Annons
Annons
Annons

Tidningen Nära på Instagram

Instagram
Annons
Annons

Näras meditationslista

Näras favoriter 1

Det är bättre att rädda ett liv än inget

2
Krönika
Vi fick ett nödrop från ägaren till ett svårt drabbat shelter, där fanns 400 hundar. Härbärget var till hälften privatägt och hälften ägdes av kommunen.

Hunden Zamira räddades av Animals Without Limits

Hunden Zamira räddades av Animals Without Limits.
FOTO: PRIVAT

 

Vi fick ett nödrop från ägaren till ett svårt drabbat shelter, där fanns 400 hundar. Härbärget var till hälften privatägt och hälften ägdes av kommunen.

 

Adrianna startade ett shelter för cirka 15 år sedan och staten lovade henne att om hon hjälpte dem att ta emot gatuhundar som kommunens hundfångare hade plockat upp från gatan, skulle hon få ekonomisk hjälp. Det fungerade delvis. För två år sedan slutade pengarna komma in, men hon fick in samma antal hundar.

 

Animals Without Limits (AWL) är emot hundshelter, men vi kan inte ha den åsikten när oskyldiga liv sitter instängda. Vi arbetar för djurens rätt inte för att vi skall ha rätt. Det är obehagligt att gå in i dessa shelter. Hundarna sitter instängda på rad och de kommer aldrig ut.

Annons

 

Avlivning får endast ske när de lider svårt. Men vem vet när de lider svårt? De har en veterinär från kommunen som skall hjälpa till, men när jag gick längs raderna med skällande hundar såg jag många svårt sjuka, svårt skadade och deprimerade hundar.

 

Det gör ont i själen. Det är så dränerande energimässigt att jag känner en längtan efter en cigarett och en drink, att få dra in ett kemiskt gift i min kropp. Ondskan vill ta ett grepp. När jag tröstande berättar för volontärerna hur jag känner mig, torkar de tårarna och nickar instämmande. Vi känner alla likadant, och det är okej att känna så.

 
En namnlös engelsk setter som är 14 år gammal sitter i en bur på betonggolv. De har små plasthus, men inga filtar. Med filtar blir det svårt att hålla rent. Inga leksaker, inga volontärer som kommer och leker eller kelar med dem.

 

När jag träffade Adrianna första gången blev jag så tagen av allt jag såg. Jag presenterade en italiensk väninna för henne som tillsammans med andra tjejer hade en adoptionshjälp. Idag träffade jag dem och de berättade att de på ett år hade lyckats adoptera 70 hundar. Det kan se hopplöst och tragiskt ut, men om vi ger den känslan tillåtelse kommer det att bli så. Ibland säger några: ”Vi räddade endast ett liv av 400” men jag ber dem säga: ”Vi räddade ett liv av 400”. Ju fler vi är som säger detta, ju fler liv kan vi rädda. Du är en av våra saknade pusselbitar, som gör oss komplett.

 

De behövde hjälp med mediciner emot parasitangrepp. Vi försökte göra en insamling och lyckades få ihop behandlingar till 200 hundar. Men nästa månad behövdes det pengar till ytterligare 400 hundar. Det var en svår balans att känna att man hjälpte när hjälpen inte fanns till alla.

 

Jag promenerade runt och tittade in i burarna. Jag önskade jag kunde ta dem alla och det skar i hjärtat när jag insåg att jag endast kunde välja en hund. Hur väljer man en hund bland 400 underbara själar?

 

Jag passerade en tik. Jag stannade och tittade, gick vidare, stannade, men backade tillbaka. Våra ögon möttes, våra själar möttes, de sjöng i harmoni!

 

Jag skyndande mig att hämta ägaren. Hon berättade att tiken var namnlös och 13 år gammal. Jag bad att få ta henne till AWL:s hospice. Jag såg en tvekan i ägarens ögon, även om hon kände mig och vi hade hjälpt henne med andra hundar, så var hennes rädsla enorm. Hon var rädd för att mista kontrollen.

 

Volontärerna var chockade över hur det gick till, att glädjen inte fanns över att en hund äntligen skulle få frihet. Vad de inte tänkte på är att man också kan älska någon så mycket att den blir en fånges själ.

 

Men slutligen, efter att övertygat ägaren säkerhet för den sjuka tiken, gav hon med sig. Jag bar snabbt in hunden, som vi döpte till Zamira, i min stadsjeep.

 

Vi älskar henne allihop, och trots hennes svåra sjukdomar går svansen i ett.

 

I skrivande stund ligger Zamira mätt på sin nya säng i frihetens hus där gräset är grönt och kärleken flödar. That’s Amore!

 

Mia Mattsson-Mercer

Publicerad: 2011-08-18

Facebook-kommentarer

Medlemskommentarer

2
18 aug 2011 10:40
Mia det är exakt så. Det vi fokuserar på växer. Därför är det så oerhört viktigt mitt i allt det svåra att skicka ljus till de lidande så man inte förstärker elände och mörker. För i slutändan vinner alltid ljuset över mörkret. Alltid. varm kram Katinka
19 aug 2011 22:37
Katinka, tack for ditt inlagg och ljus ar viktigt inom allt. Stor sommar kram Mia
Skriv kommentar
Du måste vara inloggad för att delta

Inte medlem än?

Som medlem kan du...

  • Kommentera artiklar, delta i diskussioner och ge bilder "tummen upp"
  • Skapa din egen sida, eget fotoalbum och mycket mer

En nära tanke

Månadens fråga

Tror du på ett liv efter döden?


Prenumerera på tidningen