Annons
Annons
Annons

Tidningen Nära på Instagram

Instagram
Annons
Annons

Näras meditationslista

Näras favoriter 1

Vem bestämmer i ditt liv?

3
Krönika
Tänk dig att ditt liv är en båt. Vem är du då på den båten? Jobbar du i restaurangen och serverar mat? Eller tar du hand om maskinrummet och ser till att allt är smort och i bra skick? Kanske svabbar du däck jämt och ständigt? Eller är du den hissar alla segel så att det ska bli lite mer fart och fläkt för alla som är med på resan? Men om båten är ditt liv, borde du inte stå vid rodret då?

Seglartjej ligger i sin koj och funderar

Att ta ansvar för och kontroll över sitt liv är inte lätt. Särskilt inte om man inte inser att man själv är den som har makten över sitt liv.
FOTO: SHUTTERSTOCK

 

Tänk dig att ditt liv är en båt. Vem är du då på den båten? Jobbar du i restaurangen och serverar mat? Eller tar du hand om maskinrummet och ser till att allt är smort och i bra skick? Kanske svabbar du däck jämt och ständigt? Eller är du den hissar alla segel så att det ska bli lite mer fart och fläkt för alla som är med på resan? Men om båten är ditt liv, borde du inte stå vid rodret då?

 

För mig har det tagit många år att inse att jag höll på med allt det jag räknade upp och lite till. Jag gjorde allt utom att stå vid just rodret. Mitt liv var som en båt utan mål och styrning. På båten fanns alla i min omgivning som jag trodde jag var tvungen att ta ansvar för eftersom de antingen krävde det eller att jag inte tyckte att de klarade det själva.

Annons

 

De jag servade och slet för hade dock sin egen agenda och många gånger kände jag mig sviken, inte minst i nära relationer och av chefer. Det var tufft. Jag jobbade 60-80 timmar i veckan på min båt och inte sällan handlade det om att försöka hitta en skatt som bestod av rikedomar som jag tyckte jag förtjänade. Naturligtvis fanns det ingen sådan skatt.

 

Det är många liknelser i den här berättelsen. Kort och gott så var båten kapsejsad och drev för det mesta vind för våg trots allt mitt slit. Till slut så körde jag på grund och båten sjönk. Jag fick sätta mig på en öde ö under en kokosnötpalm och fundera. När jag satt där så insåg jag ganska klart att det inte var jag som alltid bestämde i mitt liv. Om andra var glada, var jag glad. Om andra var ledsna, var jag ledsen. Om någon skällde, blev jag arg. Andras mående bestämde alltså hur jag skulle må, visst är det knepigt?

 

Jag tittade på mina relationer, var de öppna, ärliga och trivsamma? Svaret var att några var det, men långt ifrån alla. Gjorde jag i livet det jag önskade mig allra mest, lyssnade jag på mitt inre? Svaret var nej.

 

Det fick bli en ordentlig genomkörare när det gällde mitt liv. Hem, arbete, pengar, hälsa, vänner och familj, personlig utveckling, fritid – allt la jag upp på bordet och kollade igenom. Det var inte många rätt kan jag säga. Men den värsta insikten av dem alla var att det var jag själv som var ansvarig för kaoset i mitt liv. Jag hade skapat det själv. Jag må ha haft vilken taskig uppväxt som helst, ansvaret var ändå mitt.

 

Jag insåg att om det inte var mitt ansvar så skulle jag fortsätta vara maktlös, jag skulle aldrig få kontrollen över mitt liv om jag inte tog det ansvaret. Och bara det har varit en resa, som på ett sätt pågår ännu eftersom jag inte vill att min utveckling ska stanna av.

 

Jag brukar säga: ”Jag är inte den jag vill vara, men jag är inte heller den jag var.”

 

Per Ola Thornell

Publicerad: 2012-03-06

Facebook-kommentarer

Medlemskommentarer

3
6 mar 2012 15:31
Hej, Allt är väl väl om man vet vart man ska. Men om man inte vet vilket mål man har, hur ska man då styra? Eller man har sett en dröm ö i sitt sinne men vet inte vart den ligger. Hur gör man då? Där är jag i dagsläget - därav frågorna. Jag känner mer och mer att jag verkligen är den jag vill vara. I den situation jag är i nu. Men vill vidare. Men jag vet inte vart. Står vid rodret och vet inte åt vilket håll jag ska styra. Frustrerande och ändå kan ingen annan än jag ta beslutet. Kommer man bara på det en vacker dag eller? Kram Maria
6 mar 2012 22:11
Hej Maria! Vi upplever det som om att vi fastnar, att vi inte vet vart vi ska. Jag tror det beror på att vi lyssnar på våra tankar istället för vårt hjärta. I huvudet får vi motstridiga tankar som grundar sig i rädslor för förlust eller misslyckande. En kapten på en båt innebär inte automatiskt att alltid veta vart man ska utan att vara med på resan och följa dit vind och vågor bär. Att ta reda på i vilket skick båten är, att underhålla maskinrum, laga läckor och se till att den är en skön plats att vara på. Ibland ligger båten på land och det är också nödvändigt. En god kapten tror jag lyssnar på magkänslan och sin intuition och kombinerar det med kompass och sjökort. Kaptenen kämpar inte mot vågorna utan följer med dem, parerar dem. Det blev mycket liknelser nu. Jag tror också som du skriver att det kommer till en när det är dags. Man kan inte forcera fram något, då hamnar man ur flödet. Frustrationen uppkommer när man ser klart på en situation och sedan vill ändra den. Då ska det ofta gå fort eller blir rätt. Men det kommer, om det inte redan gjort det. Stå kvar vid rodret så kommer du garanterat dit du ska, det är ett löfte :)
7 mar 2012 10:25
TACK!!! Precis vad jag önskade höra!! Här har det gjorts en total renovering - har varit uppe på varv :) Kanske måste sjötesta skutan innan ny bäring kan tas ut. Tack för dina lugnande ord!
Skriv kommentar
Du måste vara inloggad för att delta

Inte medlem än?

Som medlem kan du...

  • Kommentera artiklar, delta i diskussioner och ge bilder "tummen upp"
  • Skapa din egen sida, eget fotoalbum och mycket mer

En nära tanke

Månadens fråga

Tror du på ett liv efter döden?


Prenumerera på tidningen