Annons
Annons
Annons

Tidningen Nära på Instagram

Instagram
Annons
Annons

Näras meditationslista

Näras favoriter 1

Näras krönikör Mia Mattson-Mercer skriver om barns medialitet. Mia menar att det är något vi alla föds med, men som vissa av oss, senare i livet tappar. Foto: Shutterstock

Våra barn ser två världar

Krönika
Nu är jag tillbaka med att skriva krönikor här på Näras hemsida igen! Jag har verkligen saknat skrivandet och att få ha kontakt med er läsare. Mina krönikor kommer, precis som tidigare, att handla om mitt arbete som djurkommunikatör och min brinnande passion som djurräddare i södra Italien.

Dessutom kommer jag att skriva om mina barn som har stark kontakt med Andra sidan. Olivia, min åttaåriga dotter, har verkligen bekräftat flera gånger att barn har en naturlig förmåga att kommunicera med universum och själar. För mig är Olivia den största och mest berikande informationskällan med livskommunikation.

Hon kommunicerar även med naturväsen! Många gånger har jag blivit varmt berörd av hennes vishet. När jag vill veta mer tittar hon på mig med sina stora blå ögon. ”Vad?”, frågar jag. Så fort min fråga har ställts har hennes tänkande gått in och stört intuitionen.

Det är svårt att tygla tankarna som avbryter den universella kontakten. Det märks att Olivia pendlar mellan två frekvenser. Hon färdas fram och tillbaka mellan två världar.

Annons

Många frågar mig när man upptäcker sin medialitet. Jag vaknade inte upp en morgon och hojtade “Jag kan höra vad djur säger!”

Det här har växt fram igen från barndomen. Vi födds alla med denna förmåga. Det är en gåva! Det är även en gåva att kunna älska, känna och att kunna dela med sig. Det är känslan jag ofta har när jag kommunicerar med djur och lyssnar till barns kloka kommentarer. Genom Olivia känner jag mig numera mer säker på att vi har förmågan med oss upp under vår uppväxt.

Redan som tvååring började Olivia prata om andra själar som hon såg och leksaker började spela i hennes rum! Nere i köket började radion spela ungefär vid samma tidpunkt varje kväll, men när Olivias pappa var bortrest hände det aldrig. Våra hundar lyfte endast ett roat ögonlock där de låg och tittade på oss när vi sprang omkring sökandes efter inkräktaren!

Numera är vi bosatta i södra Tyskland, i ett gammalt hus från år 1849. Max, Olivias två år yngre bror, är inte så förtjust i det, han sa: ”Mamma, jag gillar inte det här huset, här är så många gamla människor!”

Olivia tittar på honom med tålamod i ögonen, ”Max, det är inte gamla människor, det är själar”. Det är helt underbart att få höra de båda tala om samma sak men använder sig av olika ord. Barn befinner sig i två världar och har viktiga små budskap till oss.

That’s Amore!
Mia Mattson-Mercer

Text: Mia Mattson-Mercer
Foto: Shutterstock
Publicerad: 2014-04-10

En nära tanke

Månadens fråga

Tror du på ett liv efter döden?


Prenumerera på tidningen