Annons
Annons
Annons

Tidningen Nära på Instagram

Instagram
Annons
Annons

Näras meditationslista

Näras favoriter 1

Det är aldrig för sent att hjälpa

5
Krönika
Jag såg ett fotografi av henne på internet. En stor, tovig gråsvart hund med en tung kedja runt halsen. Hennes ögon såg glada ut, men själen var trött.

Hunden Colomba ligger på en terass, har ett bandage kring halsen

Den femtonåriga tiken Colomba gör framsteg varje dag och alla på Mia Mattsson-Mercers hospice älskar henne, tvåbenta som fyrbenta.

FOTO: PRIVAT

 

Jag såg ett fotografi av henne på internet. En stor, tovig gråsvart hund med en tung kedja runt halsen. Hennes ögon såg glada ut, men själen var trött. Under fotografiet läste jag på italienska att Colomba (som betyder duva) akut behövde komma ut från det shelter där hon satt tillsammans med 180 andra hundar ute på den tomma landsbygden.

Hon var femton år gammal, en tik med stora hälsoproblem, men hennes själ talade genom ögonen. Jag bestämde mig direkt att hon skulle få komma till vårt hospice. Jag körde ned till södra Italien och hämtade upp henne på vägen ned.

Annons

 

Jag ville transportera henne själv för att kunna se stället med egna ögon. Jag ville lära känna hennes historia för att kunna föra den vidare. Volontärerna kände till mig och min organisation sedan tidigare så det var inga problem att hämta Colomba

 

Det är inte alltid shelters vill låta adoptera ut någon hund. En del säger nej till oss utan att göra någon research om vilka vi är. Flera shelters får betalt för att hålla hundarna inlåsta och det viktiga är inte djurens hälsa utan pengarna.

 

Sedan finns det andra typer av shelterägare som älskar sina hundar i fångenskap och är rädda för ”ondskan” som de tror finns utanför och de litar inte på någon människa.

 

Veterinären på plats där Colomba vistades visade sin veterinärklinik för mig. Kliniken låg vid sidan om sheltret med alla hundarna i fångenskap. Hundarnas vattenhinkar var fulla av alger.  Flera valpar satt på det fuktiga betonggolvet och skakade av frossa och ut från deras mungipor rann fradga. De led av parvo, en dödlig och smittsam sjukdom som sprids snabbt. Sjukdomen ger en obehandlad valp en långsam och smärtsam död.

 

Vi bar in Colomba i bilen och lade henne på varma tjocka täcken. Max, min femåriga son höll för näsan och utbrast ”Usch, hon stinker!”. Colombas tänder var ruttna och hon kunde inte äta torrfodret och dessutom var det en kamp att överleva tillsammans med två andra stora hundar som cellkamrater. Hon hade en stor illaluktande varböld på halsen som flugorna slogs om.

Colombas öronkanaler var så inflammerade att veterinären inte kunde föra in sitt smala öronstetoskop för att se öronkanalen. Ena örat hade rullat ihop sig av den kraftiga infektionen och Colomba led fruktansvärt.

 

Vi fick klippa bort stora, tjocka tovor av päls med gammal intorkad avföring. Jag badade henne två gånger i ett specialschampo, men hon luktade fortfarande illa. Hon gjorde inget motstånd för hon var så otroligt trött.

 

Vi hade fått en ny volontär, Ellen, en amerikansk veterinär. Hon hjälpte till att vårda, medicinera och att byta Colombas bandage.

 

Älskade Colomba var nyfiken och följde mig som en valp, sniffandes på hundleksaker undrande hon vad det var för något? Jag försökte tvinga bort känslan av maktlöshet av att endast rädda en hund, när 179 par ögon sökte efter min hjälp. Veterinären och jag skrev ett dokument att Colomba nu var min, så att hon var skyddad.

 

Jag ögnade igenom texten från sheltret. Där stod att läsa att Colomba var femton år gammal, att hon var en steriliserad tik som kom till sheltret 2005. Inga andra uppgifter!

 

En av volontärerna viskade till mig ”Hon är inte steriliserad. Shelterägaren får pengar för att göra det, men gör det inte i alla fall!”.

 

Jag grät nar jag körde därifrån, men jag lovade volontärerna och hundarna att snart vara tillbaka. Detta shelter är inte unikt, där finns flera tusen gömda ute på landet. Om jag kan få ut deras historier kan vi bli fler att hjälpa dessa själar som sitter gömda och glömda i hundratusentals burar. Vi är alla här för att lära, inte fördöma utan för att kunna se vår uppgift och lösa lärdomarna.

 

Lösningen visar vem vi är, kunskapen för oss vidare i det mänskliga universella växandet, både på gott och ont. Det är aldrig för sent att rädda en gammal själ!

 

That’s Amore

 

Mia Mattsson-Mercer

 

 

Hunden Colomba och hela räddningsteamet

Hunden Colomba tillsammans med hela räddningsteamet.

FOTO: PRIVAT

 

Hunden Colomba i dåligt skick

Hunden Colomba i dåligt skick. Nu mår hon betydigt bättre och gör framsteg varje dag.
FOTO: PRIVAT

Publicerad: 2012-10-18

Facebook-kommentarer

Medlemskommentarer

5
18 okt 2012 08:38
Man önskar bara att man kunde rädda oftare <3 bra jobbat !>
18 okt 2012 08:46
Du är en ängel :-D
18 okt 2012 09:05
Oj, gråter när jag läser. Så bra att hon fick vård och ett hem till slut.
18 okt 2012 18:45
Gud alltså...Mina ögon blev tårfyllda och fick en klump i halsen när jag läste...Håller helt med om att du är en ängel...
19 okt 2012 12:53
HOn ar underbar var Colomba, en sadan tapper hund och alltid glad. Jag onskar ni fick alla mota henne....hon ar fantastisk. Tack for erat stod och uppmuntrande ord. Kramar
Skriv kommentar
Du måste vara inloggad för att delta

Inte medlem än?

Som medlem kan du...

  • Kommentera artiklar, delta i diskussioner och ge bilder "tummen upp"
  • Skapa din egen sida, eget fotoalbum och mycket mer

En nära tanke

Månadens fråga

Tror du på ett liv efter döden?


Prenumerera på tidningen