Annons
Annons
Annons

Tidningen Nära på Instagram

Instagram
Annons
Annons

Näras meditationslista

Näras favoriter 1

Hopp om nytt liv för hunden Gus

14
Krönika
Första gången jag träffade hunden Gus så märkte jag att han hade stängt av sin förmåga att kommunicera. Han ville inte släppa in någon till sitt inre. Han tittade på mig med en blick som var alldeles tom.

Djurräddaren Mia Mattsson-Mercer och hunden Gus

Djurräddaren Mia Mattsson-Mercer och hunden Gus. Honom kan du läsa mer om i en tidigare krönika.  Till krönikan "Hunden Gus övergavs av sin familj"!

FOTO: PRIVAT

 

Första gången jag träffade hunden Gus så märkte jag att han hade stängt av sin förmåga att kommunicera. Han ville inte släppa in någon till sitt inre. Han tittade på mig med en blick som var alldeles tom. Trots det kunde jag ändå se en antydan till ledsamhet bakom de bruna ögonen. Fastän jag visste att hans familj hade övergett honom så kunde hans känslor av övergivenhet och sorg träda fram i olika skepnader.

Tillsammans med en vän och mina två barn körde jag ned till Neapel i Italien till den kennel där Gus hade lämnats och nu satt och sörjde sitt öde.

Annons

 

Vi hade annonserat både nere i Italien, Tyskland och hemma i Sverige efter någon som kunde tänka sig att adoptera honom eller fungera som jourhem för Gus. Många svarade att de ville, men inte kunde hjälpa honom. Många var också skeptiska och rädda för att ta hand om en gammal hund och det var många som funderade över vilka räkningar som skulle kunna komma om de hjälpte honom.

 

Min själ grät då jag insåg att människor var räddare än någonsin, men samtidigt blev jag också djupt berörd av hur många som skrev och frågade om hur det gick för Gus.

 

Min vän Minna och jag besökte kenneln och det var med tunga tassar som Gus kom emot oss. Vi klappade hans skelettliknande kropp. Han var inte intresserad. Jag böjde mig ned till hans fina nos och viskade: ”Du åker med oss härifrån. Vi skall lösa detta. Vi kommer hit och hälsar på dig varje dag innan vi reser hem.”

 

Nästa dag återvände vi och jag var glad att min vän Minna var med, för ingen skulle tro mig när jag berättar att Gus kom springande emot oss med svansen viftandes likt en propeller. Vi skrattade och kramade om honom. Jag önskar att alla kunde få ha sett det!

 

I fyra dagar var vi där och hälsade på. Han fick träffa mina barn, fyraåriga Max och sjuåriga Olivia. Han snusade lite på dem och sedan var det inget mer med det.

 

Ägarinnan till kenneln räckte över en plastkasse, med ett smutsigt koppel. Och sedan en lika smutsig hund. Hon tyckte att vi kunde ta Gus med oss. För ett par paket cigaretter badade de Gus på kenneln och de bedyrade att de gav hunden massor av mat.

Ägarinnan berättade att Gus hade morrat åt henne i början. Det förvånade mig inte, för jag gillade henne inte. Djur är ärliga, medan människor många gånger visar upp en fasad, vilket också var precis vad jag själv gjorde just då.

 

Minna och jag satt och tittade på varandra med Gus i ena handen och med plastpåsen i andra. ”Nu då?”, undrade vi båda. Minna har hemmet fullt med hundar, precis som jag. Att kliva in med en ny hanhund kunde innebära problem. Men vi var överens om att vi inte kunde lämna honom där på kenneln. Jag var säker på att han skulle ha svultit till döds inom en månad.

Gus och jag kommunicerade med varandra. Ingenting visade sig stämma överens med vad jag fått veta från de förra ägarna eller kennelägarinnan. Jag kände att jag behövde mer tid tillsammans med Gus.

I bilen från Italien hade vi fem andra hundar med oss till Tyskland och Sverige, förutom oss själva och barnen. Ingenting fick gå fel, då det var en lång resa hem. Minna och jag var överens. Vi skulle hjälpa Gus, men jag hade två nya hanhundar som skulle hem till mig, vilket totalt blev 13 hundar. Det skulle ju aldrig gå!

 

Jag hörde av mig till Benny Rosenqvist, som är Animals without limits räddningsambassadör. När vi har ett svårlöst fall hjälper Benny oss. ”Benny vi har ett dilemma, Gus är övergiven efter 12 år. Ska han till mig eller Minna för utredning?” Snabbt kom ett svar tillbaka: ”Till dig!”

 

Gus bor nu på andra våningen med egen ingång och utredningen har börjat. Varje dag blir jag förvånad över hur fantastisk han är och att ingenting av vad jag hört tidigare stämmer. Han är rumsren, går fantastiskt i koppel, skäller inte, morrar inte, är glad och lekfull och älskar att vara med hela tiden.

Mina barn älskar honom och de ger honom snacks och varför han såg ut som ett skelett förklarade han med att han sörjde att vara ensam att han därför inte kunde äta. Nu sitter vi med honom när han äter och han glufsar i sig galant. Han har lite rökhosta efter att nästan ha blivit innebränd, men annars är han som vilken ljuvlig kille som helst. Vad Gus skulle behöva och jag skulle vilja är att ge honom massor av tid och kärlek. Det är han värd.

Min man och jag stod och tittade på honom. Plötsligt lade min man armen om mig och sa: ”Du gillar verkligen dessa trasiga själar?”

 

That’s Amore

 

Mia Mattsson-Mercer

Publicerad: 2012-07-05

Facebook-kommentarer

Medlemskommentarer

14
5 jul 2012 09:54
Å å vad glad jag är för att du tog med honom ,han finns dagligen i mina tankar,Jag ska försöka höra mig för om det inte finns någon som kan ta honom ,Som jag skrivit tidigare så har jag 4 tikar varav 2 som verkligen tycker att huset och deras matte och husse bara är deras.Plus att vi jobbar på dagarna ,så det bästa vore ju om någon som verkligen har tid för honom och kan ge honom all kärlek han behöver ,Jag blir så ledsen över människors grymhet ,Gammal hund kostar pengar ?? ja ibland men det gör ju det mesta man ska göra idag ,och det kommer alltid nya pengar och är inget man kan ta med sig på andra sidan ialla fall ,Min gammel tik får smärtstilland för hon är stel och har lite värk men det är värt varenda krona att få se henne vara med dom andra och sparka boll och leka Jag ska höra mig för och snälla håll oss uppdaterade
5 jul 2012 10:57
Fina Marie Louise, tack for att du finns i GUS tankar och hjarta, det starker honom. Han ar har hos mig och igar fattade min man och jag ett beslut...GUS far stanna hos oss. Vi har inte hjarta att flytta pa honom igen och han ar sa udnerbart duktig och goo sa vi ar faktsikt lite egoistiska ocksa *skrattar* Men, man kan hjalpa GUS med att skicka ett par hundben da han har mycket tid. Han ar super go hur han kastar benet upp i luften! Annu en uppfoljare kommer att komma, for jag hittade nagot som forvanade mig mycket! Kram Mia & Gus
5 jul 2012 11:21
Oj va glad jag blir att läsa om Gus o hur han blev av att han kände att han kunde tro o lita på dej där i hägnet...Gråter nu av glädje av att han får dela sitt liv med människor som gillar o visar honom kärlek o omtanke...o gör hans liv helt igen...TACK!!!"änglar är ni" krama om fina Gus han är värd allt gott <3>
5 jul 2012 11:46
Vad glad jag blir för Gus! Han har en så fin själ med kärlek och värme.
5 jul 2012 12:50
Åh jösses vad tårarna rann nu igen. Fast av en helt annan anledning än förra gången jag läste om Gus. Är så himla glad och lycklig över att det fortfarande finns människor som bryr sig och som "gillar trasiga själar" Att Gus får stanna hos er är ju helt fantastiskt. Och så skönt för honom att inte behöva byta igen, bli lämnad o kanske tappa hoppet igen. Helt underbart att läsa - Mängder av kramar o kärlek till Gus och hans nya familj :)
5 jul 2012 14:00
Du är super med trasiga själar :) både när det gäller djur och människor ! <3>
5 jul 2012 14:58
Kan man få adressen så jag kan skicka ben och annat smaskens??? Skickar runt löning. Åh älskade Gus.... Välkommen till ditt nya liv
5 jul 2012 15:45
Ni ger GUS styrka och mig hopp om att ljuset vinner i slutet och vi kan vara ett ljus team. Jag kommer att post om GUS pa var blog www.animalswithoutlimits.blogspot.com och ben adressen skicka mig ett privat e mail awlrescueteam@gmail.com sa skickar jag GUS adress <3 tack tidningen nara for att ni stottar gus och till alla hans lasare stor kram mia &gus>
5 jul 2012 21:19
Åh så underbart att läsa! Att ni reste till kenneln och knöt banden med Gus och att du Mia och din fina man låter Gus stanna värmer mitt hjärta. Tårarna rann när jag läste om hans sorgliga öde och nu gråter jag av glädje att han får ett lyckligt och kärleksfullt hem <3 lycka till och ge gus en stor nospuss!>
5 jul 2012 22:38
Woohooo! detta är sanna hjältar, Ni som verkligen GÖR något istället för att bara snacka! Tack till er! Bor Ni i Italien? Vackra Napoli! Det verkar som om vi ska besöka en kennel på vår resa ner i höst...stor eloge till er!
6 jul 2012 11:46
Tack alla Ni. Jag gar upp till GUS varje gang jag last era kommentarer och pussar pa honom. Det kanns stort. Erat stod gor att GUS och jag kampar pa. Vi bodde i Napoli 4 ar men har flyttat upp till Stuttgart omradet i Tyskland. Men jag reser ned varannan manad och arbetar pa hospicet/kliniken jag oppnade for aldre/sjuka gatuhundar. Ni kan folja oss pa blogen och FB se alla underbara sjalar <3 stor kram fran gus & mia>
6 jul 2012 14:05
hejsan Mia, Jag är mycket lycklig för att det har gått bra för Gus. Ge han en stor Puss från mig också. Sanna
15 jul 2012 20:29
Fin historia, med ett lyckligt slut. Jag har själv tagit hand om en hund från Rumänien. Men det är en helt annan historia. Jag hoppas att GUS får ett bra liv.
18 jul 2012 15:20
Mina hundar och jag håller på att köpa på oss ben nu till Gus,,Börjar jobba den 30/7 igen och då går paketet iväg ,Pussa fina killen ifrån oss ,Så han verkligen känner att han är värdefull
Skriv kommentar
Du måste vara inloggad för att delta

Inte medlem än?

Som medlem kan du...

  • Kommentera artiklar, delta i diskussioner och ge bilder "tummen upp"
  • Skapa din egen sida, eget fotoalbum och mycket mer

En nära tanke

Månadens fråga

Tror du på ett liv efter döden?


Prenumerera på tidningen