När vi var barn så satt vi sällan stilla, om vi inte lekte lugna lekar såklart. Jag lekte ”Röda, vita rosen”, ”Dunke ta” och kurragömma. Vi tältade, lekte med Cindy-dockor och målade för fullt. Vi barn samlades alltid ute i området och hittade på nya roliga lekar. Vilken inlevelse jag hade! Jag kommer ihåg detta som om det var igår, så spännande och fantasifullt!

Min goda vän Anna älskade hästar och djur precis som jag och hennes morfar byggde en trähäst till henne, det var stort! Jag tyckte detta var så roligt. Vi borstade och grejade hela dagarna och hästen stod under altanen på baksidan av deras hus.

Jag upplevde att när jag var liten så la jag min själ i leken och i nuet. Det fanns inget annat än det man gjorde just då. En närvaro och spontanitet som var så naturlig.

Jag vet också att jag kände en oro och en rastlöshet emellanåt, det var framför allt när min medialitet utvecklades, men då pratade man inte om sådant. ”Det man inte såg, fanns ej”. Det var omkring 6 -7  års ålder som jag upplevde och började påtagligt känna av och förutse vissa saker. Djuren blev min räddning och även leken. Där kunde jag skena iväg i fantasin och med djuren kunde jag vara mig själv. Jag fick stor respons och kärlek utav dessa underbara själar.

Jag tror att om vi människor hade reflekterat lite mer över hur ett glatt och nöjt barn gjort i vissa stunder, så hade vi kunnat ge oss hän mer i vuxen ålder till all denna lek som finns inom oss. Leken är viktig i alla åldrar och jag är helt övertygad om att vi tar livet på för stort allvar emellanåt. 

Om vi tar bort glädjens och lekens kraft, trycker vi ner vår fantasi och våra drömmar. Det är en så viktig del av våra liv. Vi ska leka, busa och våga ge oss hän till livet mellan allt ”allvar” och alla rutiner, det är då vi börjar hitta tillbaka till glädjen och leken.

Vad älskade du att göra när du var liten? Finns det något liknande som du skulle vilja göra idag? Bortse från din ålder. 

Om jag ska vara helt ärlig så vill jag tälta igen, intill en skogskant nära vattnet och bada på natten, sedan grilla. Jag skulle också kunna tänka mig att samlas ett gäng och leka ”Röda, vita rosen” med skattkarta, oj så spännande! Ha ha.

Jag kommer på en massa saker bara för att jag skriver om detta. Berätta gärna i kommentarsfältet vad du skulle vilja uppleva igen. Kanske du kan ge leken ny kraft och nytt liv?

Varmaste kramen från mig!

Anna