Annons
Annons
Annons

Tidningen Nära på Instagram

Instagram
Annons
Annons

Näras meditationslista

Näras favoriter 1

Krönikören Per Ola Thornell ifrågasätter varför medium och spiritualister måste stå ut med trakasserier och kränkningar bland skeptiska forum. Foto: Shutterstock

Varför tillåts kränkningarna?

Krönika
När jag verkar som medium så utövar jag min tro. Bön, meditation, ceremonier och lärande kring andlighet ingår som en helhet. Som spiritualist följer jag de principer som ingår i den läran.

Min tro och utövandet av den tron är skyddad i grundlagen i Sverige och som följer
FN´s Allmänna förklaring om mänskliga rättigheter. I artikel 18 står det;

”Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.”

På skeptiska forum samlas människor som inte för en sekund tvekar att kalla oss bedragare. Vi är foliehattar, woo-woo, knäppa och charlataner men främst bedragare. En del av dessa skeptiker är aktiva i föreningar som VoF (Vetenskap och Folkbildning) eller Humanisterna, som har det gemensamma att de inte anser att vi ska få göra det vi gör. 

De står i TV på bästa sändningstid och kallar oss för bedragare, de gör poddradio där de förlöjligar och skrattar åt oss, de för lobbyverksamhet bland politiker, de kontaktar lokaluthyrare och ifrågasätter lämpligheten med seanser. 

De kontaktar arbetsgivare om våra intressen, de anordnar seminarier med kända forskare och kritiker som står på ”deras sida”, de kritiserar universitet eller forskare som är intresserade av paranormala fenomen, de har kompisar inom journalistkåren som besöker mässor och event och som sedan i sina media offentligt kallar oss för dumma eller för stollar. 

Andra skapar hemsidor under pseudonym eller verkar under pseudonym på skeptikerforum och där de gör allt de kan för att förlöjliga, förnedra, raljera eller uttrycka sitt hat till oss. 

Nyligen kallade en känd skeptiker våra kunder, som kommer av egen fri vilja, för offer. Och vi medium kallas öppet för bedragare. Offer? Att kalla andra för offer är att göra vuxna människor till något mindre än de är. Alla mina kunder kommer frivilligt! Vid andra tillfällen besöker de mässor eller storseanser för att spela in för att sedan använda det på nätet. 

Själv har jag haft den här typen av aktiviteter både vid privata sittningar och storseanser. Under ett antal år har jag verkligen försökt bygga broar mellan skeptiker och troende då jag anser att en viss, sund skepticism är bra att ha, men har kommit till insikt om att jag inte klarar det.

Alla aktiva skeptiker har inte dåliga beteenden, men många har det. Och att föra en sund, utvecklande dialog med någon som ser mig som bedragare är inte jämlikt och fruktbar.  

Skulle de komma undan med detta om jag var muslim, jude, kristen och aktiv i min tro? Eller om jag var invandrare med mörk hy, skulle jag få stå ut med alla tillmälen och hat då för min hys skull? Om jag var homosexuell skulle de tillåtas få kränka mig då för min sexuella läggning?

Skulle de komma undan om de utsatte en annan grupp än oss så som de gör? Nej – det skulle de inte! Så varför måste vi stå ut med alla dessa ständiga trakasserier och kränkningar? Och sist men inte minst, hur orkar de? Så här skrev jag bland annat nyligen i ett annat sammanhang och det tål att upprepas;

Om jag inte gillade jazz, om jag VERKLIGEN inte gillade jazz, skulle jag då få för mig att besöka jazzklubbar? Skulle jag välja att prata jazz med andra som INTE heller gillade jazz, påstå att jazz är farligt för människor, att de som lyssnar på jazz är offer, kalla jazzmusiker för påstådda musiker, ägna timmar och dagar åt att offentligt hata, kränka och förlöjliga alla som utövade och gillade jazz? Skulle jag diskutera och älta om och om igen med ”påstådda (jazz)musiker” att de är bedragande musiker? Skulle jag starta eller gå med i föreningen ”Visor och Folkmusik”, göra skrivelser för att jazz ska förbjudas trots att jag visste att jazzmusiken är skyddad i grundlagen och FN´s 18:e artikel?

Eller skulle jag välja att låta de som gillade jazz göra det och ägna min egen tid till att göra det jag själv tycker mest om? Svaret är för de flesta ganska givet.

Per Ola Thornell 

Annons
Text: Per Ola Thornell
Foto: Shutterstock
Publicerad: 2015-12-08

En nära tanke

Månadens fråga

Tror du på ett liv efter döden?


Prenumerera på tidningen