Annons
Annons
Annons

Tidningen Nära på Instagram

Instagram
Annons
Annons

Näras meditationslista

Näras favoriter 1

Låt aldrig smärtan vinna

4
Krönika
Att mista någon kär kan vara förödande svårt och smärtsamt. Det känns som om hjärtat skall explodera i bröstet, och samtidigt säger intellektet; detta är ditt arbete.

Mia Mattsson-Mercer med hunden Dicky

Hunden Dicky väckte starka känslor hos Mia Mattsson-Mercer.
FOTO: PRIVAT

 

Att mista någon kär kan vara förödande svårt och smärtsamt. Det känns som om hjärtat skall explodera i bröstet, och samtidigt säger intellektet; detta är ditt arbete.


Första gången jag mötte Dicky var i ett av de värsta shelterna här i Campania, Italien. Inuti en bur på det kalla våta cementgolvet låg en skelettliknande varelse med stora sår på benen. Han var väldigt sjuk efter att ha blivit påkörd av en bil och lämnad ensam för att dö.

 

Hundens brutna ben var självläkta, men han skulle aldrig mer kunna springa. Han hade svåra smärtor i de krokiga frambenen.


Jag lyfte ut honom ur mörkret och bar ut honom i solen, och lade honom varsamt i gräset. Jag kunde se att han en gång varit en väldigt vacker svart och vit korthårig kille. Hans själ var fortfarande väldigt vacker och den långa svansen gick i ett, trots allt elände, alltid positiv. Jag lovade Dicky att när Animals Without Limits (AWL) fick ett hospice skulle han få vara den första klienten.

Annons


Det var smärtsamt att bära in honom i buren igen. Ingen ville vara jourhem till honom, av rädsla att bli lämnad med en hund de aldrig valt. Många familjer hade tidigare blivit lurade av andra organisationer att ta hand om en hund och sedan blivit lämnade av gruppen.


Ett halvår senare körde vi ut och hämtade Dicky, med glädje kunde vi ge honom grönt gräs i en lugn trädgård och ett hem med soffor. Endast nio år gammal hade han varit med om mycket och haft ett hårt liv.

 
Med rätt medicinering och vitaminer blev han med tiden stor och stark.
Alla älskade Dicky. Han var först till grinden för att välkomna alla och svårt haltande eskorterade han volontärerna in i huset. När vi tittade på Dicky gick hans svans som en trumpinne, han fick oss alltid att skratta.

 
För cirka tre veckor sedan var det dags för veterinären att komma och ta blodprov på de äldre klienterna. De yngre togs det inga blodprov på, men något sa mig att Dicky också behövde lämna blod.


Resultaten kom tillbaka och det var med förödande nyheter. Dickys njurar hade skyhöga värden och det oroade veterinären. Vi var alla chockade! Vår glada positiva unga Dicky, svårt sjuk?


Redan efter ett par dagar började Dickys energier förändras. Han mötte inte längre upp vid grinden. Han gick och lade sig på platser utomhus, trots att hans soffa tidigare var hans bästa älskling.

 
Allting gick så fort. Vi körde Dicky in till kliniken där han fick dropp, han slutade äta, men hans svans slutade aldrig vifta. Efter endast 24 timmar ringde veterinären och bad mig komma ned, Dicky var allvarligt sjuk.

 
Inne på en mjuk bår låg Dicky och andades tungt, ur nosen rann vätska, hans ögon var stängda. "Dicky", viskade min dotter Olivia. Endast Dickys svans rörde på sig. Olivia höll hans tass, jag kysste hans panna och tackade honom för alla leenden han givit oss. Det gjorde ont, smärtan var så stark, tanken vibrerade förvirrande inuti mitt huvud ”Jag klarar inte av smärtan längre”.


Några viskande ord for genom mitt inre: ”Ge inte upp! Detta är ditt kall, att kunna ge liv som är glömda och befinner sig i stor smärta hopp. Att visa att härligheten är grönt gräs med solsken på kroppar i frihet. Härligheten varar i evighet med hospicet och glädjen som många ger. Kan djuren berätta vid Universums portar, att godheten fortfarande existerar. Ge inte upp, ge den till fler själar och sprid budskapet till andra som kan fortsätta i ljusets hastighet till fullbordande av mänsklighet. Låt aldrig smärtan vinna.”


Mia Mattsson-Mercer

Publicerad: 2011-08-11

Facebook-kommentarer

Medlemskommentarer

4
11 aug 2011 06:24
Åhh vad fint skrivet och mina tårar rann nedför min kind.Tack för din otroliga insats mot alla dessa utsatta djur.
11 aug 2011 13:41
Ja, Dicky har det mycket bättre nu, liksom vi människor kommer att ha det när vi går över. Dock är det inte lätt att se sina älsklingar dö, men jag tror att det bästa vi kan göra är precis som du gjort, att vara med när det händer, och sända goda, helande energier så att dom känner sig trygga. Tack för ditt fina arbete!
11 aug 2011 15:32
Det gjorde så ont att läsa om Dicky, men Tack för att du gjorde hans sista år på jorden så lyckliga. Önskar att alla människor fick uppleva kärleken som djur kan ge,dom som inte är djurvänner vet inte hur mycket dom går miste om. Men det är fruktansvärt att mista dom, har varit med om det flera gånger, lika hemskt varje gång. Men dom finns för alltid i mitt hjärta. Tack än en gång för det du gjorde för din vän Dicky.
11 aug 2011 22:58
Tack alla rara ord ni skriver. jag slar vad om att Dicky ler och hans svans gar i ett nu. Fortfarande grater jag sjalv och i nasta stund skrattar jag at nagot Dicky gjorde. Jag kallade Dicky "Doggy Mandela" oskyldigt i bur med varldens finaste budskap. Lat oss aldrig glomma...kram
Skriv kommentar
Du måste vara inloggad för att delta

Inte medlem än?

Som medlem kan du...

  • Kommentera artiklar, delta i diskussioner och ge bilder "tummen upp"
  • Skapa din egen sida, eget fotoalbum och mycket mer

En nära tanke

Månadens fråga

Tror du på ett liv efter döden?


Prenumerera på tidningen