Annons
Annons
Annons

Tidningen Nära på Instagram

Instagram
Annons
Annons

Näras meditationslista

Näras favoriter 1

Mia Mattsson-Mercer berättar i denna krönika om hur hennes son Max räddade åtta vattensalamandrar när en mur skulle repareras vid deras hem. Foto: Shutterstock

Vi ska vara rädda om alla djur

Krönika
Att rädda djur är en självklarhet för mig och mina barn. Det behöver inte vara hundar som vi räddar, utan det kan vara alla slags djur. Max, min son, tycker det är lite trist att endast vara sex år gammal och för det mesta vara i skuggan av sin storasyster Olivia. Olivia har varit med och räddat djur sedan tre års ålder och har nu börjat framföra små berättelser på mina föredrag om hur det är att rädda djur tillsammans med mig.

Olivia och jag var i Sverige förra helgen och höll ett föredrag. Max var hemma med sin pappa. Max ringde mig tidigt en morgon och var sprudlande glad. ”Mamma, jag är en duktig djurräddare! Jag är också Animals Without Limits.”

Hemma håller vi på att reparera muren runt vårt hus och stora stenblock ska flyttas. Där finns massor av salamandrar, vackra gul- och svartfärgade ödlor. Max stoppade alla byggarbetare med bestämd hand. Arbetsledaren blev förvånad och höjde intresserat på sina ögonbryn. Max förklarade för arbetarna att det är viktigt att vara rädd om alla djur. Och att ödlorna också har rätt att vara här.

Arbetsledaren gick fram och klappade Max på axeln. Han ropade till byggarbetarna att de kunde ta rast medan Max placerade alla åtta salamandrar i säkerhet. Max sken som solen själv när han pratade med ödlorna och försiktigt transporterade dem till ett säkrare ställe längre bort. ”Mamma, är du stolt över mig”, frågade Max i telefonen. Naturligtvis var jag det.

Max möte oss på flygplatsen. Han hade foton på ödlorna i sin hand och visade de andra resenärerna bilderna. Hans aura gnistrade och omslöt alla på flygplatsen och fick oss att le. Max entusiasm spred sig som ljusstrålar och fick både tiden och alla problem att stå stilla.

Jag hörde en man i kostym säga: ”Pojken är så ung, men så härligt stolt över något han gjort. Jag minns den känslan själv från när jag var liten. Vart tog den känslan vägen?”  Mannen skrattade, men i hans ögon såg jag en längtan.

Ibland glömmer vi bort de ”små” sakerna som vi gör som har stor verkan i livet, som sprids likt ringar på vattnet i våra hjärtan.

That’s Amore!

Annons
Text: Mia Mattsson-Mercer
Foto: Shutterstock
Publicerad: 2014-10-16

En nära tanke

Månadens fråga

Upplever du att fler män blir intresserade av andlighet?


Prenumerera på tidningen