Annons
Annons
Annons

Tidningen Nära på Instagram

Instagram
Annons
Annons

Näras meditationslista

Näras favoriter 1

Djurkommunikatören Mia Mattsson-Mercer hälsar att hästägaren har valt att behålla hästen som krönikan handlar om. Foto: Shutterstock

Djurkommunikatören Mia om en häst som var livrädd för att bli såld

Krönika
Jag närmade mig hästboxen där min nästa klient stod och väntade på att få kommunicera med mig. Hästen la sina öron bakåt och visade tänderna emot mig. Jag var inte välkommen!

Jag satte mig på stolen på behörigt avstånd så hästen inte kunde nå mig. Bilderna från honom strömmade i snabb hastighet in i mitt inre. Jag hade svårt att hinna anteckna allting som kom emot mig. Men det kändes som hans huvud skulle sprängas i bitar av alla funderingar och oroligheter som han bar omkring på. Hästen var livrädd för att bli såld!

Ägaren orkade inte med att hans häst alltid for omkring som en raket och var allmänt krävande. Hästen hade känt de smärtsamma känslorna från sin ägare. Nu var han livrädd! Hästen indikerade att han ville väl, men att han blev exalterad när de red ut på tävlingar eller träningar tillsammans. Hästens ben blev som spagetti. Han trasslade in sig i sina långa ben och föll som en fura.

Ägaren tittade förvånat på mig! Hur kunde en häst veta allt detta och dessutom tala om det för mig!

Hästen hade en fin och gedigen stamtavla. Men hans huvud och kropp fungerade inte i harmoni med varandra. Det trasslade alltid till sig. Ägaren var trött på att hästen var livsfarlig med sina misstag. Istället för att hoppa två meter ifrån själva hindret tog hästen ett språng på fyra meter och resultatet blev alltid en kraschlandning.

Jag frågade hästen varför han var så elak mot människor som närmade sig hans box. Han var ju egentligen en riktigt snäll häst! Hästen berättade att han älskar sin ägare så mycket, han vill inte att någon annan ska tycka om honom och ta honom därifrån.

När jag berättade detta för ägaren stod han stum! ”Jag föreslår att ikväll när du kommer hem går du ut och kramar om din vän och ber om förlåtelse. Dessutom föreslår jag att du börjar meditera tillsammans med honom i boxen”, sa jag till ägaren.

Ibland kan vi människor ha svårt för att se att allt levande har ett eget djupare tänkande. Att djur har egna rädslor eller funderingar. När vi lär oss att lyssna till varandra inser vi hur mycket vi egentligen har gemensamt. I både hjärta och själ.

That’s Amore!

Annons
Text: Mia Mattsson-Mercer
Foto: Shutterstock
Publicerad: 2015-03-05

En nära tanke

Månadens fråga

Upplever du att fler män blir intresserade av andlighet?


Prenumerera på tidningen