Robin Földvary och hans mamma Rosie får besök av spöken.
Det spökade ordentligt hemma hos Rosie och Robin. Tavlor ramlade ner från väggarna. Dörrar öppnades och stängdes av sig själva. Lampan ovanför pianot tändes när ingen var i närheten. Men när mamma Rosie vaknade av att ett spöke tog stryptag på henne, hade hon fått nog. En vän till familjen kallades in för att driva ut de onda andarna.
TEXT OCH FOTO: KERSTI HILDING HANSEN
Robin och hans mamma Rosie bor i en lägenhet i centrala Malmö, där har de bott sedan Robin föddes för snart arton år sedan. Vägg i vägg med familjens vardagsrum bodde mormor, fram till för tre år sedan då hon gick bort. Robins mormor var en viktig del i Rosies och Robins liv. När mamma Rosie var ute och reste som guide på bussturer runtom i Europa, var det mormor som ryckte in och passade Robin och katten Sebbe.
– Vi har en del familjemedlemmar som inte finns i livet längre. Nu besöker de oss ändå, på sitt eget sätt, säger Rosie.
Ett tag var det så många besök hemma hos Rosie och Robin, att de tillsammans kom överens om att på ett vänligt men bestämt sätt be mormor att backa tillbaka en aning. De behövde få lite lugn och ro.
– Det blev helt enkelt för mycket ett tag. Det var som om mormor nuddade vid min axel och jag kunde känna vinddraget när hon gick förbi, säger Robin. Förra sommaren, tidigt en morgon, märkte jag att mormor satt på min sängkant. Jag kände tydligt tyngden i sängen.
– Mormor stod mig så nära. Jag har svårt att komma över hennes död. Varje gång mormor är här väcks sorgen på nytt.
Både Rosie och Robin är noga med att förklara att de uppskattar mormors närvaro i sitt hem, men att sorgen efter henne fortfarande är så stor, de saknar henne väldigt, det är därför de har svårt att klara av att hon ständigt är med dem.
En natt när Robin och hans bäste vän var ensamma hemma hände något läskigt. De hade gått och lagt sig i Robins rum och kompisen låg och klappade katten, som krupit tätt intill. Rätt som det var hörde kompisen hur badrumsdörren gnisslade till, öppnades en aning och sedan stängdes. Han blev rädd och väckte Robin, som gick ut och kollade dörren. Genast förstod Robin att någon av de goda andarna hade varit på besök. Både mormor och Robins döde morbror Gabor brukar ”titta till” honom när hans mamma är iväg och jobbar.
Morfars tavla trillade ner
En annan gång satt Robin och Rosie framför TV:n i vardagsrummet. Allt var lugn och skönt, när en tavla plötsligt trillade i golvet från väggen framför dem. Målningen föreställer en av Malmös parker och är ritad av Rosies far, som var konstnär och gick bort för 17 år sedan. Mirakulöst nog höll tavlan. Det egendomliga var att x-kroken satt kvar på sin plats, oskadd. Och att snöret på tavlans baksida var intakt. Det går inte att förklara hur tavelsnöret har kunnat lirkas upp över kroken. Både Rosie och Robin tror att morfar varit på besök och velat göra sig påmind.
– Ofta när jag sitter i soffan och tittar på TV, tänds och släcks lampan ovanpå pianot, berättar Rosie. Jag vet att jag är ensam hemma och jag ser ju att ingen finns i närheten av lampan. Andra kvällar är det lampan ute i hallen som tänds medan jag sitter inne i vardagsrummet.
Även Sebbe, familjens katt, märker av spöken i hemmet. En kväll hade Rosie och Robin en stark upplevelse av att han stannade upp och tittade mot dörren. Katten följde sedan någon eller något med blicken fram till fåtöljen. När den han såg hade satt sig i stolen hoppade Sebbe försiktigt upp och satte sig bredvid. Därefter såg de hur kissen blev klappad under hakan och började spinna och lägga sig tillrätta på den sida av fåtöljen som var ledig.
Den som spelar lustiga spratt med både Robin och Rosie är Robins döde morbror Gabor, som blev mördad för fjorton år sedan.
Rätt som det är kan saker förflytta sig från ett rum till ett annat, säger Rosie. Det kan handla om nycklar och småprylar som Gabor på ett vänligt sätt rumsterar omkring med, för att skoja med sina levande släktingar. För Rosies och Robins del har det inneburit att de har slutat beskylla varandra om något är försvunnet en stund. Båda vet ju med säkerhet vem det är som är boven i dramat.
Vaknade av stryptag
För två år sedan hände något hemma hos Rosie, som inte var lika trevligt. En morgon vaknade Rosie av att någon tog stryptag på henne.
– Det var iskallt i sovrummet och det kändes som om någon satt ovanpå mig, minns hon. Någon höll sina händer runt min hals. Jag fick inte luft och började kippa efter andan. Jag kunde inte skrika och inte röra mig. Jag trodde att jag skulle kvävas.
Robin kommer ihåg den där morgonen. Han hade legat över hos en kompis, när mamma ringde och bad honom komma hem med en gång.
Det här besöket handlade inte om att det var de goda spökena som var på besök. Rosie kände starkt att det handlade om onda krafter, som ville henne illa. Hon vågade inte längre sova i sitt rum. Hon började istället sova på soffan i vardagsrummet, men så ville hon inte ha det i längden. Hon ville inte fortsätta att gå omkring och vara rädd i sitt eget hem.
– Jag ringde till min bästa väninna sedan tonåren och bad henne hjälpa oss. Inte för att jag visste exakt vad hon kunde göra för att få bort spöket, men jag hade fått nog och kände att jag måste göra något.
En eftermiddag dök väninnan upp hemma hos Rosie och tillsammans rensade de lägenheten på onda andar.
– Vi använde färsk salvia, som vi tände eld på i ett litet kärl. Det blev som en rökelse. Därefter viftade min väninna med ena handen ovanför kärlet, ungefär som man gör ovanför en kastrull, för att doften ska slå emot en. Vi gick igenom hela lägenheten och bad samtidigt om beskydd och välsignelse för vårt hem.
Efteråt öppnade väninnorna alla fönster i hela lägenheten, så att det blev tvärdrag. Allt skulle rensas ut.
Just då kom Robin hem från skolan och direkt när han öppnade dörren kunde han känna doften av rökelse. Han tyckte att det var bra att hans mamma tog tag i situationen, som han upplevde som både rörig och orolig.
– Jag vill inte vara rädd, säger Robin. Det har blivit för mycket med andarna ibland och då blev jag obekväm. Och mamma blev stressad när det var för många besök här hemma. Särskilt när det kom onda andar, de lever på negativa energier.
På sista tiden har det varit lugnare hemma hos Rosie och Robin. Spökena kommer inte lika ofta på besök, det är de båda överens om. Fortfarande kommer mormor och morbror och hälsar på ibland. Och de är mer än välkomna, bara det inte blir för ofta.
– Jag tror på spöken, men jag är också väldigt realistisk, säger Robin.
– Jag vill ha dem här, men i lagom mängd. Blir det för mycket, så känns det som att vi umgås med spöken och det är inte alls bra.
Det här är Rosie:
Namn: Rosie Földvary.
Ålder: 47 år.
Bor: I lägenhet i centrala Malmö.
Familj: Sonen Robin.
Gör: Jobbar som reseledare och guide på bussresor runt om i Europa.
Om spöken: Om spöken finns, så har de hittat till min lägenhet!
Tips till andra spökdrabbade: Ta reda på om det är någon från din familj som spökar eller om det är någon som inte hör hemma hos dig.
Det här är Robin:
Namn: Robin Földvary.
Ålder: 17 år.
Bor: Lägenhet i centrala Malmö.
Familj: Mamma Rosie.
Gör: Går på gymnasiet, estetiskt program med inriktning dans.
Om spöken: ”Jag har respekt för dem, men jag är inte särskilt intresserad av dem”.
Tips till andra spökdrabbade: Överreagera inte. Kolla upp om spöket är elakt eller snällt.