Idag ska jag berätta om en stor sorg som jag bär på. Min syster Viktoria dog den 20 april 2018 i cancer. Hon blev 50 år gammal. Jag har fortfarande svårt att förstå att den där fysiska kramen inte kommer att upplevas mer. Vi stod varandra så nära. Hennes ena barn är bara tonåring och den äldsta är 23 år. Jag känner så mycket med dem.
När någon som står oss nära dör, vänds livet upp och ner, eller hur? Vardagen stannar ju inte upp i allt praktiskt som ska göras, fast man vill det. Däremot så blev mitt liv efter Viktorias död, ett uppvaknade. Nu tar jag inte något för givet.
Min syster bad mig, en tid innan hon dog, att hjälpa till med hennes barn. Det var så värdefullt för mig. Våra band har blivit starka och det känns så kärleksfullt.
Viktoria och jag har en nära relation fortfarande, för den fina gemenskapen stannar inte upp bara för att hon är död. Jag kan beskriva det som att vår relation gått in i ett annat skeende eller form. Detta sker hos alla när någon går över på andra sidan. Våra nära och kära är väl medvetna om att vi sörjer dem. Vi kan inte dölja något inför dem. Min syster är så närvarande och visar sig på olika sätt.
Jag arbetar som medium och visst upplever jag mycket för att jag har utvecklat min mediala förmåga. Men vi kan alla känna av och ta del av våra anhöriga, oavsett hur mediala vi är. Vi är födda med denna gåva, men utvecklas på olika sätt i livet.
Om du börjar att ha tillit och litar på att du är hörd, så blir du hörd. Våra saknade kära fungerar lite som skyddsänglar till oss. När någon går över på andra sidan, så kan man jämföra det som en skola. De ska gå igenom lärdomar och utvecklas i ett högre syfte. Deras energi är alltid närvarande hos oss, när vi ber dem komma. Tvivla aldrig på det.
Min syster vill att jag ska leva och glädjas åt det fina i livet. Hon kommer ofta och visar sin kärlek till mig, både i vardagen och i mina drömmar. Hon kan dansa på ett roligt sätt, le så som hon ofta gjorde när hon var i jordelivet. Hon visar mig hur livet ska vara. ”Dansa och gläd dig här på jorden.” Enkelt och kärleksfullt. Hon påminner mig om livets möjligheter och tacksamheten.
Hennes död får mig inte att leva mer, men hon hjälper mig att göra döden mer ”levande” och odödlig. Tack Viktoria för att du finns och för bevisen att själen alltid är levande!
Varmaste kramen från mig!
Anna