Annons
Annons
Annons

Tidningen Nära på Instagram

Instagram
Annons
Annons

Näras meditationslista

Näras favoriter 1

God kommunikation är viktigt

4
Krönika
När man arbetar med djur och deras energier behöver man vara närvarande till 100 procent. Signalerna de sänder ut går så fort att man kan lätt missa vad som sker i deras budskap till varandra eller oss. Efter en sömnlös natt gick jag ned till hospicet för att morgonstäda och se efter så att alla mådde bra.

Hunden Athena

Mia Mattsson-Mercer tycker inte att Athena, som är en pitbullkorsning, är farlig.
FOTO: PRIVAT

 

När man arbetar med djur och deras energier behöver man vara närvarande till
100 procent. Signalerna de sänder ut går så fort att man kan lätt missa vad som sker i deras budskap till varandra eller oss. Efter en sömnlös natt gick jag ned till hospicet för att morgonstäda och se efter så att alla mådde bra.

 

Athena, en pitbullkorsning, var ny och veterinärer hade sagt att vi fick vara försiktiga med att sätta henne tillsammans med andra hundar då hon kunde vara aggressiv. Naturligtvis var vi försiktiga men någonting stämde inte, min känsla sade något annat.

 

Athena gick bra ihop med Bruno Longheart, en strävhårig jakthund som blivit illa behandlad men nu befann sig på hospicet väntandes på att bli adopterad. Vi hade också två andra hundar, Phillipo och Scooby, som skulle till Sverige.

Annons

 

Jag var väldigt trött och kände mig som om jag hade en glasbubbla över huvudet. Jag ville bara sova. Plötsligen kommer Athena springandes i sin vanliga framfusiga fart, som kan verka hotande, emot Scooby som var väldigt osäker. Hela hans kropp visade det, men han ville inte visa Athena det utan morrade och visade alla tänderna. Det såg komiskt ut. Phillipo som var coolheten själv och såg ut att vissla och titta upp i det blå, precis som ”jaha det var ju vackert väder”, allt för att nonchalera Athena.

 

Istället för att hålla alla sinnena skärpta blev jag rädd och min rädsla gjorde att jag skrek när jag såg Athena rusa emot Scooby och axla sig emot honom. Då min instinkt var borta såg jag inte att Bruno kom upp bakifrån och satte alla tänderna i mitt smalben. Smärtan var enorm. Jag hoppade iväg på ett ben, blodet rann innanför det söndertrasade byxbenet, men jag sade inget. Jag insåg direkt att jag hade gjort det största misstaget, då jag arbetade när jag var trött och slutkörd.

 

Jag arbetar med gatuhundar och många gånger hundar som aldrig har varit fria. De är inte uppväxta med en människas omvårdnad och därför måste jag alltid kommunicera med deras eget språk. Skrik och hets gjorde att Bruno som älskade Athena trodde att jag skulle puckla på henne och han ville försvara sin vän från mig, likadant hade hänt ute på gatan. Men bettet var snabbt och skillnaden här med en tamhund var att Bruno släppte direkt och drog sig undan, eftersom jag släppte Athena och drog mig undan.

 

Bruno har också varit fastkedjad mestadels av sitt liv och vet inte ”vett och etikett”. Han hade utsett Athena till sin krigardrottning. Athena som har en boxerkorsning i sig pratar stelt och styvt med hela kroppen och det ser ut som om hon skall anfalla hela tiden, när det är hennes sätt att hälsa. Vi kommunicerade alla totalt fel den dagen och rädslan utlöste missförstånd och ett ont ben.

 

Man skall aldrig ursäkta ett bett men man måste se historien bakom och arbeta utifrån det. Jag har aldrig varit med om ”farliga” gatuhundar på 15 år, deras kommunikation är starkare och uppgörelsen snabbare. That’s clever Amore!

 

Mia Mattsson-Mercer

Publicerad: 2011-02-24

Facebook-kommentarer

Medlemskommentarer

4
24 feb 2011 11:43
Tack för en ny intressant berättelse! Ja, att "lära" sig djurens språk är en livslång process och ibland blir det lite galet! Jag tycker det är ett fantastiskt jobb ni gör, och hundarna är säkert oändligt tacksamma!
24 feb 2011 19:34
Hej Markus, Tack for de orden. Jag vlle ocksa visa med min text att jag kan ocksa glomma mitt fornuft *Skrattar* Kram M
25 feb 2011 08:56
Jag läser alltid dina krönikor,och beundrar dig för din otroliga hängivenhet och din förmåga att inte bara prata utan försöka göra något istället. Kom att tänka på häromdagen när jag satt i bilen hem till mina hundar att vad bra det vore om Nära kunde öppna ett bank/postgiro där vi som inte av olika anledningar kan göra det du gör, kan hjälpa till . Många av oss kan säker då och då sätta in en hundring el så behöver ju inte vara så många kronor men är vi några så sticker det ju iväg . Alltså en typ "Nära fond "till hjälp för alla hundar därnere på hospicet Ska jag väl igentligen inte skriva i din krönika men räknar med att ansvariga på tidningen läser det här Många kramar till er som jobbar med detta
Hej Marie-Louise! Vad härligt att läsa att du också engagerar dig i hundarnas välmående! Mia har grundat stiftelsen Animals Without Limits. Du som vill hjälpa AWL i kampen för djuren i Italien kan bidra på PG: 53 61 62-1 eller BG: 476-9246. Öronmärk din donation med till exempel "hospice", "värktabletter" eller "kastraktioner". Läs mer på www.animalswithoutlimits.se och www.animalswithoutlimitsblogspot.com
Skriv kommentar
Du måste vara inloggad för att delta

Inte medlem än?

Som medlem kan du...

  • Kommentera artiklar, delta i diskussioner och ge bilder "tummen upp"
  • Skapa din egen sida, eget fotoalbum och mycket mer

En nära tanke

Månadens fråga

Upplever du att fler män blir intresserade av andlighet?


Prenumerera på tidningen