CAROLINE GIERTZ:
– Jag är gärna diplomat
mellan oss och Andra sidan

TEXT: MADELEINE WALLES

 

Caroline Giertz är åter aktuellt som programledare och producent för tv-programmet ”Det okända”. En ny, spännande säsong har just dragit igång och Caroline hoppas förstås på lika fina tittarsiffror som i höstas, då programmet nådde rekordnivåer.

Det är en kall och blåsig dag när vi på Nära når henne via telefon. Hon avslöjar att alla programmen är inspelade i förväg, så nu har hon tid att ladda batterierna med annat. Det gör hon genom att jobba på sitt skepp.

Just det. Skepp! Inte båt, utan en 30 meter lång, drygt 100 ton tung farkost som ligger vid kaj i Stockholm. Men som till sommaren ska ta henne ut på haven. Hon har just klarat sin kustskepparexamen och filar på den Noa som bor i henne,som alltid fascinerats av katastroffenomen som jordens undergång. Och tanken på hur hon då ska överleva. Så nu lever hon för sitt skepp och ägnar dagarna åt fysiskt arbete. Långt från osaliga andar. Medan vi andra bänkar oss framför tv-apparaterna på måndagskvällarna.

Grattis till rekordtittarsiffror. Vad beror det på, tror du?
– Tack! Vet inte riktigt vad det beror på, kanske trägen vinner. Vi fick en ny, bättre sändningstid i höstas så att vi slapp kollidera med ”Bonde söker fru” och ”Idol”, det spelade säkert in. Och att vi gör ett bra program! Vi är ett duktigt team och två nya medier kom med under hösten, Pierre Hesselbrandt och Birkan Tore. Programmet ligger i tiden.

Hur hamnade du i ”Det okända”?
–Det är faktiskt min programidé! Så jag har varit med från starten 2004, men de tre första säsongerna enbart som producent. Då var Malin Berghagen programledare. Jag började intressera mig för andlighet när jag hoppade av som programledare för tv-programmet Måndagsklubben i Kanal 5. Jag ville ta reda på meningen med livet, så jag träffade ett medium som gjorde mig övertygad om att vi överlever döden. Och detta ville jag dela med mig av, gärna via tv. Jag gjorde ett pilotprogram om andlighet 1998, men det var ingen kanal som vågade köpa in det då. Däremot fanns det ett danskt program som hette ”Andarnas makt” som TV4+ körde, och när de avsnitten var slut så fick jag starta min programidé, ”Det okända”.

Vilken erfarenhet hade du av andlighet?
–Jag hade ganska stor erfarenhet. Jag hade i sju års tid mediterat en timme om dagen och då händer det saker. Man kan tycka sig få kontakt med allt möjligt.

– Jag ville försöka ta reda på vad det var som skrämt barnen. I meditationen rörde jag mitt medvetande utomhus och hamnade 300 meter bakom vårt hus, vid en gammal brunn, där kände jag direkt att det var något hemskt. Jag vet att jag tänkte: ”Vad händer nu?” Samtidigt var det som att jag fylldes av ljus, hjärtat öppnade sig och allt förlöstes. Det kändes väldigt flummigt och jag tänkte faktiskt att nu har jag väl ändå väldigt livlig fantasi. Men när min väninna kom tillbaka ur meditationen tittade hon på mig och sa: ”Wow, det var mäktigt! Det var som om jag satt i en bubbla eller i ett badkar av ljus!”. Men jag sa inget, det kändes så konstigt allting.

Vad var det som hände där bakom huset?
– Jag fick en förklaring till det när jag gick till ett medium några månader senare. Mediet var en person som jag inte kände, som inte visste någonting om mig. Ändå började hon prata om den sänka som fanns 300 meter bakom vårt hus, just där jag befann mig i meditationen. Det fanns en gammal dagbrunn där med ett ruttet lock, och plötsligt sa mediet till mig: ”Du har någon med dig hit. Vi kan kalla honom Mossmannen. Han har levt instängd i en brunn i flera hundra år och nu är han här och vill tacka dig för att du tagit honom till ljuset”. Jag kan säga att då mådde jag fysiskt illa. Jag tänkte för mig själv: ”Va? Var det på riktigt!”.

Har journalisten i dig någon gång tvekat att göra ”Det okända”?
– Nej. Det var min programidé från början och det har känts helt rätt att göra ”Det okända”. Det är möjligt att det bränt broar till andra jobb. Och risken finns att jag blivit ifrågasatt som tänkande, pålitlig människa. Särskilt nu, när jag berättar om ”Mossmannen”… Det är lätt hänt att bli ringaktad när man är öppen med att man tror på spöken. Men hjärtat har fått tala.

Hur tycker du att folks inställning till andlighet förändrats sedan 2004?
– Den har normaliserats. Blivit avdramatiserad. Det är fortfarande ett ämne som provocerar, något som folk alltid har en åsikt om. Antingen tror man. Eller så tror man inte. Och det är väldigt viktigt för folk att tala om var de står. Själv tycker jag det är helt oväsentligt. Alla får tro vad de vill.

– Däremot tycker jag det är viktigt att poängtera att det är långt ifrån alla som jobbar som medium som håller måttet. Vi har testat runt 40 stycken till ”Det okända” och det är cirka tio som vi valt att jobba med. Jag tycker inte man ska inte lägga hela sitt liv i händerna på ett medium – även om han eller hon pratar genom din döda mormor. Min åsikt är att man inte ska lyssna mer på någon som är död än på någon som lever. Du ska själv ta ansvar för ditt liv.

Hur har du som person förändrats under de år du arbetat med andlighet?
– Det är svårt att säga, för samtidigt som vi jobbat med ”Det okända” har jag blivit äldre, gått igenom klimakteriet, separerat, fått diagnosen ADHD, mina barn har flyttat hemifrån…  Men jag är inte lika hungrig på det övernaturliga längre. Idag är det vardagsmat. Jag noterar knappt när det spökar här hemma. Jag rycker på axlarna och säger: ”Ja, ja”.

Är det okända andar som besöker dig?
– Jag har besök till och från och jag har inte brytt mig om att ta reda på vem de är. Det är helt okej att det spökar. Bara de inte utsätter mig för fara, som att leka med eld!

Är det något avsnitt av ”Det okända” du minns särskilt väl?
– Vi besökte en familj i Krylbo en gång och det var ett ganska otäckt fall. Familjen hade två tvillingflickor och de fick besök av en ”låtsaskompis” som ville dra med dem ut och leka mitt i natten. Så familjen hade fått sätta extra reglar på dörren. Mamman och pappan vaknade av att döttrarna satt uppe mitt i natten och sjöng och lekte med sin osynliga kompis, det var nästan som en skräckfilm.

– Mannen i familjen var extremt skeptisk till andlighet. Det var Terry Evans som var medium och han kände det direkt. Terry vände sig till mannen och berättade att han kunde se att han just klarat sig från en trafikolycka. Och att han pratat illa om ”Det okända” inför andra människor. Pappan i familjen försökte neka, men erkände till sist när Terry inte gav sig. Det var lite roligt. Men en otäck följd av just det här programmet var att anden inte gick över, utan följde med både programmets producent och Terry hem!

Hur väljer ni de medier som jobbar i programmen?
– Vi testar deras förmåga. Går på deras storseanser, låter dem göra en reading eller en seans för personer vi litar på och som är helt obekanta för dem. Låter dem besöka platser där det hänt saker. Även om de klarar allt detta, är det inte alla som fungerar framför kameran. De har ju ingen aning om var de ska hamna i programmet, det kan vara besök i allt från en slottsruin till en bowlinghall.  De ska möta familjens förväntningar. Alla som sedan tittar på programmet kommer att nagelfara allt de säger. De har en oerhörd press på sig. Och jag beundrar dem jättemycket. Det är en annan del i mitt jobb, att göra så att de känner sig trygga.

Vilka var de första medier du jobbade med?
– Doris Ankarberg, Jörgen Gustafsson, Jill Petersson och Lena Ranehag. Efter ett tag kom Terry Evans. Flera av våra medier har varit med i programmet väldigt länge, vilket visar att duktiga medier inte växer på trän.

Vilken respons får ni från tittarna?
Vi får reaktioner via vår Facebook-sida och mejl. Och det är till 99,5 procent positiva reaktioner. Men jag är noga med att försöka hålla en dialog även med skeptikerna.

Hur reagerar du på kritik?
– Jag vet ju själv hur ärligt vi jobbar, så jag bryr mig faktiskt inte om de påhopp som kommer. ”Det okända” är oantastligt ärligt! Jag vet så väl att om en enda liten grej kom ut som var fusk, så skulle vi rasera all trovärdighet vi byggt upp under åtta långa år. Så vi fuskar inte, så enkelt är det. Och jag som jobbat med andra tv-produktioner kan ärligt säga att i ”Det okända” har vi väldigt lite ”tv-tänk”, vi jobbar inte för att det ska bli publikmässigt. Inget är tillrättalagt för att höja underhållningsvärdet. Ibland misslyckas vi i research när vi ska följa upp något som mediet sagt, men då är vi ärliga med det.

Vilka medier är med i vår?
– Det är Lena Ranehag, Birkan Tore, Camilla Öhrnberg, Terry Evans, Vendela Cederholm och Pierre Hesselbrandt.

Kommer fler program till hösten?
– Ja, om Sjuan vill fortsätta med programmen. Jag älskar att jobba med ”Det okända”. Jag tycker att vi gör nytta. Inte bara för människorna som får lugn och ro, utan även för de andar som fastnat. Min ambition är att vara diplomat mellan Andra sidan och oss.
 

Ägnar du dig åt andlighet mellan tv-inspelningarna?
– Nej, inte nu längre. Istället längtar jag efter att göra handfasta saker då. Det var därför jag köpte ett skepp. Trots att jag inte hade någon erfarenhet av båtar. Det enda i vattenväg jag ägt tidigare, var en luftmadrass.

Då är 30 meter skepp en stor tugga!
– Ja, men det är jättehäftigt. Och jag känner mig modig och kompetent. Men det hänger säkert ihop med att jag har ADHD. Jag vågar göra saker som andra, förståndigare människor, avstår ifrån.

Vilken är din framtidsdröm?
– Jag skulle vilja intervjua utomjordingar. Tänk, att få göra ett hemma hos reportage!

Just när Caroline säger detta, bryts telefonsamtalet. Hon ringer upp igen efter några minuter men har ingen förklaring, mer än:
– Det var nog utomjordingarna. De var inte redo för ett hemma hos reportage. Ännu…

Ålder: 53 år.
Bor: I lägenhet i Stockholm.
Familj: Tre vuxna barn, Leo 30, Alba 24, Simone, 21 och en liten hundvalp, en blandraskille som vi
kommer att möta i ”Det okända”.
Motto: Ta ut glädjen i förskott, så får du glädja dig åtminstone en gång.
Gör: Journalist, författare, producent och programledare inom TV4-gruppen. Har skrivit fyra böcker: ”Ashimas bok”, ”Den sista dagen”, ”24 timmar i oktober” och ”Stor”.
Aktuell: Som programledare och producent för ”Det okända” i Sjuan som hade säsongspremiär 9 januari och kommer att visas i 11 avsnitt i vinter och i vår.