livscoachen Anette!
Anette Thornell svarar på läsarnas frågor i varje nummer av Nära. Hon kan ge dig coaching kring ditt problem!