En lycklig gatuhund

På en av Neapels Q8-mackar längs med motorvägen blev jag eskorterad till bensinpumparna av en stor svartvit gatuhund. En underbar karisma strålade emot mig från denna hund, den visade att han var lycklig och stolt och signalerade: ”Detta är mitt arbete!”
 
Hans päls var rufsig och smutsig men han såg välmående ut. Jag steg ur bilen och klappade honom. Plötsligt fångade jag upp en stark känsla från honom, en kvinna som han älskade att gå vid sidan om.
 
Han eskorterade bilarna in och när de var färdigtankade, eskorterade han dem ut till påfarten. Men han sprang aldrig själv ut på motorvägen, utan stannade på samma ställe varje gång, viftande på svansen som om han ville säga ”Välkommen åter!”
 
Jag frågade killarna på macken om det var deras hund? Men de skakade på huvudet: ”Han är allas vår hund!”
 
Längre bort fanns ett café, en kvinna stod bakom disken och serverade kaffe. Hunden följde efter mig men stannade utanför dörren. ”Miscka!” ropade kvinnan. Hennes ögon gnistrade av moderlig stolthet: ”Han är mitt allt”.
 
Varje dag efter hennes arbetspass följde Miscka henne hem, för att sedan återvända tillbaka till bensinmacken och fortsätta sitt arbete. Jag frågade om hon hade försökt hitta ett hem åt honom. Hon blev bestört över min fråga. Under fem år hade han alltid funnits där och gjort andra människor glada. Miscka fanns alltid vid hennes sida, skyddande henne mot farliga män och andra gatuhundar.
 
Jag undrade försiktigt om jag kunde ta honom till kliniken och få honom kastrerad och hälsoundersökt. Hennes ansikte sken upp.
På ukrainska sa hon några ord till Miscka medan vi bar in honom i min bil. Mackkillarna kom springande och undrade varför jag tog hunden, men lugnades av kvinnans ord.
 
Jag var rörd över deras beskyddande hjärta. Miscka fick stanna ett par dagar på kliniken och när det var dags att hämta honom såg jag att hans energier var svaga. Orolig körde jag honom tillbaka till hans ”hem” och när han såg vart jag körde började han gny. Kvinnan kom springande mot Miscka, som sprang direkt upp till henne för att ge henne en snabb slick. Han sprang sedan flera varv runt macken och skällde av glädje.
 
Den dagen förstod jag att det finns lyckliga gatuhundar som älskar sin frihet och sitt arbete.