Annons
Annons
Annons

Tidningen Nära på Instagram

Instagram
Annons
Annons

Näras meditationslista

Näras favoriter 1

Med samarbete kan vi rädda liv

3
Krönika
Ett litet, lurvigt bylte rörde sig längs sidan av den hektiska motorvägen. Morgontrafikanterna var stressade precis som vanligt nere i södra Italien. Veterinären Francesca satt i sin bil. Hon bromsade in och stannade.

liten, söt, rödaktig hund som sitter i famnen på en leende kvinna

Hunden Aila hittades vid vägkanten på en hektisk motorväg i södra Italien av en vänligt sinnad veterinär. Det blev början på ett helt nytt liv för den lilla varelsen. 

FOTO: PRIVAT

 

Ett litet, lurvigt bylte rörde sig längs sidan av den hektiska motorvägen. Morgontrafikanterna var stressade precis som vanligt nere i södra Italien. Veterinären Francesca satt i sin bil. Hon bromsade in och stannade.

Hon klev snabbt ur bilen och sprang fram till det lilla knytet som nu hade stannat och tittade förskräckt på henne. Var kvinnan en vän eller fiende?

 

Francesca insåg snart att hennes ambition om att rädda den lilla femkiloshunden kunde sluta tragiskt. Hunden var tovig och smutsig, men lät sig lyftas upp av veterinären. Hunden tittade osäkert på henne men beslutade sig för att lita på sin räddare. Ingen annan bil stannade, endast ilskna signalhorn hördes.

Annons

 

Veterinären Francesca körde iväg till sin veterinärklinik och kontaktade oss på Animals Without Limits (AWL). Som vanligt fick vi inte mycket tid på oss att finna ett hem till hunden och var klinik var full med fyrfotade klienter.

 

Sommaren är en slitsam säsong för oss. Varje dag ringer personer till oss efter att de har hittat bortsprungna hundar. De flesta hundarna är utslängda från sina hem medan ägarna åkt på semester. Hundpensionaten dubblar sina priser då augusti är den mest lönsamma månaden. Hundägarna hoppas att någon person skall plocka upp deras hund och ta hand om den tills de själva kommer hem igen från semestern.

 

Francesca undersökte hunden. Pälsen var tovig och det fanns inget microchip inplanterat. AWL började arbeta intensivt med att söka efter ett hem till den lilla hunden. Ett fotografi med en beskrivning publicerades på Facebook. 

Spridningen av informationen gick häpnadsväckande snabbt! Efter tolv timmar hade vi fått ett svar från en svensk kvinna bosatt i Rom som blev förälskad i bilden på den lilla hunden.

 

Kvinnan ville öppna sitt hem till denna risiga skönhet. Hon fick namnet Aila. Kvinnan skrev senare till mig att Aila måste ha haft en ägare tidigare. Hunden visade ett stort intresse för hundleksaker och dessutom hoppade hon vant upp i soffan. Hela hennes självförtroende inomhus visade att hon visste vad ett vardagsrum var.

 

För många andra hundar slutar livet uppe på motorvägen. Många ägare släpper av dem på den farliga vägen för att hunden ska få en snabb död. Avlivningskostnaderna nere i södra delen av Italien är höga och många människor är fattiga. De har inte ens råd med läkarvård till sig själva eller sin familj.

 

De flesta veterinärer avlivar inte djur förrän djuren är så sjuka att de slutat äta och dricka vatten. Enligt deras katolska tro avlivar man inte ett friskt liv.

 

Ekonomin i Italien är katastrofal och nere i Neapel, där lagen inte längre existerar på grund av Camorran (maffian) är tragedin stor. Tonåringarna blir antingen medlemmar i maffian med droger och prostitution som följd, medan andra försöker leta sig ut ur landet.

Självmordsstatistiken stiger och arbetslösheten ökar för varje månad som går. Kaoset blir större i det redan kaosdrabbade område som vi arbetar i.

 

Många har frågat oss varför vi hjälper djur och inte människor? En del frågar anklagande, andra frågar bittert. Det är en svår fråga och det smärtar oerhört att vända ryggen till någon levande själ över huvud taget. Men landskapet Campania är nästintill bortglömt av många hjälporganisationer för det är många som anser anser att Italien är ett EU-land och att det är EU som ska hjälpa dem.

 

Vi är många som glömmer att landskapet Campania skulle kunna vara ett eget land. Det skiljer sig mycket från de övriga landskapen i norra Italien och det är inte många som åker på semester till Neapel, platsen där de laglösa regerar.

 

Varför hjälpa djuren? Vi ifrågasätter inte varför exempelvis veterinärer inte utbildar sig till läkare och hjälper människor istället för djur.

 

Aila hade tur att veterinären Francesca stannade på motorvägen den morgonen. Francesca hade tur som hade AWLs telefonnummer med sig. AWL hade tur som publicerade en efterlysning om ett nytt hem till hunden på Facebook och att vi fick ett svar om adoption så snabbt.


Samarbete är vad livet handlar om. Att våga ha ett öppet sinne för ett liv oavsett om det har två ben eller fyra.

 

That's Amore!

 

Mia Mattsson-Mercer


 

liten rödaktig hund, Aila, och en leende kvinna

Den lilla hunden Aila fick snabbt ett nytt hem. Något som hade varit omöjligt utan samarbete. Mia Mattsson-Mercer berättar hur viktigt det är att hjälpas åt. 

FOTO: PRIVAT


Publicerad: 2012-07-26

Facebook-kommentarer

Medlemskommentarer

3
28 jul 2012 10:05
Vilket lyckligt slut på en annars tråkig historia! Ja, varför hjälpa djuren? Vad är det som gör att vissa människor viger sina liv åt att hjälpa djur, och andra helst bara vill ha ihjäl allt som rör på sig. Har de som hjälper djur en mer utvecklad empati än de andra? Är de som hjälper djur andligt mer utvecklade? Märkligt är det i alla fall! Men jag skickar ett stort tack till alla som hjälper djur, och som inte bryr sig om andra människors ilskna och anklagande blickar. Själv bryr jag mig inte om att säkert många tror att jag är tokig när jag hjälper sniglar och maskar över vägen... Hälsningar/ Markus
28 jul 2012 17:40
Jag hjälper inte människor, p.g.a. att det ofta är dom som bär skulden till att djuren får lida. Hur kan man bara skaffa djur och sen kasta ut dom när det inte passar längre?? Jag ser dagligen människor som inte borde ha hund, dom skriker åt dom, slår dom, låter dom inte uträtta sina behov i lugn och ro utan drar och sliter i kopplen. Vad är det för liv för en hund? Djuren är lika mycket värda som människor, om inte mer, för dom förstör inte så som vi gör här på jorden och dom fanns ju här före oss! Vi håller på att tränga ut dom och snart får dom inte finnas någonstans. Alla djur verkar vara "i vägen" för oss.
28 jul 2012 20:25
Jattefina inlagg Anneli och Markus. Valdigt bra skrivit. Tusen tack. kram Mia
Skriv kommentar
Du måste vara inloggad för att delta

Inte medlem än?

Som medlem kan du...

  • Kommentera artiklar, delta i diskussioner och ge bilder "tummen upp"
  • Skapa din egen sida, eget fotoalbum och mycket mer

En nära tanke

Månadens fråga

Upplever du att fler män blir intresserade av andlighet?


Prenumerera på tidningen