Annons
Annons
Annons

Tidningen Nära på Instagram

Instagram
Annons
Annons

Näras meditationslista

Näras favoriter 1

Barns vishet är en fantastisk gåva

4
Krönika
Barn har en inre klokhet som många gånger är helt underbar. När man minst anar det så kommer där upplyftande klokhet ur dem.

liten pojke och en stor hund som står på en skogsväg i ett fantastiskt höstlandskap

Spontanitet, glädje och en enorm klokhet är utmärkande hos många barn. I sin krönika fascineras Mia Mattsson-Mercer över detta ständiga mirakel.
FOTO: SHUTTERSTOCK

 

Barn har en inre klokhet som många gånger är helt underbar. När man minst anar det så kommer där upplyftande klokhet ur dem. De förstår hur man kan utnyttja mer av glädje än ledsamhet här i livet och det är faktiskt riktigt smittsamt.


Min snart femåriga son Max låg i sin säng hemma i södra Tyskland. Vi har bott där sedan ett par år tillbaka och innan dess var Italien vårt hem i fyra år. Innan jag släckte ljuset i hans sovrum inför natten så hörde jag hans lilla stämma under täcket: "Mamma, jag saknar Italien, vårt hospice och poolen. Det är min dröm. Jag saknar min dröm!"

Annons

 

I bilen på väg hem från Olivias träning såg vi en vacker hund, en collie, komma gåendes. Minnen flög upp i mitt inre och ögonen tårades. Jag saknade vår avlidne hund Clyde, som varit en vacker och underbar hund.

Spontant uttryckte jag mina känslor högt. Jag hör min dotter Olivia, och med sina kloka ord säger hon: ”Tack Gode Gud att du har honom i hjärtat!”

Jag bröt ut i leende, och fällde lyckliga tårar.

 

Vi bor i en renoverad gammal lada från 1847. Max kommer instormade och säger: ”Jag gillar inte detta hus, det är så gammalt och här är så gamla människor!” 

Med lugn stämma hör jag Olivia säga: ”De är inte bara gamla människor, de är gamla döda människor!”

 

I ett av de hemska shelterna nere i Italien med cirka 200 hundar instängda i burar, stannade jag och barnen för att hämta en hund. Olivia som har varit med mig sedan treårsåldern var van att se det mesta.

 

Vi gick in for att hämta Colomba, en hund som varit instängd i en bur med ett kallt och vått cementgolv sedan 2003. Olivia sprang in för att hälsa på hundarna, men kom ut efter tjugo minuter och såg väldigt tagen ut. ”Mamma, alla hundarna tittar på mig och frågar om jag kan ta dem med mig. Deras blickar följer mig hela tiden, mamma!”

I vanliga fall brukade det vara Olivia som alltid tröstade mig då vi besökte de olika shelterna, men den här gången tog det hårdare på henne. Istället för att ta henne därifrån så satte vi oss ned. Jag förklarade för henne att detta var livets baksida. ”Om vi tittar bort är vi lika skyldiga som de som har alla hundarna instängda. Istället kan vi försöka göra något tillsammans.”

Olivia och jag satt på muren och planerade vad vi skulle kunna göra bättre och hennes ledsenhet förvandlades till spontanitet.

Tillsammans bar vi in Colomba i bilen. Hon var femton år gammal, illaluktande och med var rinnande ut från hennes öron. Hunden Colomba var ett levande skelett. Jag hör Olivia säga till Colomba: ”Nu ska du få se gräs, det är grönt och härligt. Jag älskar att gå barfota och du kommer att gilla det också.”

Att se dem tillsammans var den vackraste målning universum kunnat ge mig.


That’s Amore.

 

Mia Mattsson-Mercer

 

 

hunden Colomba ligger på en blå filt

Hunden Colomba som räddats från ett italienskt shelter. Nu väntar ett lyckligare liv.

FOTO: PRIVAT

 

Mia Mattsson-Mercers dotter Olivia, ledsen efter ett besök på ett italienskt shelter för hundar

Mias dotter Olivia, ledsen efter besöket på det italienska hemmet för hundar.

FOTO: PRIVAT

 

Mia Mattsson-Mercers dotter Olivia och en schäfer

Olivia tillsammans med en schäfer. Hunden kastades framför ett tåg och förlorade tre av sina ben.

FOTO: PRIVAT

Publicerad: 2012-10-11

Facebook-kommentarer

Medlemskommentarer

4
11 okt 2012 07:41
Hej och tack för allt du delar med dig. Jag önskade att många fler kunde `höra´ hundar/djur på samma sätt, då KANSKE världen skulle bli en bättre plats för alla. Må Gott
16 okt 2012 07:49
Tack för din berättelse :) Ja om människor använde sina sinnen så skulle våran värld se mycket annolunda ut :)
Eva Eva
16 okt 2012 11:30
Kloka barn, verkligen. Men så är ju de flesta barn om vi bara tar oss tid att lyssna på dem och ger dem tid att fundera i lugn och ro. Många stressar fram barnen genom barndomen och jag tycker så synd om dem. Min dotter som är 10 år kommunicerar med hundar framför allt men kan även känna in katterna ibland, och hästar. Men personligen försöker jag skona henne från för mycket smärta och elände. Visst är det verkligheten, men jag tycker våra barn kan få vara oskyldiga barn så länge som möjligt. Världens elände hinner de få mer än tillräcklig information om när de blir äldre.
17 okt 2012 13:29
Hej Alla, Jag gillar verkligen era inlagg, tankvart och nyttigt. Jag haller med dig Eva, och vad som ar viktigt ar att vi lyssnar in pa vara barn och tar deras asikter och kanslor pa alvar. Olivia har nu vaxt in i den "mannskliga" rollen och har lart sig vad ondska ar....det galler att kunna diskutera det sa att det inte kommer som en chock. Men var sak har sin tid och alla barn ar som fina blommor. That's Amore. Kram Mia
Skriv kommentar
Du måste vara inloggad för att delta

Inte medlem än?

Som medlem kan du...

  • Kommentera artiklar, delta i diskussioner och ge bilder "tummen upp"
  • Skapa din egen sida, eget fotoalbum och mycket mer

En nära tanke

Månadens fråga

Upplever du att fler män blir intresserade av andlighet?


Prenumerera på tidningen