Annons
Annons
Annons

Tidningen Nära på Instagram

Instagram
Annons
Annons

Näras meditationslista

Näras favoriter 1

Himlen finns till för alla varelser

5
Krönika
"Finns det en himmel för djur när de dör?" frågar jag min dotter Olivia som nu är sju år gammal. Hon är tyst i ett par sekunder för att sedan utbrista som den självklaraste sak i världen: ”Klart mamma, där är lekarna mycket roligare!”

Fantastisk vit häst på grön äng

Förr eller senare blir det dags för alla att lämna livet på jorden. Övergången går lite lättare då övertygelsen om ett grönskande himmelrike finns.
FOTO: SHUTTERSTOCK


"Finns det en himmel för djur när de dör?" frågar jag min dotter Olivia som nu är sju år gammal. Hon är tyst i ett par sekunder för att sedan utbrista som den självklaraste sak i världen: ”Klart mamma, där är lekarna mycket roligare!”

Under min lugg tittar jag på henne lite i smyg. Jag är alltid imponerad av hennes naturlighet. Jag är själv övertygad om att det finns en ljuvlig plats för alla våra djur när de lämnar jordelivet. Men jag har inte alltid varit lika självklart övertygad. Djur är inte rädda för att dö! De är obekymrade för hur de kommer att dö när tiden väl är kommen.

Annons

 

En del husdjur blir oroliga för att lämna sina ägare. Husdjuren känner av ägarens ångest och rädslor. Vi människor skulle känna likadant om vi var på väg att lämna livet och såg att våra anhöriga var rädda och hade ångest inför avskedet.

 

Djur och människor har samma emotionella känslor med upplevelser, rädslor och ångest. Men vi upplever också kärlek och trygghet och det är vår skyldighet att göra det bästa för dem i vårt avsked. Likt oss människor har de den starka emotionella kontakten med djupet av sig själva och universum. 

 

I min första bok skrev jag om en stark upplevelse jag hade när jag var med om en Body Harmony-behandling. För tjugofem år sedan visste jag inte ens vad Body Harmony var och väldigt lite om andlighet.

 

På den tiden hade jag två hästar. En av dem var en gammal pensionerad fälttävlingshäst som hade haft ett tufft liv innan min tid. En dag började hästen Sigge halta och såg sorgsen ut när jag gick in i stallet. Naturligtvis blev jag orolig. Jag insåg han hade ont men jag visste inte hur ont han hade. Han var vår gårdshast och fick ha det bra tills det var dags.

Men när är det dags? På Body Harmonyn talade kvinnan om att vi alla hade haft många tidigare liv. Jag med min nyfikenhet undrade naturligtvis vad jag hade varit i mina tidigare liv, för jag tyckte att det lät otroligt spännande. Kvinnan berättade hur jag skulle andas och slappna av.

 

Plötsligt kommer en bild i mitt inre upp av en svart och vit hingst! Bilderna var färgstarka och underbara. Men, va!! Hade jag varit en häst?

 

Kvinnan skrattade, vi skulle prova igen lite längre fram. Min häst Sigge blev sämre. En dag när jag öppnade stalldörren såg jag att det vad dags. Jag bara visste! Min smärta var enorm men när jag tittade in i hans ögon såg jag en längtan.

 

Sigge blev avlivad hemma på gården och jag höll i honom. Det var hemskt och ledsamt, men också en trygghet för mig. Jag var där!

 

En tid efteråt var jag åter hos Body Harmony-kvinnan. Jag tog ett par djupa andetag och blundade. Plötsligen var han där, hingsten! Han var vacker med en enorm utstrålning som ingav trygghet. Han galopperade och hans kropp var muskulös och han hade kontroll över alla de andra hästarna som samlade sig bakom honom.

 

Vi befann oss i en dal där gräset var grönt och saftigt och jag såg allt så tydligt, även daggdropparna på varje grässtrå. Jag hade aldrig förr sett sådant saftigt grönt gräs, inte ens på en golfbana. Färgerna var praktfulla och det var ett stort lugn. Hästarna galopperade förbi och sist kom min häst Sigge. Han haltade fortfarande!

 

Jag kände hur jag spände mina egna muskler, jag kände hans närvaro och jag skrek: ”Han haltar fortfarande, han haltar!” Jag var förvirrad och rädd, men samtidigt lycklig. Det var som en turbulens av känslo-mix inom mig.

När djuren träder över till andra sidan tar det sin tid innan de förstår att kroppen är endast ett skal. Sigge haltade av gammal vana. Denna underbara upplevelse har ofta hjälpt mig i mitt arbete med djuren. Det har inte blivit lättare att säga adjö, min sorg att de lämnar mig finns fortfarande kvar.

 

Men att få öppna hospice för äldre djur är en stor gåva, både för dem och för mig. Att få finnas där vid deras sida när det är dags att återvända hem till den gröna dalen.

 

That’s Amore!

 

Mia Mattsson-Mercer

Publicerad: 2012-09-27

Facebook-kommentarer

Medlemskommentarer

5
27 sep 2012 09:34
Nog finns det en fortsättning även för djuren. Vår gammla welsh ponny Zita skulle fylla 35 är. På morgonennär jag kom in i stallet såg jag att det var dax.Honförsökte resa sig men det gick inte. ringde min dotter som var där inom ca 10 min .Klockan var tidig morgon och vi beslöt att ringa Jourhavande vet för att förkorta det som skulle ske Med mobilen i luften så ser vi hur Zita spetsar sin vackra öron och börjar galoppera med det benet som ligger fritt ;Sorgligt men vackert ,vi såg henne galoppera ut på de evigt gröna ängarna sedan var det över och kvar var bara skalet av en älskad vän. Och vi glömmer aldrig det vi fick vara med om
28 sep 2012 09:36
Hej MarieLouise, Underbar berattelse och jag ar sa himla glad att du delar med dig. Det ar viktigt. That's Amore. kram Mia
28 sep 2012 21:27
Så underbart vackra berättelser.
30 sep 2012 19:04
Tack Marianne, jag uppskattar att du tycker den ar vacker. Kram Mia
3 okt 2012 15:48
Det jag hoppas och tror är att det är så, knaske får jag möta alla mina älskade djur när jag dör. Hoppas
Skriv kommentar
Du måste vara inloggad för att delta

Inte medlem än?

Som medlem kan du...

  • Kommentera artiklar, delta i diskussioner och ge bilder "tummen upp"
  • Skapa din egen sida, eget fotoalbum och mycket mer

En nära tanke

Månadens fråga

Upplever du att fler män blir intresserade av andlighet?


Prenumerera på tidningen