Annons
Annons
Annons

Tidningen Nära på Instagram

Instagram
Annons
Annons

Näras meditationslista

Näras favoriter 1

All personlig och andlig utveckling går hand i hand med att vara rädd om sin kropp, menar krönikören Per Ola Thornell Foto: Shutterstock

Är det ena viktigare än det andra?

Krönika
Jag upplever att samhället är så otroligt kroppsfixerat! Människor pratar om att det är viktigt att träna, röra på sig och motionera. Kläder, smink och styling storkonsumeras för man vill berätta vem man är. I skolorna ska man ha gymnastik och företag ger sina anställda förmåner med gymkort.

Kroppar exponeras i reklam och film och kvinnorna hakar på. Den tekniska utvecklingen ger oss armband som kommunicerar med vår smartphone så vi kan kolla hur många steg vi gått. Köpcentrumen är fulla av butiker som säljer vete- och mjölkproteiner till muskeltörstande män som tränar. Att det är fullt av gluten och mjölk som riskerar sabba hela deras kropp verkar de inte känna till.

Tänk om vi lagt lika mycket tid och fokus på vårt inre? Hur ofta diskuteras vikten av meditation runt fikaborden på svenska arbetsplatser? Hur många förmånskort till andlig utveckling delas ut i det här landet? 

Hur ofta väljer vi bort stunden för vad vi ska ha på oss, fixa frisyren eller gymmet till förmån för en stund med vårt inre? Uppenbarligen ser de flesta sig som fysiska varelser där kroppen är det viktigaste. Att vi är en själ i en kropp är det få som vet eller lägger notis om. Dyker den diskussionen upp så anses man djup eller rent av lite ”off”.

De som inte duger utseendemässigt behöver endast med lite pengar fixa putande magar, hängiga bröst, stora lår, ”små” läppar  allt går att fixa... Snygga kroppar, kläder, bilar och heminredning hjälper människor att framstå som någon speciell i den fysiska världen. Andliga och personliga utvecklingskurser däremot anses onödiga och dyra. Vem behöver det när mitt utseende, mitt visitkort och min status är det viktigaste?

Så länge som vi identifierar oss som fysiska varelser enbart eller i första hand så får mänskligheten ingen skjuts framåt. Vi är en själ som har en kropp. Så kroppen må vara vår boning och som med lite hjälp kan existera och må bra. Men utan vårt själsliga arbete är det i alla fall en död kropp!

All personlig och andlig utvecklig går hand i hand med att vara rädd om sin kropp. Det må innehålla både rörelse och träning, men också ren och sund mat, vila och stillhet.

Annons
Text: Per Ola Thornell
Foto: Shutterstock
Publicerad: 2015-07-07

En nära tanke

Månadens fråga

Tror du på ett liv efter döden?


Prenumerera på tidningen