En inspiratör som berör!

När Jon Henrik Fjällgren står på scenen är det en väg att hjälpa andra och samtidigt stärka sitt folk. Han sjunger för samerna och andra urbefolkningar i världen. Och han lyfter frågor som lätt blir tabun. Ämnen som mobbning, psykisk ohälsa och det övernaturliga. Jon Henrik står för den han är och sjunger om det som berör. En sådan person är lätt att tycka om.

Text: Madeleine Walles
Foto: Janne Danielsson/SVT/Shutterstock

Han har jojkat sig rakt in i våra hjärtan. Rytmiskt, med stor närvaro och med den mörka blicken fast förankrad i tv-kameran. Och även om vi hemma i sofforna inte alltid förstår vad han sjunger, så blir vi fast övertygade om att han menar varje ord. För Jon Henrik Fjällgren förmedlar sina budskap med så stor värme och kärlek att det inte finns några tvivel. Han vill väl.

 Att medverka i Melodifestivalen är för hans del så mycket mer än att tävla i musik. Jon Henrik är en stor inspiratör. Han kämpar för att få ut sina budskap och för att via musiken hjälpa andra att orka. Att våga. Att kunna tro på att ljuset finns där någonstans, även när det är tungt. För på så sätt har musiken hjälpt honom själv.

 Han sjunger, jojkar, om ämnen som ligger honom varmt om hjärtat. Klimatet, vänskap, psykisk ohälsa – och sitt folk, samerna.

 Jon Henrik föddes i Sydamerika för 32 år sedan. I Cali, som är Colombias tredje största stad. Han levde sin första tid på ett barnhem men blev snart adopterad av ett samiskt par från Sverige. Ulla och Jan från Mittådalen i nordvästra Härjedalen.

 Så kom den lille killen till svenska fjällvärlden och ett hem med två äldre systrar. Jon Henrik var det enda mörkhyade barnet i förskolan. Senare den ende i skolan som hade annorlunda hudfärg. Så därför blev han mobbad under alla år. Han var annorlunda.

 Han fick smaka den elakhet som kan bo inom barn som inte alltid känner sig trygga i sig själv. Han fick ta emot en del stryk av sina jämnåriga, men framför allt handlade det om psykisk mobbing. Ord och hån som gjorde ont i själen. Och som var extra svåra att hantera, eftersom han inte kunde prata om det. Han höll allt inom sig. Dolde för sina föräldrar vad han upplevde.

 Jon Henrik har i intervjuer berättat om att samer generellt är dåliga på att visa känslor. ”Vi samer är lite hemliga, lite mystiska” har han sagt och förklarat att bland samefolk handlar det ofta om att inte visa sig svag.

Något som fått unga människor att bära sina sorger och problem inom sig. Många har också valt att ta sina liv, i unga år.

 Även Jon Henrik låste in sina känslor. Kände skuld och skam för det som hänt, som om det var hans eget fel att han blivit mobbad.

Inte förrän han började andra året i gymnasiet, i Östersund hela 30 mil hemifrån, fick han en riktig vän som kom att stå honom nära. Daniel. Eftersom Jon Henrik var långt hemifrån så umgicks killarna mycket och han fick äntligen känna att det fanns någon som stod vid hans sida, tog hans parti och som han kunde vara ärlig mot.

 Det var också Daniel som uppmuntrade Jon Henrik att återuppta intresset för musiken. Att använda sin musikaliska gåva och nå ut till en publik som behövde hans budskap. Han fick Jon Henrik att våga tro på att musiken kunde bli en väg att hjälpa andra.

 Jon Henrik började spela piano redan som 5-åring och han lärde sig också att hantera flera andra instrument. Som14-åring uppträdde han i Funäsdalens kyrka med självaste kungaparet i publiken. Han fick även spela in en skiva, ”Onne vielle”.

 Men han tog avstånd från musiken när han inte mådde bra. Det var först när hans vän Daniel övertalade honom, som han orkade ta upp tråden igen. Daniel ordnade också en spelning åt Jon Henrik i norska Lofoten. Och det blev verkligen något som han såg fram emot.

 Men så kom budskapet, det svåra beskedet om att Daniel omkommit i en olycka. Jon Henrik förlorade den vän som betytt så oerhört mycket för honom.

 En vecka efter att Daniel gått bort, visade han sig för Jon Henrik. Detta andliga möte resulterade i ”Daniels jojk” som Jon Henrik sedan framförde i TV4:s ”Talang” 2014. Och vann hela tävlingen.

 Efter det släpptes hans debutalbum ”Goeksegh” som betyder Norrsken – alltså samma ord som den melodi han tävlat med i Melodifestivalen i år.

Psykisk ohälsa har följt Jon Henrik även efter framgångarna. Han har kämpat med låg självkänsla och lågt självförtroende och inte riktigt kunnat förstå hur det kommer sig att andra människor vill lyssna på hans musik. Det har krävt mycket pushande från vänner, för att få honom att våga ta klivet in i Mello-världen.

 Han har beskrivit hur han kan ligga vaken om nätterna, stirrandes i taket, medan tusen tankar snurrar i huvudet. Hur han har pendlat upp och ner i sitt mående.

 Hela sex stycken av hans vänner har dött unga, vilket självklart väckt mycket tankar. Många gånger har Jon Henrik varit den som försökt hjälpa dem som mår dåligt, att våga se framåt. Få dem att inse att självmord inte är den enda utvägen. Det händer att han känner på sig var han behövs, och tar kontakt med personer utan att riktigt veta varför. Det visar sig då att han behövdes så väl, just där och då.

 Jon Henrik berättar öppet om att han själv fått psykologhjälp. Och med tanke på alla unga han mött som har det jobbigt, känner han att han som känd person kanske kan hjälpa genom att tala öppet om sina problem. Han vill lyfta det tabu som finns kring psykisk ohälsa, uppmuntra oss att våga prata om det som är svårt och jobbigt.

 Även musiken har varit ett viktigt redskap. För i jojken kan Jon Henrik framföra sitt budskap på ett sätt han känner sig bekväm med. Det går lättare så, när känslorna inte riktigt kan komma fram i ord.

 Och en anledning till att han blivit så folkkär hos den svenska publiken är säkert att hans musik – och budskapet – berör och får oss att känna igen oss. Inte minst ”Daniels jojk”, som handlar om att mista någon som står en nära.

 2019 års Melodifestival-bidrag ”Norrsken” skrevs med tanken att inspirera andra att våga acceptera sin ångest och välja ljuset. Här är Jon Henriks budskap att det förflutna, det kan vi inte göra något åt. Det är bättre att se framåt. Det är vad han själv lärt sig av sin ångest, att det inte tjänar något till att ångra det som varit, utan istället försöka ta lärdom av det svåra. Det har gjort honom till en starkare människa, förklarar han.

 

20190509JOnHenrik1.jpg

Inspirationen till ”Norrsken” kom till Jon Henrik en orolig natt när han i drömmen promenerade genom en mörk skog och till slut kom fram till kalfjället där ett ljussken på himlen talade till honom: ”Du får inte ge upp, du har någonting viktigt att göra i ditt liv”.

 Han vaknade stärkt av sin dröm, av budskapet om ljuset. Och efter det känner han att livet har blivit lättare. Han har orkat ta tag i sådant som han inte klarade tidigare.

  Att övernaturligheten finns med honom är inget konstigt. Jon Henrik känner på sig saker, får ofta föraningar om det som ska ske. Han känner av energier, vilket hjälper honom att finna vänner – men också att se vilka människor han ska passa sig för.

 Han tar även hjälp av healingstenar när livet känns tufft. Det var bland annat en stor hjälp för honom när han drabbades av posttraumatisk stress i samband med Melodifestivalen 2017. ”Jag håller i healingstenen när det blir stimmigt eller jobbigt, när känslorna tar över”, förklarade han då.

 Idag varvar han livet som artist med att vara renskötare. Från tidig morgon till sena kvällen jobbar han, tillsammans med åtta andra renskötare, med att hålla sina hjordar inom sin egen mark. Ett inte helt ofarligt arbete. Vid ett flertal tillfällen har han mött björn, till och med på väldigt nära håll.

  Han säger att artisteriet är ett sätt att lyfta medvetenheten om hans folk, samerna, om att de finns och lever här med sina behov. Och han drömmer om att en dag få bjuda in andra urfolk till sin sameby så att de ska få sitta ner och utbyta erfarenheter och kanske finna lösningar tillsammans. Stötta varandra i en värld som inte alltid finns där för dem.

 

Det här är Jon Henrik:

Född: 26 april 1987 i Colombia.
Bor: I Mittådalens sameby i Härjedalen.
Familj: Mamma, pappa, två äldre systrar och flickvännen Maret Nystad.
Gör: Renskötare och musiker.
Musikbakgrund: Vann ”Talang” 2014 med ”Daniels jojk”. Tävlade i Melodifestivalen 2015 med ”Jag är fri”, 2017 tillsammans med Aninia och låten ”En värld full av strider” och 2019 med ”Norrsken (Goeksegh)”.
Intressen: Musik – spelar piano, flöjt, gitarr och trummor. Träning. Han har tävlat i boxning, tränat judo och thaiboxning, löptränar och styrketränar.
Hjärtefrågor: Vinna mot psykisk ohälsa och få oss att tala öppet om detta. Värna om miljö och klimat. Lyfta frågan om samers självbestämmande.


Vem är same?
I sametingslagen finns en definition på vem som är same. För att få skriva in dig i röstlängden till Sametinget säger lagen att du ska ha eller ha haft samiska som språk i hemmet och anse dig vara same.

Inför varje val till Sametinget upprättas en samisk röstlängd. Rätten att bli upptagen i röstlängden och därmed ha rösträtt har du som uppfattar dig som same och har eller har haft samiska som språk hemma. Det går också bra om dina föräldrar, far- eller morföräldrar har eller har haft samiska som språk i hemmet eller om du har en förälder som är upptagen i röstlängden.

Frågan om vad som skapar en identitet är komplex. I stora drag kan man säga att det dels handlar om ens ursprung, dels om ens uppväxt, och så självklart individens eget val. Om man har samiska förfäder men inte själv uppfattar sig som same eller vill vara same, så är man inte same. Å andra sidan kan man även ha dubbla identiteter: Till exempel kan man vara både same och svensk och växla kulturella koder i olika sammanhang.

I tidigare lagar uttryckte staten att endast de som hade renar och ägnade sig åt renskötsel, var samer. Det innebar att stora grupper av samer blev utdefinierade och inte räknades som samer i statens ögon. Sedan Sametingslagens tillkomst är det nu språket som är identitetsmarkör.

En vanlig uppskattning över antalet samer:
20 000–40 000 i Sverige.
50 000–65 000 i Norge.
ca 8 000 i Finland.
ca 2 000 i Ryssland.

Källa: www.samer.se


Vad är jojk?
Jojken är renens musik. Så beskrev en gång den äldre renskötaren Olof Päiviö från Arjeplog sina känslor för jojken och orsaken till att han jojkat sina renar. I renskötseln har jojken genom århundraden varit en länk mellan naturen, markerna, renskötaren och renarna. Allt som var av betydelse fick en jojk.

Jojkandet är det samiska sättet att sjunga. Det västerländska sättet att sjunga heter lavlodh.

År 1609 meddelar den dansk-norska kungen Christian IV, att den som utövar samiska trolldomskonster ska dömas till döden. Kyrkan har betraktat jojk som trolldomskonst, ända fram till våra dagar. Fortfarande lever människor som anser att man inte ska jojka i en kyrka. Många samer har inte heller lärt sig jojka, eftersom det har setts som syndigt.

Den samiska världsåskådningen utgår från den gamla naturreligionen. Med jojken skapas en känslomässig förbindelse mellan människa, djur och natur. ”Vi jojkar inte om något, som man gör när man sjunger. Vi säger att vi jojkar något. Då blir vi en del av det vi jojkar.”

Källa: www.samer.se

Anmäl dig till Näras nyhetsbrev!

Få alla våra nyheter direkt i din inkorg, varje vecka:

Jag har läst och godkänner villkoren.
Publicerat

Prenumerera

Nära är en tidning som skriver om andlighet och inre välbefinnande. I tidningen medverkar det kända mediet Benny Rosenqvist och flera andra intressanta personligheter.