Annons
Annons
Annons

Tidningen Nära på Instagram

Instagram
Annons
Annons

Näras meditationslista

Näras favoriter 1

Djur förstår våra känslor

4
Krönika
Förväntningar är något som man bär med sig här i livet. Vi kan ha förväntningar på människor, arbeten, hobbys, djur, böcker, på nästan allting. Förväntningarna kan också bli högre på en offentlig person. Jag minns när jag började arbeta som djurkommunikation att förväntningarna på mig växte sig större, det var något man inte kunde “bevisa” som fungerande.

Ung kvinna på häst

Näras krönikor Mia Mattsson-Mercer berättar att hon har fått höra många märkliga kommentarer från folk när hon jobbat som djurkommunikatör.

FOTO: SHUTTERSTOCK


Förväntningar är något som man bär med sig här i livet. Vi kan ha förväntningar på människor, arbeten, hobbys, djur, böcker, på nästan allting. Förväntningarna kan också bli högre på en offentlig person. Jag minns när jag började arbeta som djurkommunikation att förväntningarna på mig växte sig större, det var något man inte kunde “bevisa” som fungerande.


Efter en konsultation med en häst utbrast ägaren när jag var klar: “Gud, inte trodde jag du kunde kommunicera med djur med de där naglarna!” Jag tittade på mina långa välmanikyrerade naglar och undrade för mig själv vad naglarna hade med mitt arbete att göra?

Annons


Ett par månader senare var jag hos en familj i Småland som hade fyra hästar. Jag satt i stallet med dörren öppen och anteckningsblocket i mitt knä, hästen stod i boxen och mumsade snällt på sitt hö. Hästen förmedlade att han var överlycklig över sin äldre husse som hade “räddat” honom. Plötsligen märker jag en skugga av en person som passerar i dörröppningen, personen stannar upp och backar tillbaka för att sedan utbrista: “Va, men du är ju ung!”


Dagligen fick jag höra olika kommentarer. Efter en konsultation blev jag inbjuden till familjen på kaffe, den äldre mannen satt med vid bordet. Det var farfar, mannen som ägde hästen i stallet. Han tittade på mig lite generat och sa: ”Jag trodde du skulle vara gammal och ful.” Jag satte kaffet i halsen! “Ja, en sådan där häxa som kan kommunicera med djuren”, fortsatte han.


Mannens ögon tårades när han fick höra vad hans häst sagt. Han torkade sina tårar och berättade att det varit en kvinna där som inte kunde rida, och som skyllde alla felen på hästen. Han hade hört en dag hur hästen gnäggade ett hjärtskärande skrik. Han sprang dit och såg hur kvinnan piskade hästen så svårt att man senare inte kunde komma in i stallet med något i handen utan att hästen stegrade sig av rädsla. Mannen köpte loss hästen. Men inte hade han kunnat förstå att hästen visste det, och var tacksam.


Djur förstår olika känslostämningar, de kan känna smärta, rädsla och har ett starkt känslominne. Deras förväntningar är inte höga på oss och det visar att de är väldigt stora varelser. Likaså med barnen, vi har väldigt stora förväntningar på dem då samhället också har det. Men barn och djur förväntar sig inte mycket av oss vuxna, endast trygghet och kärlek. That’s Amore!


Mia Mattsson-Mercer

Publicerad: 2012-03-08

Facebook-kommentarer

Medlemskommentarer

4
8 mar 2012 06:35
Jag vill bjuda på några guldkorn: Vi firade påskhelgen i Stockholm´s skärgård ute på Finnhamn blev vi hjärtligt välkomna av en Örnfamilj totalt 3 individer som cirklade runt 3 varv runt en tall som finns på en rastplats intill en ljuvlig vacker strand den dagen var solen på strålande gott humör & värmde våra frusna själar.. jag blev oerhört rörd i mitt sinne & hjärta an naturens magiska under.. gjorde snabbt en solhälsning & tackade högt ett flertal gånger.. det minnet är för evigt...
8 mar 2012 13:48
Vilken tur och glädje att den mannen var på plats i rättan tid, herregud vilka hemska människor det finns. Jag och min bror var i veterinärhögskolan då jag gick specialdjurvårdarutbildningen. Många år sen nu, där var en man som skulle lasta en unghäst i trailern. Hästen var mycket rädd, dels för trailern för han hade förmodligen alltid behandlats illa vid in och avlastningar. Gubben var så arg på hästen, han skulle hämta en piska sa han till sin manliga vän, då gick jag och min bror dit, upprörda över gubbens resonemang. Jag frågade om jag fick försöka, och den manliga vännen sa varsågod, du får aldrig in honom. Jag tog tyglarna och pratade varsamt med hästen och min bror likaså, vi manade försiktigt honom att gå framåt, och han gick in utan några som helst problem. Den manliga vännen blev paff, och gubben kom farandes med sin piska, jag sa till honom, du med lite vänlighet kommer man långt! han såg lång ut i ansiktet. ;-) <3 lilla hästen hoppas att den lilla kraken fick en bättre ägare!>
9 mar 2012 10:44
Jattefina berattelser. Underbart roligt att Ni delar med er av Era upplevelser. Kramiz Mia
9 mar 2012 12:32
Hej,gud vad jag beundrar ditt fina arbete med våra djur,och att du orkar mentalt när du ser allt lidande, och kan ändå vända på det och se det positiva med de djur du lyckats rädda. kommer du hem till malmö någon gång, så önskar jag gärna att vår hästar ska få nöjet att få träffa dej det skulle dom uppskatta, ja och jag också men vi har träffats för många herrans år sedan redan då hade du väl manikyrerade naglar! kram på dej
Skriv kommentar
Du måste vara inloggad för att delta

Inte medlem än?

Som medlem kan du...

  • Kommentera artiklar, delta i diskussioner och ge bilder "tummen upp"
  • Skapa din egen sida, eget fotoalbum och mycket mer

En nära tanke

Månadens fråga

Upplever du att fler män blir intresserade av andlighet?


Prenumerera på tidningen