Annons
Annons
Annons

Tidningen Nära på Instagram

Instagram
Annons
Annons

Näras meditationslista

Näras favoriter 1

Snart får mysiga PennyLane ett hem

6
Krönika
Liten och lurvig kom en tik gåendes på den hårt trafikerade motorvägen. Hon såg ut som en svart valp, vilsen och rädd. Vi stannade bilen och plockade in henne, hon gjorde inget motstånd. Hennes två små svarta glansiga ögon sökte efter våra ögon, med försäkran att vi var goda varelser.

Gatuhunden PennyLane hos veterinären.

Gatuhunden PennyLane hos veterinären.
FOTO: PRIVAT

 

Liten och lurvig kom en tik gåendes på den hårt trafikerade motorvägen. Hon såg ut som en svart valp, vilsen och rädd. Vi stannade bilen och plockade in henne, hon gjorde inget motstånd. Hennest två små svarta glansiga ögon sökte efter våra ögon, med försäkran att vi var goda varelser.

 

Hennes päls var tovig och full av fästingar. Hennes avföring bestod av endast gräs. Vi insåg att hon hade varit utomhus under en längre tid. Denna lilla tik på fem kilo med ett för stort blått halsband hade naturligtvis ingen ID-bricka eller microchip. Vi började kalla denna ljuvliga och mysiga tik för PennyLane.

 

PennyLane kom snabbt in i de husrutiner jag hade för de 19 andra hundarna som redan bodde i vårt hospice Casa della Amore. Hon ignorerade de andra hundarna och följde mig vart jag än gick. Av principskäl har jag inga hundar i sängen, men PennyLane lyfte jag upp. Hon borrade in sitt lilla huvud i min kudde och en mjuk suck av belåtenhet hördes från henne. Jag kände en sådan kärlek stråla och plötsligen insåg jag starkare än någonsin varför jag älskade mitt arbete med hemlösa och försummade hundar.

Annons

 

Hundar kan gå igenom smärta, men redan efter en dag visa sin tillit, sin trygghet och sitt tålamod emot oss. De får livets känslor att se ljusa ut, jag längtar efter att få vara som de.

 

PennyLane kommer snart att få åka upp till sin nya familj i norra Italien, där finns två andra hundar och en stor trädgård. Paret som ska ta emot PennyLane berättar att de aldrig åker på semester, de vill alltid vara hemma hos sina älsklingar.

 

Ibland är det ”bittersweet” att vara ”räddare”, då jag kan bli känslomässigt involverad för att sedan lämna bort någon jag älskar. Men samtidigt, är det inte det som kallas ”That’s Amore!”?

 

Mia Mattsson-Mercer

Publicerad: 2011-05-05

Facebook-kommentarer

Medlemskommentarer

6
5 maj 2011 12:21
Vad glad jag blev när jag läste om lilla PennyLane och att hon nu får ett tryggt, bra hem med lekkompisar. Det är smärtsamt att läsa hur människor behandlar sina djur och det är tur att det finns sådana som du som hjälper djuren. I Michael Newtons bok "Själarnas Öde" står en del om djurens tillvaro på "andra sidan" som kan vara intressant att läsa! Hälsningar/ Markus
6 maj 2011 09:20
Hej Markus, Tack for din fina kommentar om Pennylane och hennes ljusa framtid. Vi arbetar mycket med att forsoka gora djurens framtid ljus. Varje vecka forsoker jag berora nya kanslor och amnen. Jag ar oerhort glad att du foljer vara aventyr. Boken later intressant, far satta upp den pa min onskelista. Tack for radet! Varmaste halsningar fran Italien Mia
6 maj 2011 12:59
Det ger mig hopp om mänskligheten att det finns fler som faktiskt förstår att djur har känslor och att vi har ett ansvar emot dem. Du skriver också så fint och insiktsfullt om hur mycket vi har att lära av djuren och deras inställning till livet! Och att kärlek är att ge, inte ta, och att släppa taget! Varmt tack!
10 maj 2011 14:09
Hej Agnes, Tack fina for de varma orden. Det ger mig hopp om att inte vara ensam och de ger styrka. Kram Mia
13 maj 2011 14:44
jag fick avliva min häst akut för 12 dagar sedan han hade fått frambenet avsparkat av en annan häst....hoppas han har en bra plats i himlen,saknaden är stor! men det gör mej gott att veta att han hade det bästa hos mej,älskade att skämma bort han ,en tjusig snäll 22 åring,han hade det gott på gammeldagarna,å jag blir glad nu när jag läser att Pennylane nu oxå får ett gott liv! helt underbart! det värmer i hjärtat när det blir så lycckat som för denna söta vovve!
27 maj 2011 01:38
Jag kommer att inom några år vilja adoptera en Napolihund av dig,jag kan inte riktigt ta till mig att människorna där är så elaka, något som jag inte märkte när jag bodde där, men alla napolitanare är nog inte djurplågare..tur det.., just nu har jag fullt upp med mina två boxrar som är omplaceringar båda två, men i framtiden så finns det rum här för en av dina skyddslingar :) Ha det gott Hälsningar carina
Skriv kommentar
Du måste vara inloggad för att delta

Inte medlem än?

Som medlem kan du...

  • Kommentera artiklar, delta i diskussioner och ge bilder "tummen upp"
  • Skapa din egen sida, eget fotoalbum och mycket mer

En nära tanke

Månadens fråga

Tror du på ett liv efter döden?


Prenumerera på tidningen