Annons
Annons
Annons

Tidningen Nära på Instagram

Instagram
Annons
Annons

Näras meditationslista

Näras favoriter 1

En duktig veterinär med dålig attityd

3
Krönika
Många gånger kan mitt arbete vara svårt av olika anledningar. Den lätta biten är att ta hand om djuren, men varje dag möter jag människor med olika attityder och min egen attityd blir prövad.

Schäfern Frank

Schäfern Frank mottogs inte väl när han kom till en vikarierande veterinär.
FOTO: PRIVAT

 

Många gånger kan mitt arbete vara svårt av olika anledningar. Den lätta biten är att ta hand om djuren, men varje dag möter jag människor med olika attityder och min egen attityd blir prövad.

 

Kommunikation med djuren är en underbar teknik som hjälper mig att snabbt lokalisera var djuret känner smärta. Men i många fall är det svårt att övertyga en veterinär som envisas med att så är inte fallet, han går efter böcker och inte djurets bakgrundshistoria.

 

Dr Damiani, med sin passion för sitt arbete, sover ofta på kliniken. Man kan ringa honom akut när som helst dygnet runt och han blir aldrig irriterad. Han älskar att diskutera fall och vi älskar att lyssna på honom. Varje gång vi går ut från kliniken har vi lärt oss någonting nytt. Vi känner oss motiverade och kan känna att vi växer en bit.

Annons

 

När vår ordinarie underbara veterinär Dr Damiani var på semester fanns en mycket duktig och påläst veterinär på hans klinik. Men semestervikarien var samtidigt känd som ung och ignorant. Hans engelska var i många fall mycket bra men ändå skedde det ofta stora missuppfattningar.

 

Frank, som jag skrev om i min förra krönika, hade varit på kliniken och kommit tillbaka till hospicet. Första dagen var han glad, men nästa morgon hade han smärtor trots värktabletter. Han kunde inte stå på sina bakben och rörde någon hans bakre ryggrad skrek han. Jag kände direkt att det hade med urinblåsan att göra.

 

Vi bar ned Frank med en handduk runt magen till bilen och körde till kliniken. Veterinären mottog mig med kyla när jag rapporterade att Frank var sämre. Jag tog båren och två andra kvinnor hjälpte mig, medan han kyligt stod och tittade på. Jag frågade honom vänligt om en röntgenbild kunde tas och hans irritation växte. När jag frågade om han kunde diskutera fallet med en kollega blev det frost mellan oss. När jag informerade att jag misstänkte urinblåsan och frågade om de kunde sätta in en kateter, blev det snöstorm.

 

Jag försökte lugnt tala om för honom att han var en mycket duktig veterinär, men att Frank var med mig så jag kände honom väldigt bra. Röntgen fnyste han åt, medan jag tyckte det var en ypperlig idé. Skulle röntgenbilden visa att där inte var någonting kunde vi utesluta den delen.

 

Veterinären försvann! Efter 30 minuter med Frank på båren bad jag veterinärassistenten att sätta in smärtstillande och en kateter. Veterinären hade åtagit sig en annan klient. När jag senare kom för att hämta honom blev jag uppläxad, även om röntgenbilden visade att Frank hade mycket avföring som tryckte på kotorna och nerverna kom i kläm. Vid sidan om honom fanns en stor påse fylld av urin. Veterinären försökte närma sig Frank, men Frank morrade och skrek om vartannat. Veterinären försvarade sig med att Frank var trött på att komma till kliniken och att han var trött på att bli berörd, jag skulle sluta komma hit med honom.

 

Jag tittade på Frank och böjde mig ned för att klappa honom, en stor slick och ut ur buren hoppade han. Frank och jag hade bråttom ut från kliniken, där passionen och glöden hade slocknat för länge sedan, kvar fanns endast Dr Rimfrost. Där var ingen kärlek den dagen!

 

Frank får nu många fina besök, då han ses som en hjälte. När besökarna kliver in i Franks rum går hans svans i 50 kilometer i timmen. Han till och med hoppar omkring. That’s Amore.

 

Ännu är inte faran över, men vi tar små steg framåt.

 

Mia Mattsson-Mercer

Publicerad: 2011-03-17

Facebook-kommentarer

Medlemskommentarer

3
Ola Ola
18 mar 2011 12:03
Heja Frank! Ja, veterinärer kan vara svåra ibland. Själv har jag en teori om att en del av dom inte alls är intresserade av djur. Kanske hade dom velat bli läkare istället, men hade inte tillräckliga betyg, och valde då att bli veterinärer, som dom kanske till och med skäms över att vara. Gudarna ska veta att jag träffat tillräckligt många dåliga veterinärer. Därför blir man extra glad när man träffar någon som verkligen brinner för att hjälpa djuren!
19 mar 2011 08:06
Hej Ola, Good point, jag tror det ligger mycket i det du skriver. Jag brukar titta pa dena veterinaren tanka tanken "lite mera glod" kram M
11 maj 2011 20:38
Ja, det är synd med hur många veterinärer beter sig. Jag tycker oftast att det känns som att det är de äldre veterinärerna som är mer hårda och har den där tanken 2djur är djur, det gör lixom inte så mycket vad man gör eller hur man gör det bara dom blir friska av det" Jag pluggar själv till veterinär och har jobbat några år som veterinär assistent. Tyvärr så är det många veterinärer och veterinärstudenter som mer är ute efter att vara duktiga, och lika många som egentligen hade velat bli läkare men kom inte in. Men tack och lov så finns det lika många som är väldigt engagerade och verkligen vill djuren väl! :) Det bästa med den klinik där jag jobbar är faktiskt att chefcveterinären, som också äger kliniken, är mycket för att hjälpa till med vilda djur och ge reducerat pris till folk som inte har råd med rätt behandling eller operationer till djuren. Kliniken arbetar mycket med Djurens Ö och hjälper dem med de vilda djuren de får in. Vi får hoppas att blivande veterinärer blir det i viljan att hjälpa djuren och att människor runt omkring öppnar upp och tar hand om de djur som behöver det.
Skriv kommentar
Du måste vara inloggad för att delta

Inte medlem än?

Som medlem kan du...

  • Kommentera artiklar, delta i diskussioner och ge bilder "tummen upp"
  • Skapa din egen sida, eget fotoalbum och mycket mer

En nära tanke

Månadens fråga

Tror du på ett liv efter döden?


Prenumerera på tidningen