Benny hjälper Anne-Marie att få extra energi eftersom hon känt sig så trött.
I 20 år har Anne-Marie och Åke Rådström slitit för att skapa sitt drömhem. Men nu är de beredda att ge upp och flytta. För något oförklarligt händer innanför hemmets väggar, något som får dem och barnen att tappa orken och glädjen. Till och med hundarna bär sig konstigt åt. Vad är det egentligen som sker?
TEXT: MADELEINE WALLES, FOTO: GUGGE ZELANDER
I ett av Mullsjös äldsta hus bor familjen Rådström. Det är ett vackert, gulmålat, gammalt trähus med gröna knutar och rödmålade fönster. Och utanför vajar den svenska flaggan. Det doftar småländsk idyll.
Men familjen som bor här håller inte med om det. Inte nu längre. Mamma Anne-Marie har ringt Nära och bett om hjälp, för hon är förtvivlad. Det händer saker i huset som hon inte förstår. Och både hon, maken Åke och barnen mår så dåligt i sitt hem att de funderar på att flytta därifrån. Trots att de under 20 år lagt ner massor av tid och arbete på att renovera och skapa sitt drömhem.
– Det är inte bara vi människor som påverkas, säger Anne-Marie. Vår schäfer Challe, som är världens snällaste, har blivit så konstig att jag knappt vågar gå ut med honom längre. Jag är rädd att han ska attackera en annan hund.
Vårt medium Benny Rosenqvist har följt med till Småland och ber att få gå runt en stund i huset på egen hand. Han vill inget veta om vad som händer här, han vill göra sina egna iakttagelser. Huset har två våningar och Benny börjar med att se sig om på bottenplanet. I ett av rummen står en stor tv-apparat lite undanstuvad.
– Det händer saker kring den här tv:n, säger Benny, jag tror att familjen har problem med elektroniken och framför allt när det gäller tv:n.
Benny känner direkt att det finns mycket aktivitet huset och han dras mot övervåningen. När han går uppför trappan varnar han:
– Gå försiktigt, håll i er. Här är starka energier och de är inte snälla. Här finns det risk att bli knuffad.
Lång och gänglig man med stor vrede
Vi kommer upp till ett stort, öppet allrum och bjälkarna i taket visar att det funnits fler väggar här en gång. Men allt är nyrenoverat och fräscht, målat i ljusa färger. Det känns väldigt trevligt att se på, men Benny skakar på huvudet.
– Här skulle jag inte vilja bo ensam, inte ens för en natt. Här finns en man med stor vrede. Han är ilsken, jag tror att mannen levt här en gång och nu känner han inte längre igen sig efter alla renovering. Han är vilsen. Och han rör sig som om han har druckit sprit, som om han var berusad.
Benny ser mannen tydligt och beskriver honom som lång och gänglig med påsar under ögonen och långa, smala fingrar. Benny känner att mannen haft ett vanligt namn, kanske Bengt eller Lennart.
– Det är väldigt uppenbart att han störs av familjen som bor här, menar Benny. Mannen har svår ångest och den för han över på andra människor. Särskilt på kvinnorna i familjen, den här mannen tycker inte om kvinnor.
– Men jag tror även Anne-Maries man märker av honom, fast jag känner att Åke är väldigt skeptisk till andlighet, han tror inte på spöken.
I yngste sonen Thoms rum finns hårdrocksaffischer med dödsskallar och Benny granskar dem kritiskt.
– Detta drar till sig energier som inte är bra, säger han. Många ungdomar lyssnar på musik med dödsdyrkan som budskap och det kan ha betydelse för energierna i ett hem. Men det känns som att mannen som spökar är mer förtjust i pojken än i de andra och därför inte stör honom lika mycket.
Benny kliver in i föräldrasovrummet
– I det här rummet känner jag mycket kärlek, men på vänster sida är det lite kyla. Jag känner faktiskt att jag blir iakttagen av någon här, det är precis som att någon står och tittar på mig.
Vi går in i mellandottern Malins sovrum. Här ligger två katter och sover på sängen under snedtaket, det ser ut som ett mysigt tjejrum, men Benny håller inte med.
– Här har hänt mycket saker, säger han allvarligt. Och den som bott här har påverkats negativt av de ilskna energierna. Jag känner att här bor en otroligt känslig tjej.
Det sista stoppet är badrummet och Benny nästan ryggar ut härifrån.
– Oj, vilka starka krafter det är där inne, säger han. Där finns det definitivt någon som står och tittar på en. Om jag var dotter här i huset skulle dra mig för att duscha där inne. Där finns en riktig fluktare. Fy!
Vågar inte sova i sitt rum
Benny går ner på bottenvåningen igen och sätter sig hos Anne-Marie, Åke och de tre barnen. Även schäferhundarna Spirit och Challe är med. De har följt med oss under rundvandringen, hela tiden rört sig runt Bennys fötter trots att de hälsat på oss. Benny som själv har hundar, märker att djuren är oroliga och inte beter sig riktigt normalt.
Äldsta dottern Jennie, 19, berättar att hon inte bor hemma längre, men hon har kommit idag för att höra Benny berätta om vad som händer i huset. Hon trivdes inte här, så hon flyttade hem till sin dåvarande pojkvän.
– Jag kunde framför allt inte vara i mitt rum, säger Jennie och berättar att det är rummet där katterna sov, som varit hennes sovrum under hela uppväxten.
– Varje natt sedan jag var liten har det känts som att någon går i badrummet. Jag var alltid så fruktansvärt rädd, jag sov dåligt. Jag blev väckt om nätterna och då var det precis som att någon stod och stirrade på mig. Jag ville byta rum med mamma och pappa, men de trodde inte riktigt på mig.
Det är nu två år sedan Jennie flyttade och direkt tog lillasyster Malin, 18, över hennes rum eftersom det var större.
– Jag visste att Jennie inte trivts där men jag trodde att det var något som inte skulle påverka mig. Och det är klart att jag ville ha ett större rum, när jag fick chansen!
Men det dröjde inte länge förrän även Malin började känna sig obekväm i rummet. Och hon berättar att det senaste halvåret har hon sovit på golvet inne hos sina föräldrar.
– Jag har mått så otroligt dåligt den senaste tiden, jag fick samma symptom som Jennie, det var som om djävulstyget i rummet tog över mina känslor. Plötsligt började jag gråta för allting. Jag hade ingen energi, jag orkade inte med skolan längre, jag började skolka. Jag blev deprimerad och när jag varit ensam har det kommit dåliga tankar, som att jag inte orkar leva längre.
Malin berättar också om alla hemska känslor hon haft inne i badrummet. Som att någon stod bakom hennes rygg och tittade på henne. Men när hon såg i spegeln, så var hon ju ensam…
– Usch, det är så hemskt. Jag vill bara härifrån. När jag är med kompisar är jag jätteglad, då mår jag bra. Och jag vill att mamma och pappa ska se mig så. Men så fort jag kommer hem tar de svarta känslorna tag i mig igen och så blir det bråk.
Anne-Marie och Åke kan bara bekräfta det flickorna har berättat. De berättar också att sonen Thom är den som klarat sig bäst av barnen, men att han trillat när han gått i trappen till övervåningen, som om något knuffat honom. Även hundarna har reagerat i trappen, de har rest ragg eller ibland vägrat att gå där.
Trivs bättre på jobbet än hemma
Anne-Marie själv har känt sig fullständigt tömd på energi, hon är alltid trött och känner det som att hon bär på en sorg. Det har gått så långt att när hon varit på väg hem från jobbet så har hon nästan vänt bilen och kört tillbaka till sin arbetsplats.
– Där mår jag lite bättre, säger hon. Här hemma får jag ingen vila, jag sover jättedåligt och jag har tappat orken och lusten för allt. Vi har på allvar funderat på om vi ska sälja huset. Men Åke har lagt ner så mycket jobb här och nu har äntligen fått det som vi vill ha det!
Åke är snickare och han har själv gjort hela renoveringsarbetet. Han har rivit massor av väggar, byggt ett nytt modernt kök, renoverat badrummet, byggt ett fint glasat uterum. När familjen tog över huset var det vandrarhem här och övervåningen bestod av nio smårum. Så det fanns att göra.
– Jag älskar min familj, säger Åke. Men jag kan ärligt säga att det funnits stunder då jag funderat över hur vi ska orka fortsätta tillsammans. Det har varit så konstig stämning och mycket bråk. Och huset, det är ett hellivsprojekt som vi alla kämpat hårt för. Ändå njuter vi inte här, vi trivs inte. Det är tydligt att vårt hem påverkar oss negativt allihop.
– Men jag är skeptisk till att det skulle finnas något spöke här. Jag tror egentligen inte på sådant.
Benny nickar igenkännande när han lyssnar på familjen. Han sätter sig ner hos dem och berättar om allt han känt på övervåningen, om mannen han sett och all den ilska och ångest denna man fört över på familjen och på hundarna.
– Han var ingen djurvän, han visar sin ilska även mot hundarna genom att sparka på dem. Det är därför de morrat och betett sig underligt, säger Benny.
Kände kylan över ryggen
Anne-Marie och hennes familj tycker det känns väldigt skönt att få bekräftelse på att det finns något i huset, något som påverkar dem. Det är alltså inte de som håller på att bli galna…
– Nu ska vi se till att få bort de onda energierna, säger Benny. Vi, tillsammans, ska få mannen som spökar här att gå över till Anda sidan, få honom att förstå att han faktiskt är död och inte ska vara här i huset längre. Nu ska här bli lugn och ro. Så vi går upp på ovanvåningen allihop.
Benny samlar familjen i en ring. Alla hålla varandras händer. I mitten ställer Benny ett tänt ljus. De står där stilla, med stängda ögon.
– Tänk ljus och kärlek, säger Benny. Nu tar jag hjälp av änglar. Jag har kontakt med en släkting till mannen som spökar här. Han har en pappa som burit sig illa åt mot honom. Han har inte heller blivit särskilt sedd av sin mamma. Föräldrarna ska hjälpa oss att hämta hem honom
– Känn lugnet inom er. Nu öppnas det upp en ljusport. Mannens mamma och pappa är här. Nu, alldeles strax, går de över. Ni kan känna att det blir lite kallt om ryggen. Nu ber jag dem alla tre gå mot ljuset, följa ljuset.
– Så, nu är de över.
Benny öppnar ögonen. Det gör även familjen Rådström. Dottern Jennie ser tagen ut.
– Exakt när Benny sa att vi kunde känna att det blev kallt, då upplevde jag hur kylan kom över min rygg, säger hon och ryser.
Det är tyst och stilla på övervåningen. Märkligt tyst. Det är då vi upptäcker att inte ens hundarna rör sig längre. Hundarna, som tidigare inte varit stilla en sekund ligger utslagna, en på golvet och den andra i en fåtölj. Det hela känns overkligt. Men Anne-Marie och Åke tittar på varandra och ler, flickorna pratar lättat med varandra. De är övertygade om att något har hänt och de kan bara hoppas på att det från och med ska bli lugnare och trivsammare i deras hem.
– Innan vi åker så ska jag ge lite extra energi åt dig, Anne-Marie, säger Benny. Du som har känt dig så trött.
Han ställer sig mitt emot henne, håller sina handflator under hennes. Plötsligt börjar hennes händer höja sig uppåt och hon säger själv att hon inte rör dem, men det känns som att hon har trådar som drar händerna mot taket. Hon får också ett tips av Benny på hur hon ska träna på att stänga ner, eftersom hon är väldigt mottaglig för andra energier. Energier som inte alltid är så goda. Det är dessa som suger musten ur henne.
– Nu ska ni må bra allihop, säger Benny till familjen innan vi lämnar dem. Och jag ska ärligt säga er att så här mycket ilska på ett och samma ställe, har jag aldrig träffat på förut.
Med ett leende vänder sig Benny till 12-årige Thom.
– Och så tycker jag att du ska plocka ner hårdrocksaffischerna i ditt rum, åtminstone en månad eller så. Och undvik att spela musik med budskap om döden. Så hjälper du till att hålla hemmet rent från onda energier.