Annons
Annons
Annons

Tidningen Nära på Instagram

Instagram
Annons
Annons

Näras meditationslista

Näras favoriter 1

Av kärlek till den döende

6
Krönika
Att höra de fruktade orden "Det finns inget mer vi kan göra" betyder inte att dödshjälp är det enda alternativet du har kvar. Veterinärmedicinska hospice har ett unikt förhållningssätt som tillgodoser husdjurs och övergivna eller gamla hundars behov, så de slipper hemska shelters i livets slutskede.

Mia Mattsson-Mercer med hunden Leo

Mia Mattsson-Mercer bredvid Leo, som levde 15 år på gatan och de sista månaderna i Animals Without Limits hospice. ”Leo och jag fick ett speciellt band”, säger Mia.
FOTO: PRIVAT

 

Att höra de fruktade orden "Det finns inget mer vi kan göra" betyder inte att dödshjälp är det enda alternativet du har kvar. Veterinärmedicinska hospice har ett unikt förhållningssätt som tillgodoser husdjurs och övergivna eller gamla hundars behov, så de slipper hemska shelters i livets slutskede. Denna "speciella" typ av veterinärvård har tagit lärdom av hospice för människor och är framförallt fokuserad på våra före detta gatuhundars bekvämlighet. Om våra veterinärer undersökt hundarna och gett en obotlig sjukdom som diagnos tar vi hand om hundarna tills det är dags. Istället för att leta botemedel till hundarnas sjukdomar som ska försöka hålla dem vid liv. 

Annons


För en följeslagare kan djurets allvarliga eller dödliga sjukdom ofta vara svår och förvirrande. När hunden kämpar med medicinska tillstånd, kan ägaren av rädsla hamna i en situation där den tycker att dödshjälp är det enda alternativet. Men alla fall är inte förödande nog för att motivera brådskande och omedelbar avlivning. Många underbara ägare är rädda för att deras hund skall lida. Men i många fall, när kritiska symtom är under kontroll, kan hunden behandlas med medkännande och harmonisk hospicevård.
 
En del finner det skrämmande att sköta om en äldre eller svårt sjuk hund som blivit räddad från ett av de hemska härbärgena. För mig är det svårast att ta farväl av mina egna hundar när de går bort. Min sorg är större då, med en djupare smärta. Men när jag tar hand om en hospice-hund känner jag en universell samhörighet när det är dags att säga adjö. De fick en glädje den sista tiden som känns fantastisk, jag tror den har samma melodi som när änglarna sjunger. Deras energier är i samklang med glädjen. Naturligtvis blir jag väldigt ledsen vid dessa hundars bortgång med, men det är en annorlunda ledsamhet.

 

Det var med enorm smärta jag sa adjö till min farmor, men när jag besökte ett hospice i USA var det en underbar frid att de äldre var omhändertagna och älskade in i det sista. Där fanns ingen ångest, ingen rädsla, endast en tyst vibrerande kärlek. De andliga hospicen är underbara.

 

Det smärtar mig att många är rädda för smärtan, istället för att känna kärleken och tacksamheten i att ta hand om en döende varelses sista tid. Den är annorlunda, jag lovar dig. Jag var väldigt rädd i början, men efter att ha varit med en döende hund i ett shelter ändrades min åsikt. Jag fann befrielse, en inre frihet som var vacker. Hundarna känner stor glädje att bli berörda både fysiskt och psykiskt, många har i flera år stått i bur.

 

När min sorg var stor för min 14 år gamla hund som gick bort, var jag så förblindad av smärta att jag inte kände eller såg när hon vandrade vidare. När min egen smärta inte är lika stor kan jag se och känna djurets själ vandra vidare.

 

Jag förstår ordet, kärlek. Det var så jag kände, något större som jag kan inte kan förklara. Det måste upplevas. That’s Amore!

 

Mia Mattsson-Mercer

Publicerad: 2011-12-01

Facebook-kommentarer

Medlemskommentarer

6
1 dec 2011 09:37
Vad skönt att läsa, Jag har fått och får mkt pikar över att jag har kvar och behandlar mina gammla djur,Jag anser inte att livet är slut bara för att man inte orkar gå den långa promenaden längre el man tycker det är mysigare att ligga och kika på altan ,än att busa som dom unga,Och mina hästar tillför mkt glädje och kärlek även om dom inte orkar tävla längre och har lite ont i ett ben el så,Finns idag om man vill lägga ner pengar på sina djur även smärtstillande till dom som gör att dom kan hänga med rätt bra ändå och njuta av sitt nya liv även om det bara är att uppfostra ungdommarna som är nog så viktigt .Men visst det kostar pengar att ha djur som inte orkar prestera ,men vad har dom inte gett i form av kärlek och tillgiven het genom åren ,Något att tänka på när man skaffar sina djur att dom är värda alla sina åldrar med allt vad det innebär,så länge det inte blir förnedrande och livsuppehåll endast för ägarens skull .men det brukar synas i ögonen när det är dax Tack Mia för dina rader
1 dec 2011 12:02
Tack, Det är tur att finns sådana som du som bryr sig. Min son låg på hospice svårt sjuk i cancer. Hösten 08 och fram till jul, han dog den 20/12, var jag mycket med honom. Det är klart att den dagen kommer för min älskade Westie vill jag vara med och göra så gott jag kan. Mycket ljus och kärlek Monica Ejner
1 dec 2011 13:02
Så fint & så bra! Vi har tagit hand om två misshandlade gatuhundar från Portugal, Moses och Alfie. Fantastiska och underbara fina hundar! Moses fick tyvärr inte mer än ett år hos oss men han fick ett bra år och han var och är otroligt älskad och saknad! Igår skulle han ha fyllt 9 år och vi satte ett ljus vid han grav som är under den stora björken tillsammans med hans "syster" Donna. Alfie har nästan blivit ihjälsparkad och fått sina öron avskurna. Nu är han vårt sladdbarn sedan 3 år tillbaka. ...och jag tror han är mycket lycklig. Och det är vi också... Djuren är sådana fantastiska och osjälviska hjälpare. Vi ska vårda dem ömt och kärleksfullt! Tack alla ni som förstår detta! Kramar Carina
4 dec 2011 16:56
Underbara ni finaste kommentarer de betyder sa mycket for mig ocksa. Jag har inte Internet just nu flyttar till ett gammalt hus. Men jag skulle vilja hora meta om era berattelser o fa vava in dem I berattelser. Kram Mia
6 dec 2011 10:14
Du skriver så fint, Mia! Att ta farväl av sitt eget husdjur är så smärtsamt! Jag fick själv erfara det i somras då min 10 år gamla Meja somnade in oväntat på vårar sommarställe en kväll! Från att varit pigg på morgonen blev hon mer o mer " annorlunda" under eftermiddagen! Drog sej lite undan, kunde inte komma till ro riktigt! Det var underbar solig sommardag, och hon låg ute i gräset och jag satt mest i solstolen! Kommer ihåg en liten fågel som vid nåt tillfälle under eftermiddagen kom flygande och kvittrade intensivt på ett sätt som fick mej att reagera, tanken slog mej att det kanske var dags.,...under kvällen tog vi in henne till sin bädd,och sen dröjde det inte länge innan jag förstod att hon höll på att försvinna. Nu i efterhand önskar jag att jag kunde ha varit lugnare, men kände mej mest hysterisk av sorg, så det känns som jag missade ögonblicket när hon vandrade vidare.... Har så dåligt samvete för det nu! Hon har kommit besök en gång sen hon dog,(tror jag), vaknade av att hom satt vid min sängkant och tittade på mej, sen känner jag hur hon ligger vid min sida i sängen....det kanske var en dröm, men det kändes annorlunda än en dröm, mycket mer verkligt! Hoppas hon kommer fler gånger! Senare under sommaren fick en ny liten vovve flytta in hos oss, en hittehund från Spanien! Våran andra hund som oxå kommer från Spanien blev så ensam efter det att Meja, hans idol, dog! Sorgen efter Meja är fortfarande stark, men jag har ändå mycket kärlek att ge mina två andra hundar!
14 dec 2011 18:28
Jag tror att änglarna finns runt omkring varje döende varelse. Du måste vara en sådan ängel, Mia, fast synlig för oss andra och på jorden. Jag tror att allt i grunden handlar om kärlek, och det är som du så väl vet och beskriver något som djuret kan uppfatta. Tack för att du finns för dessa djur. Ofta känner jag att lidandet i världen är så stort och att jag inte kan göra något. Men du GÖR något, du finns där. Du är en sann ängel.
Skriv kommentar
Du måste vara inloggad för att delta

Inte medlem än?

Som medlem kan du...

  • Kommentera artiklar, delta i diskussioner och ge bilder "tummen upp"
  • Skapa din egen sida, eget fotoalbum och mycket mer

En nära tanke

Månadens fråga

Tror du på ett liv efter döden?


Prenumerera på tidningen