Annons
Annons
Annons

Tidningen Nära på Instagram

Instagram
Annons
Annons

Näras meditationslista

Näras favoriter 1

När ett djur dör lever själen vidare

6
Krönika
Att vara djurkommunikatör och samtidigt kunna arbeta som djurräddare är för mig en stor fördel i vardagen. Men i vissa situationer kan jag ibland ha blandade känslor och det kan kännas som en nackdel. Tack och lov är det inte ofta jag känner så!

Hund hos veterinären

En av de hundar Mia Mattsson-Mercer tar hand om besöker en veterinär.
FOTO: PRIVAT


Att vara djurkommunikatör och samtidigt kunna arbeta som djurräddare är för mig en stor fördel i vardagen. Men i vissa situationer kan jag ibland ha blandade känslor och det kan kännas som en nackdel. Tack och lov är det inte ofta jag känner så!

 
Jag har en känslighet och förmåga att kunna kommunicera med djuren. Jag plockar upp de små känsliga signalerna som kan vara otydliga för många andra människor. Jag kan snabbt tala om vad som är fel och hur djuret önskar det. Jag förstår dem! Men ibland kan det vara smärtsamt när människor inte förstår vad som sker på en olycksplats eller när det är dags för djuren att vandra vidare, till Andra sidan.

Annons


En del människor vill avliva djuret snabbare än vad djuret själv vill. Det kan vara frustrerande att försöka övertyga ägaren att det inte är dags för deras husdjur att lämna jordelivet. Det är en svår balans.


Jag minns en kvinna som var utbildad veterinär. Hon ville avliva sin hund för han hade fått en cancersvulst och hon var rädd att han skulle lida. Men det var inte för hundens skull hon ville avliva honom, utan för hennes egen. Hon klarade inte av att se sin hund bli sjuk. Det var oerhört smärtsamt. Hunden förstod inte varför Matte inte ville ha honom kvar. Där var mycket ångest.


Häri Italien arbetar jag tillsammans med en väldigt passionerad och duktig veterinär som jag vet har en otrolig känslighet för djurens signaler. Det är underbart att arbeta med honom för jag kan vara uppriktig och han följer mina ledtrådar och guidningar. Han tar sedan över och tar hand om djuret och kan snabbt hitta en riktning att arbeta med. Det är detta slags samarbete som jag älskar och som jag vill att vi ska ha mer av överallt.


Det finns en annan klinik som vi använder oss av ytterst sällan och det endast av en orsak: de har en annan syn på djurkommunikation. Jag kan inte diskutera eller framföra någonting via djuret utan det tas emot känslokallt. Där är väldigt sterilt i både hjärtat och sinnet.

 
Första gången jag besökte kliniken undersökte en av veterinärerna en hund jag hade med mig. Jag var ledsen och berättade att vi hade begravt en av våra hundar tidigare på dagen. Han tittade på mig och utbrast irriterat: "Varför är du ledsen? Om den är död är den död!”


Jag vet att när ett djur dör, eller vi avlivar det, lever deras själ vidare. Det är underbart att känna deras närvaro från Andra sidan och se deras glädje över att vi fortsätter att älska nästa djur som kommer in i familjen.

 
En del själar är ledsna för att matte eller husse sörjer för länge och inte släpper in mera kärlek. Andra före detta ägare som mist sina djur känner det som om de sviker sin avlidne vän med att vara ”otrogen” i sin kärlek till någon annan. Men dessa ”mini-buddhister” de dansar av glädje när matte eller husse tar emot en ny själ, deras kärlek till det nya djuret sprider sig ända ut till Universum, där gräset är grönare än här på jorden. That’s Amore!

 

Mia Mattsson-Mercer

Publicerad: 2011-09-08

Facebook-kommentarer

Medlemskommentarer

6
9 sep 2011 22:24
Åh mia..jag blir berörd av dina ord. Jag hade en hund som var sjuk i njurarna. Men jag fick aldrig någor helt säkert svar va det var. Jag vet bara att han hade enorm livslust även om han var trött. Och jag vet att när jag lät honom somna in så ville han LEVA. Men den veterinären ville inte att han skulle leva. Allt jag sa till henne lyssnade hon inte på. Jag ser honom fortfarande hos mig, och jag blir både ledsen o glad. Saknar honom enormt, hans bus o glädje. Men har inte funnit någon ny vovve än,är snart 2 år sen. som jag o tiken kan leva med. Många kramar
13 sep 2011 23:25
Hej Liselott, Tack for din fina, rorande kommentar. Jag forstar din sa innerligt, och det ar dags att forsoka slappa den biten av skuld som du bar pa dig. Vi manniskor som alskar vara barn och djur kan vara de storsta och hardaste "domare" med att ge oss sjalva det hardaste straffet. Jag har sjalv gatt i dina "skor" det var da jag larde mig att djur sjalarna ville inget mera an att vi slappte in karlek och slappte varan skuld. Liselott, det drojer inte lange till nasta fina sjal kommer till dig. Tva ogon mots ! Stor Kram Mia
15 sep 2011 09:15
Hej Mia! Jag hoppas och tror att djurens själ lever vidare.....en av mina hundar,min älskade Meja,somnade in i sommras i våran stuga,oväntat och ändå inte då hon var 10 år! Såhär iefterhand är jag tacksam att jag inte behövde ta beslutet själv att åka till en veterinär med henne,utan att hon "valde" själv att somna in! Men det var ändå chockartat när det hände,och jag blev nästan lite hysterisk just då,det kan jag nu känna var så fel av mej,borde ha behållit mitt lugn för hennes skull,men jag vet inte om hon uppfattade att jag var så förtvilad,tror hon kanske hade "försvunnit" då......hon fick iallafall somna in på den plats hon älskade mest,vårat sommarställe vid havet! Jag hade en märklig "dröm" några månader efter hennes död,vet inte om jag drömde eller om det var på riktigt....vaknade av att hon satt vid min sängkant och tittade på mej,i nästa sekund så låg hon på sin vänstra sida tätt intill mej i sängen...kunde känna hennes kropp mot min! Jag vet fortfarande inte om det var en dröm,för det var så verkligt! Hade en liknade dröm för några år sen,efter det att min älskade katt,Elsa , dog! Vaknade av att hon satt i sängen vid min fötter! Meja som då levde,låg oxå i min säng,Elsa tittar på Meja och "säger" till mej:Hör du vad hon snarkar"! Även den drömmen var så verklig! Jag hoppas dom finns kvar hos mej,och jag skulle önska att jag kunde känna deras närvaro tydligare! Kram från mej/Anna
16 sep 2011 22:46
Tack Mia, dina ord betyder mycket för mig.
27 sep 2011 10:51
När SkaparKatten kallar på oss missar, så måste vi tassa iväg, så är det bara. Men kvar hos husse och matte lämnar vi mycket kärlek, och många spår. Så klart finns banden kvar - men den tomma handens gåva är att kunna smeka och älska en ny fyrfota vän! Läs mer här: http://metrobloggen.se/wikipedia/farval_fran_din_katt/ http://metrobloggen.se/wikipedia/den_tomma_handens_gava_ar/ NosPuss Wikki
27 sep 2011 16:51
Mjau! Dina ord träffar rakt in i mitt lurviga pälshjärta. Tänk om det fanns fler människor som dig, då skulle världen se bättre ut. Min husse säger att jag har ställt upp mer för honom, än någon människa någonsin gjort. Det betyder väldigt mycket för mig att få höra sånt. Det är snart ett år sedan min vän Snuffe fick somna in efter att han aldrig återhämtat sig från urinsten. Blåsan blev aldrig bra och en dag blev husse tvungen att fatta det avgörande beslutet. Jag reser min svans som en glad hälsning till dig, kära djurvän.
Skriv kommentar
Du måste vara inloggad för att delta

Inte medlem än?

Som medlem kan du...

  • Kommentera artiklar, delta i diskussioner och ge bilder "tummen upp"
  • Skapa din egen sida, eget fotoalbum och mycket mer

En nära tanke

Månadens fråga

Upplever du att fler män blir intresserade av andlighet?


Prenumerera på tidningen