Annons
Annons
Annons

Tidningen Nära på Instagram

Instagram
Annons
Annons

Näras meditationslista

Näras favoriter 1

En hemlös hund gav djurkommunikatören Mia Mattson-Mercer ett budskap som hon sänder ut till oss alla. Foto: Shutterstock

Den hemlösa hunden har ett budskap till oss alla

Krönika
Jag såg honom komma vandrande över fältet nära äppelträden. Många hemlösa hundar strövar fritt omkring, men det var något speciellt med denna hund som attraherade mig.

Hans kroppshållning och karisma påminde mig om en varg som jag sett tidigare. Ledarskap och vishet blandat med mystik. Min nyfikenhet väcktes, jag ville träffa honom.

Tidigt nästa morgon körde jag till fältet där jag sett honom. Jag visste att gatuhundarna var uppe tidigt för att söka efter föda innan människorna vaknade, och solen stod på topp.Jag satte mig ned för att vänta. Det var en behaglig sövande vibration som pulserade omkring mig, nästan som att bli hypnotiserad. Med mig hade jag kycklingrester som jag placerade lite längre bort. Jag väntade och väntade. 

En röst hördes plötsligen inom mig! Jag satte mig upp och stirrade rakt in i ett par kastanjebruna ögon. Ögonen var fyllda av intelligens och erfarenheter. Jag drunknade i djupheten. Vi kommunicerade endast med ögonen. Det var som att se en film, men allting gick mycket snabbare. Som om elektroder satt på mitt huvud, jag kände pulserande vibrationer i min kropp. 

Ni människor låter er styras av tiden, den stressar er och gör att vibrationerna blir fel. Ni är rädda för att bli gamla och överger er själva, men ni överger också äldre djur. 

Ni sätter bort era föräldrar och låter andra ta hand om dem. Deras ångest tillsammans med andras energiers samlas och blir till ett klot av kaos. Ni gör likadant med djuren i olika läger.

Det är inte bara jordens skikt som blir svagare, det gör att energierna blir starkare för er att ta emot. Både goda och onda. Ni får mer och mer information för varje dag som går, där finns inga ursäkter längre till att blunda.

Era energier kan bli starkare med all guidning där finns. Ni kan inte längre säga att ni inte vet. Respektera visheten.


Det kändes som om jag inte kunde andas. Jag satte mig hastigt upp och kippade efter luft. Förvirrad tittade jag mig omkring. Jag sprang bort till tallriken som stod tom! 20 meter längre bort satt han, den herrelösa vandraren och stirrade på mig med sina skarpa lugna ögon. Det hade inte varit en dröm! ”Respektera visheten”, ekade fortfarande i mitt inre. 

That’s Amore!

Annons
Text: Mia Mattsson-Mercer
Foto: Shutterstock
Publicerad: 2015-06-25

En nära tanke

Månadens fråga

Upplever du att fler män blir intresserade av andlighet?


Prenumerera på tidningen