Annons
Annons
Annons

Tidningen Nära på Instagram

Instagram
Annons
Annons

Näras meditationslista

Näras favoriter 1

Katten Edgar dog av sorg

11
Krönika
Vid senaste besöket ner till Italien passade jag på att ta flera hundar samtidigt till vår veterinär för olika undersökningar. I dörren sprang jag på en stressad man som var på väg ut bärandes en kattbur.

Siameskatten Edgar bredvid sin fostermamma

Siameskatten Edgar bredvid sin fostermamma.
FOTO: PRIVAT

 

Vid senaste besöket ner till Italien passade jag på att ta flera hundar samtidigt till vår veterinär för olika undersökningar. I dörren sprang jag på en stressad man som var på väg ut bärandes en kattbur.
När en av våra hundar var klar gick jag ut i väntrummet. Mannen med kattburen var tillbaka, med nyfikenhet frågade jag Dr Fransesco varför.


Mannen ville ha familjens 15-åriga katt Edgar avlivad. Dr Fransesco hade undersökt katten, men det fanns inget fel på honom. Enligt ägaren hade Edgar börjat göra sina behov utanför kattlådan och dessutom gömde han sig alltid för familjen. Vad var det för liv, undrade han.


Dr Fransesco ville inte avliva en frisk katt och talade om för mannen att återvända hem till sin fru med katten. Mannen hade gjort så, men frun skickade tillbaka honom med katten med en hälsning: ”Få katten avlivad!“

Annons


Mina frågor haglade. Efter 15 år tillsammans, varför?


Hela familjen, inklusive dottern som var jämngammal med katten, hatade honom. De hade satt ut en adoptionsannons, men ingen hade svarat.


Jag försökte tala om för ägaren att naturligtvis gömde sig Edgar för känslan av att vara oälskad, varför vara framme? Jag öppnade kattburen och såg en vacker siames med stora blå ögon. ”Kurrrr“.


Jag ringde min djurvän Martina och berättade vad som stod på, kunde hon hjälpa Edgar? Några minuter senare hade en fostermamma hittats och vi meddelade mannen, men det var för kattens skull vi gjorde detta.

 

Och vad lärde mannen sin dotter, att när man avskyr någon eller tröttnar på så förgör man den?

 

Edgar blev transporterad till sin fostermamma. Han älskade att vara nära henne hela tiden. Vi fick fotografier skickade och uppdateringar. Edgar var en riktig kelis och inga olyckor utanför kattlådan. Det gjorde ont i hjärtat att inse att ursäkterna hade varit lögner, då djuren inte kan tala är det lättare att hitta på lögner.


Igår fick jag ett brev att Edgar hade dött! Han slutade äta och ville endast ligga i fostermammans säng nära henne. Hon tog honom till en veterinär som undersökte honom, han var frisk. De försökte tillföra dropp, mata med spruta men Edgar vägrade.


Han dog av sorg. Längtan efter den familj han känt och älskat i 15 år var borta, endast smärtan i hjärtat fanns kvar. Hans kärlek till dem slutade aldrig, men det gjorde hans hjärta.


Mia Mattsson-Mercer

 

Publicerad: 2012-01-12

Facebook-kommentarer

Medlemskommentarer

11
12 jan 2012 14:32
Förfärligt när människor skaffar katter och sedan vill göra sig av med dom som om dom vore döda ting :- ( Stackars Edgar, trots att han fick en fin fosterfamilj som älskade honom.
12 jan 2012 17:24
Hej Anastasia, Tack for kommentar och jag haller fullstandigt med dig. De hade Edgar 15 ar och sedan kallt vilja avliva honom. Jag kan fortfarande inte komma over det, da jag hela tiden tanker pa alla dessa liv som blir avlivade utan orsak. Vilken angestfylld kansla. Kram Mia
12 jan 2012 18:49
ÄNGEL. Det du skriver är så sant. Jag plågas av samma känsla och av samma tankar som du beskriver. Vetskapen att det finns så många djur, så många varelser som törstar efter KÄRLEK men blir avvisade av människor som inte förstår bättre. Jag ber en bön i mitt hjärta för Edgar. Ja, brist på kärlek kan verkligen döda. Men hans själ känner förhoppningsvis den kärlek som sänds ut óch omfamnar honom, även om det just då var försent och han var stängd av sorg. Välsigne dig, Mia!
12 jan 2012 22:37
Känner också ledsamhet för Edgar, påminner om en annan katt jag hade som jag var tvungen att avliva. Kändes svårt, det var snart 15 år sedan. Visst kan katter känna sorg.
13 jan 2012 22:52
Hej fina Karleksfulla djurvanner, Vad som gjorde ont i denna upplevelsen var att familjen ljog och det gjorde det svarare att de haft Edgar i 15 ar. Vad som beror mig sa underbart ar att Edgar aldrig slutade alska dem aven da han visste att han var hatad och de ville avliva honom, och lamnade honom. Bara det visar vilken storhet djuren har. Jag trodde aldrig de var sa hogt upsatta och mitt arbete ar hart men berikande fran djurens vishet. Kram alla Mia
14 jan 2012 22:26
Mia, jag vill säga att det du skriver vet jag är sant. Det som plågar oss när vi är i kontakt med vår själ är de sår vi tillfogat andra, mycket mer än det vi själv sårats av. När jag var i tidiga tonåren, mina föräldrar skilts och min mor råkat ut för en svår bilolycka frågade min far ifall vi skulle avliva en kattunge vi hade då. Det var mig han frågade, och jag kan inte idag förstå hur jag kunde svara ja. kanske för att jag såg min far som en auktoritet och framför allt för att jag inte visste bättre. När jag en tid efter det bodde på ett sommarhem gjorde jag och dottern i huset Anden i glaset. Jag frågade hur Bandito, som katten hette, hade det. Svaret jag fick glömmer jag aldrig, det löd: Love to you.
17 jan 2012 17:41
Hur vet du att katten dog av brustet hjärta, 15 år är ju ganska normal ålder för ett kattliv. Det är väl bara ett fåtal som blir äldre, dessutom så när han fick den kärlek och omtanke som han förtjänade kunde han kanske äntligen "lycklig" släppa taget och finna ro, med vetskapen att han äntligen var älskad. Han kanske dog lycklig. Döden behöver ju inte vara hemsk den kan ju också vara befriande.
23 jan 2012 11:32
jag vet att katter är väldigt speciella och att de ofta har väldiga egenheter. Och ja,jag vet att dom kan älska tills hjärtat spricker. Jag hade en katt som var väldigt väldigt speciell,hon blev påkörd av någon som inte stannat. precis utanför vårat hus. Hon släpade sig in med ryggraden av och förlamad från framtassarna. Men hon kämpade så tappert länge. hon fick tömmas på urin varje dag. Det vas som om hon talade till oss. En dag så såg man i hennes ögon att nu orkar jag inte mer,jag älskar er och jag kommer alltid vara med er,men låt mig få somna in nu. jag grät hela den dagen,för jag bodde inte längre där och kunde inte säga hejdå. ändå var de som hon var hos mig och sa att jag vill att du minns mig och har mig med dig som den du minns mig som. Man märker om en katt älskar en! Katter kan även bete sig på vissa sätt för att få uppmärksamhet,precis som barn. Katter är ett väldigt speciellt djur,och ett av dom få som faktiskt kan medvetet komunisera med andevärden och kan faktiskt även guida till inre frid om du ber om hjälp. må denna katt få vila i frid och familjen få inse vad dom faktiskt misst.
25 jan 2012 07:46
Emilia, det är så sant! Mina två katter ger mig så oändligt mycket kärlek, och jag skulle aldrig kunna svika dem. Det är i oförstånd vi människor sviker djur. Kan vi lyssna till dem kommer vi att förstå hur mycket kärlek de har att ge oss. Vilka lärare de är i, som du säger, både inre frid och att kommunicera med andevärlden! Katten var ett heligt djur i det forna Egypten. Låt allt liv på denna jord vara heligt. KÄRLEK.
27 mar 2012 21:20
Det är som att bebisar som inte får kärlek - inte heller går upp i vikt. närhet motverkar sorg/depression hos alla primitiva varelser. Det är troligt att Edgar blandat med som ålder inte klarade separationen från familjen.
2 feb 2013 09:10
Jag begravde min älskade 15-åriga katt i går kväll efter att ha varit tvungen att avliva honom i torsdags kväll.Jag var hos veterinären i december för att Leo hade problem med sina andningsvägar och veterinären hittade en polyp som inte kunde opereras bort och enligt henne skulle vara anledningen. Leo har bara mått sämre och sämre sedan dess och jag har ringt upprepade gånger för att bli avsnorpad med "att han får nog med luft det bara låter". Den här veckan kunde Leo inte ens äta och andningen blev tyngre och tyngre så jag bestämde mig för att göra ännu ett försök hos veterinären. Det visade sig att han hade en knöl i halsen och nästan ingen plats i strupen för att andas... Nu känner jag sådana skuldkänslor för att jag trodde på veterinären och inte insåg hur allvarligt det var med min Leo. Jag bara gråter och gråter och vill inte leva längre...Ett liv utan min älskade Leo känns omöjligt.Hur kan jag överleva. Någon som har ett råd?
Skriv kommentar
Du måste vara inloggad för att delta

Inte medlem än?

Som medlem kan du...

  • Kommentera artiklar, delta i diskussioner och ge bilder "tummen upp"
  • Skapa din egen sida, eget fotoalbum och mycket mer

En nära tanke

Månadens fråga

Tror du på ett liv efter döden?


Prenumerera på tidningen