Annons
Annons
Annons

Tidningen Nära på Instagram

Instagram
Annons
Annons

Näras meditationslista

Näras favoriter 1

Häng inte fast vid ditt förflutna

2
Krönika
Min sexåriga dotter Olivia har älskat hästar ända sedan hon var tre år gammal. Hon började rida på en italiensk ridskola i närheten där vi bodde.

liten flicka och en ponny på en sommaräng med gula blommor

Mia Mattsson-Mercer lär sig hela tiden nya saker av sin dotter, som att det gäller att inte låta egna, tråkiga erfarenheter påverka barnens syn på livet.
FOTO: SHUTTERSTOCK

 

Min sexåriga dotter Olivia har älskat hästar ända sedan hon var tre år gammal. Hon började rida på en italiensk ridskola i närheten där vi bodde.

 

Hennes två ridinstruktörer, Giovani och Marina hade båda inspirerande, glada och kärleksfulla lärdomar att bidra med. Med hjälp av dessa lärdomar lyckades de plocka fram den vackra kunskapen inom barnen.

 

Olivia var en av dem som blomstrade. Hon red stora hästar, hon hoppade och hon red hoppbanan själv under ridtävlingar. Hon var en stor vacker blomma tillsammans med de andra barnen.

Annons

 

Alla vann varsin medalj. Instruktörerna ville inspirera dem till att ha roligt. Tävlingspress kunde komma senare i livet.

 

Vi flyttade till södra Tyskland och letade efter en ny ridskola till Olivia. Hon längtade efter sitt hästliv igen. Vi rekommenderades en tysk kvinna som också pratade engelska. Olivia var eld och lågor och kramade om den nya ridinstruktören och hojtade glatt: “Jag kan galoppera och hoppa!”

 

Ridinstruktören sköt henne åt sidan och med barsk rost: “Nu är du tyst, här är det jag som pratar, du följer med mig!”

 

Jag såg hur ledsen Olivia blev och de andra mammorna log lite generat och sa: “Detta är Tyskland” 

 

Olivia red endast ett par gånger där. Vi hade köpt hus åt motsatt håll så avståndet blev för stort. Vi hittade en annan ridskola där amerikanska barn red för en tysk poliskapten.

 

Jag lovar att mina knän skakade när hon instruerade ryttarna. Jag såg att det låste sig för Olivia och plötsligt förstod min dotter inte ett enda ord engelska. Hon visste inte vad inner tygel var och instruktören blev mer och mer frustrerad.

 

Olivia hade lärt sig rida på italienska. Instruktören spände ögonen i mig: “Förstår hon inte vad jag säger?"

Jag hörde mig själv stamma och plötsligt kunde inte jag heller någon engelska.

 

Varje tisdag eftermiddag mådde jag dåligt över att åka till ridskolan. Jag tjuvtittade på Olivia, som är väldigt känslig, om hon visade nervositet eller rädsla. Men hon bytte snabbt om och sprang för att sadla sin lektionshäst.

 

Olivia trillade av!

Jag tyckte att de hade nervösa hästar, men sa ingenting, fortfarande fokuserad på Olivia.

 

En dag frågade jag Olivia vad hon tyckte om ridskolan och instruktören?

Mitt tonläge var glatt, jag ville inte färga henne med min oro.

“Jag tycker det är jätteroligt” svarade Olivia.

 

Men var inte instruktören väldigt hård, undrade jag?

“Nä, hon vill bara se om vi gillar hästar eller inte!”

 

Häpnad insåg jag att Olivia förstod disciplinen bakom ridinstruktörens skarpa röst.

Olivia hade självförtroende, medan jag själv mindes hur min egen lärarinna skällde på mig. Jag får fortfarande rysningar när jag hör en lärare ryta.

 

Just då insåg hur viktigt det är som förälder att inte färga av mitt eget förflutna på mitt barn, som har annorlunda känslor inombords än vad jag en gång hade.

 

Att inte hänga sig fast vid det förflutna, utan att gå vidare och se livet ur ett annat perspektiv och gärna då från barnets synvinkel.

 

That’s Amore

 

Mia Mattsson-Mercer

 

Olivia rider

Mia Mattsson-Mercers dotter Olivia älskar hästar. Här tävlar hon i Italien.
FOTO: PRIVAT.

Publicerad: 2012-04-19

Facebook-kommentarer

Medlemskommentarer

2
19 apr 2012 11:48
Tack, jag går just och funderar på detta med att inte föra över min egen rädsla till vår dotter. Vi bor på en häst ranch i Frankrike och vår dotter på 18 månader vill gärna vara med då det ska ryktas och ridas. Att alla "hennes" hästar är hingstar på över 500 kg verkar hon inte det minsta berörd över. De är ju hennes vänner och de behandlar henne på ett sådant fint sätt att man får tårar i ögonen. Vackra fina djur, de är så kloka. Jag ser på dem och inser att jag måste släppa min rädsla. De är otroliga tillsammans med henne. Tack Mia för som vanligt kloka ord! Walk in Beauty! Lovisa Dynér
20 apr 2012 22:10
Hej Lovisa, Tack for ditt inlagg och vad underbart det later att bo nere i Frankrike och tillsammans med djur och en vacker liten tjej. Din oro ar din karlek och visar att du ar en fin omtanksam mamma. Att vara mamma vacker ocksa nya kanslor och minnen som finns lagrade i kroppen. Vara barn ar de mest fantastiska varelser och djuren likasa. Stor kram Mia
Skriv kommentar
Du måste vara inloggad för att delta

Inte medlem än?

Som medlem kan du...

  • Kommentera artiklar, delta i diskussioner och ge bilder "tummen upp"
  • Skapa din egen sida, eget fotoalbum och mycket mer

En nära tanke

Månadens fråga

Tror du på ett liv efter döden?


Prenumerera på tidningen