Han låg i det höga gräset och tittade ängsligt på oss när vi närmade oss. Plötsligt började hans svans att vifta hårt mot marken, som om han ville visa oss att det var ok att vi kom närmre. Hans ögon var enorma till den undernärda lilla kroppen. Han vägde säkert inte mer än 8 kg. Ögonen var markerade med svart kajal och jag såg att han var en Beagle. Hans kropp var svårt undernärd och han hade svårt att gå. Kroppen skakade av feber och ur näsborrarna rann blod. Kunde vi hjälpa honom frågade kvinnan bredvid mig?
Julia, som kvinnan heter, brukade en gång i veckan åka till de hemska hundstallen och ta ut de värsta fallen. Hon hade hittat den här lilla krabaten, han hade gått som en robot. Julia döpte honom till Wall-e. Han hade blivit hittad på gatan och inslängd till ett avskyvärt hundstall där de inte ens undersökte hundarna. Hundratals hundar fick klara sig själva. Han kunde inte ta sig till matskålarna och den största hunden åt upp allt före de andra och morrade åt den här lilla varelsen.
Julia tog honom till sitt lilla ställe, en liten hundgård mitt ute på åkern, med cirka tolv hundar som hon räddat från hemska öden. Jag lyfte upp Wall-e försiktigt, bar in honom i min bil och körde honom till vårt hem. Han var så duktig, inte ett pip kom från honom. Endast stora ögon tittade på mig och en svans som gick igång då och då.
Nästa morgon tog jag honom till veterinären och lämnade honom där för en hel dags undersökningar. Röntgenbilderna visade att han hade flera avbrutna ben på bäckenet, något som hänt för cirka 4 månader sedan. Det förklarade varför han gick som en robot och varför han inte kunnat gå till matskålarna. Jag kunde känna den oerhörda smärta han måste ha genomlidit när de lyft upp honom och slängt in honom i en bur där han sedan legat i flera månader.
Efter endast ett par dagar i mitt hem, tillsammans med en hel flock av hundar, har han börjat springa lite och det är så underbart att se hur han undersöker en boll eller nyfiket närmar sig en fjäril och hoppar till när den flyger iväg. På ett sätt påminner han mig om Bambi, dels med sina långa kalvben och sedan sin naiva, lyckliga nyfikenhet. Wall-e får stanna här tills en fin, underbar familj adopterar honom. Han kommer alltid att ha en sned höft, men alltid ett helt hjärta. Vår tappre Wall-e som trots stor ondska från människan aldrig gav upp hoppet om oss.
Mia Mattsson-Mercer