Att ta farväl av Tjojs

När vår älskade ledare Tjojs dog, var det intressant att se hur de övriga medlemmarna i flocken betedde sig. Precis som vi människor tog de dödsfallet med olika känslostämningar. Några såg inte ut att bli ledsna eller sakna henne utan lekte glatt i trädgården som om allt var som vanligt. Men Clyde, en stor colliehane som varit tillsammans med Tjojs de senaste sex åren, lade sig vid sidan om henne och mig när det var dags att säga adjö. Shiloh, en annan ”gammal” god vän till Tjojs, sprang uppför trappan och tittade förskräckt ned på oss.
 
Under ett par timmar efter att hon hade dött, låg Tjojs på golvet inne i huset. Hon gillade aldrig att ligga i hundkorg eller på en filt, utan svala golv var hennes specialitet. Ingen av de andra hundarna verkade bry sig utan de passerade henne som om hon låg och sov. Inte förrän vi lade ett lakan omkring henne gick de fram och sniffade med stela spända kroppar. Shilohs svans var den enda som vaggade glatt fram och tillbaka, som om hon sa adjö till sin vän.
 
Min dotter Olivia, nu 5 år, beundrar jag oerhört. Några vänner frågade mig om vi pratar med henne om Universum, eller olika livsfrågor och djur som dör. Jag har aldrig diskuterat detta med Olivia då hon redan vet, tvärtom är det Olivia som påminner mig om hur det är på Andra sidan. Jag bara älskade den morgonen när hon satte sitt finger framför sin mun, tittade mig in i ögonen och sa: ”Schhh, Tjojs kan fortfarande höra dig!”
 
Många hyresvärdar här i Campania gillar inte att deras hyresgäster har hundar, då många av dem överger hundarna efter två års arbetskontrakt här. Vår hyresvärd hade inte klagat på alla våra hundar så jag tog mig mod och frågade honom på dålig italienska om jag fick begrava min älskade Tjojs. Hans ögon fylldes av tårar och med en gest talade han om för mig att jag kunde begrava henne var jag ville. ”Mia, när du har åkt lovar jag att alltid se efter henne åt dig!” På hennes välvårdade grav lyser nu en gul rosenbuske som alltid kommer att påminna världen om hennes skimrande glädje, som en sol under sin långa tid här på jorden.

Mia Mattsson-Mercer
 
Dela denna sida Tipsa en vän Skriv ut
Skriv en kommentar
Marie-Louise
2010-07-28 07:03
Jag beklagar verkligen din förlust av Tjojs. Har följt er genom dina böcker,så det känns lite som om man kände henne. Och vet hur förskräkligt ont det gör att behöva ta det beslutet som avlivningen innebär. Även om man vet att vi ses igen .så släpper man iväg dom på egen hand. Och det gör så förtvivlat ont att ta farväl. Förtillfället har vi fyra hundar. Och dom brukar ligga i antalet 4-5 hela tiden, Inte fler för jag vill inte ha dom bo ute i ex hundhus utan dom ska leva som familjemedlemmar med oss. Att veta när man ska ta beslutet är svårt ,många tycker att jag väntar förlänge. I mina ögon vill en hund inte dö bara för att den inte är lika snabb längre el inte orkar gå med på dom långa promenaderna. Dom får vara gammla och lite struttiga, måste inte kunna ta sig upp till övervåningen. Men det får aldrig bli så att dom inte klarar att gå ut och kissa mm själva .det får vara skruttigt men inte ovärdigt .och det får gå långsamt. Vår gammeltant nu ligger ner när hon busar med vår valp. Det går bra det med måste inte vara fullt rejs med spring och stoj. Och man ser att bägge har skoj och utbyte av leken . Jag tycker att man ser på ögonen när det är dax ,Den dagen dom inte kommer och hälsar när man kommer hem då är det bara att lyfta luren. Vi har förmånen att vår vetrinär oftast kan komma hem till oss så dom får "gå bort" hemma. Med vår sista avlivning så var vår vetrinär inte hemma Så Boddy killen fick åka till en annan vetrinär . Men vi bad om att dom skulle ta honom i bilen och det gick bra. Så han slapp gå in och oroa sig. Konstigt nog så brukar dom andra hundarna inte bry sig alls,dom blir mer oroade över att vi människor är så ledsna. Och även om jag älskar och älskat alla mina hundar ,så står och har en del stått mig närmare genom åren . Några synkar man ihop med totalt konstigt nog. Känner med dig och som din dotter sa .Tjojs hör dig och finns kvar även om inte du kan se henne på ett tag Men var säker på att ni ses igen Tröstkramar Marie-Louise
Ditt namn:  
Din epost: (Visas ej)
Din hemsida:
Kommentar:  
Vår nätetikett
Länka till Nära!
Anna-Lena siar
Anna-Lena hittar försvunna saker!
   
Har du blivit av med något värdefullt föremål eller har ditt husdjur kommit bort? Då kan du skriva till Anna-Lena som kan hitta försvunna saker. Har du tur så svarar hon på just din förfrågan. Klicka här!
Livscoachen Anette