Annons
Annons
Annons

Tidningen Nära på Instagram

Instagram
Annons
Annons

Näras meditationslista

Näras favoriter 1

Min collie Clyde kollapsade

3
Krönika
Att se sin hund åldras är väldigt svårt. Rädslan att han ska ha ont eller lida är stor. Man letar efter ledtrådar för att se om någon kan ge ett svar. Veterinärer, homeopater, djurkommunikatörer, healers och klärvoajanta vänner. Adressboken bläddras igenom, fram och tillbaka. När är det dags?

Mias collie Clyde

När hunden Clyde mådde dåligt försökte Mia kommunicera med honom.

FOTO: PRIVAT

 

Att se sin hund åldras är väldigt svårt. Rädslan att han ska ha ont eller lida är stor. Man letar efter ledtrådar för att se om någon kan ge ett svar. Veterinärer, homeopater, djurkommunikatörer, healers och klärvoajanta vänner. Adressboken bläddras igenom, fram och tillbaka. När är det dags?

 

Clyde, min stora "Lassie collie” från USA flög naturligtvis med oss till Italien med våra andra tre hundar. Jag kallade honom för ”The English Gentleman”.

 

När altandörren öppnades sprang de tre slynglarna omkull oss för att tävla om vem som kom först in. Men Clyde stod alltid kvar utanför med huvudet på sned, som om han undrade: ”May I?”

 

Clyde promenerade aldrig över mattorna, utan gick alltid runt. Han var en underbar kille i många avseenden, som alltid var godheten emot allt (förutom katter, men det är ett annat kapitel). Vi gissade oss till åldern, lite över 10 år. Hans tänder var gröna och nedslitna och gav oss inga ledtrådar.

 

För ett par dagar sedan, började han sakta ned tempot, men hettan här i Italien var
43 °C och gjorde att vi alla saktade ned farten. Vi gick nedför trapporna och plötsligen föll Clyde ihop nedför trapporna. Han låg blickstilla på marken med öppna ögon, Clyde var inte närvarande även om hans ögon stirrade ut i tomma intet. Det var skrämmande!

 

Folk kom springande men ingen vågade lyfta upp honom. Minuterna kändes som timmar. Jag som alltid haft lugnet när jag hittat sjuka kollapsade hundar har kunnat fatta snabba beslut om lidande med kommunikationen oss emellan. Men till min Clyde var jag känslomässigt bunden, han var min älskade bästa vän. Hur kunde jag på ett förnuftigt sätt känna om han led? Det var smärtsamt!

 

Under min tid som djurkommunikatör frågade de flesta underbara ägare mig om sina husdjur: ”Älskar han mig? Förstår han hur mycket jag älskar honom?” Jag log alltid, för deras fråga visar vilka fina ägare de är, de ville veta om de kunde göra något mer.

Men det svåraste med djurkommunikation är när ett av mina egna djur börjar bli gammalt och skröpligt, då blir min intuition en annan. När Clyde blev dålig bråkade mitt intellekt kring det förvirrade beslutet.

 

Plötsligen reste sig Clyde och gick iväg på vingliga ben, men tomheten i hans ögon visade mig att han inte mådde bra. Med oro åkte vi till vår veterinär Dr Carlos, men Clyde var inte närvarande. När jag promenerade vid hans sida kändes det som om jag gick med en okänd hund i koppel. Han var sig inte lik.

 

Veterinären undersökte Clyde och tyckte att han såg frisk ut. Men när jag förklarade för honom att jag fick samma känsla från Clyde som min mormor när hon levde, ett skal men med mormor utanpå. Det gjorde så ont att se skalet fungera men inte själen.
Hur kan man avliva ett djurs skal när det fortfarande äter och promenerar omkring?

 

När jag försökte kommunicera fick jag inget svar från Clyde, mitt inre frågade mig hela tiden, ”är han där eller är han någon annanstans?”. Dr Carlos nickade instämmande och erkände att senila hundar existerade, men man hade väldigt lite kunskap inom ämnet. Det förvånade mig då vi alla är levande varelser, hur kan vi då tvivla på att vi inte har samma symptom och erfarenheter?

 

That’s Amore, att kärleken kan göra oss konfunderade, förvirrade och rädda.

 

Mia Mattsson-Mercer

Annons

 



Publicerad: 2011-09-15

Facebook-kommentarer

Medlemskommentarer

3
15 sep 2011 09:09
Hur gick det med Clyde? Det var intressanta frågeställningar som du tog upp. Jag tror många av oss också upplever att det kan vara svårt att skilja på egots motiv och på våra känslor. Jag har också upplevt att själen lämnat min hund, och det var när jag var tvungen att låta henne somna in hos veterinären. Hon låg i mitt knä och plötsligt känner jag (och ser) att själen inte är där längre...det lärde jag mig mycket av! Hälsningar/ Markus
16 sep 2011 21:48
Hej Markus, Clyde ar med mig i Tyskland. Han blev lite battre med medecinen men nu ser jag hur jobbigt han har det. Inte att han lider men tiden narmar sig. Vilken fin upplevelse, lyckliga du och lyckliga lasare. Basta Mia
6 okt 2011 22:16
Hej! Jag tror man vet när det är dags för sin älskade vän att få somna! Man känner det! Det gjorde jag när min vackraste vovve Brissy inte orkade mera! Sorgen är obeskrivlig än! (26 Nov är det 3 år sedan nu) Men jag minns mycket väl all oro för lidande & funderingar kring om man var egoistisk. Hoppas att du fått tillbaka din vän! m.v.h Lotta
Skriv kommentar
Du måste vara inloggad för att delta

Inte medlem än?

Som medlem kan du...

  • Kommentera artiklar, delta i diskussioner och ge bilder "tummen upp"
  • Skapa din egen sida, eget fotoalbum och mycket mer

En nära tanke

Månadens fråga

Tror du på ett liv efter döden?


Prenumerera på tidningen