I mina ögon är vi alla lika mycket värda. Empati, kärlek, förståelse och ödmjukhet måste få vara mer än bara ord.
Kanske är det därför jag blir så illa berörd av TV-program som ”Arga Snickaren”, ”Älskling, jag har blivit en tjockis”, ”Lyxfällan” eller ”Svenska Miljonärer” där människor helt utan hämningar kränker och nedvärderar dem som borde stå dem närmast.
Istället för förnöjsamhet, tacksamhet och kärlek sprider sig en sjuka där förnedring är helt okej. För pengar eller ett nytt sovrum fläker man ut sig i TV så vi andra kan få förundras över hur människor beter sig.
Det gör mig ledsen. Människor som framställs som dumma, naiva och ”lite bakom” får ta plats i specialdesignade TV-program för att roa oss andra.
Korkade miljonärer, köpberoende unga människor och kvinnor som vill köpa nya bröst för pengarna som deras feta man vinner om han går ner tillräckligt många kilo inför TV-kamerorna är snaskigheter som säljer bra.
När vi släpps in i andra människors liv så här, så är det för att vi ska få känna oss lite bättre själva, och det verkar ju funka eller hur?
Men är det så vi vill ha det?
Och kan vi göra något åt det?
Jag ska sticka ut hakan genom att påstå följande: Prostitution är bara möjlig så länge det finns människor som vill köpa sex för pengar. Och det är samma med de här programmen. Så länge det finns folk som tittar på dem, så länge kommer de att finnas!
Vi kan inte å ena sidan förfasas över hur människor kan köpas för pengar på andra ställen i världen och samtidigt konsumera människohandel på TV. Det rimmar illa! Vi behöver alla, var och en ta ansvar för om vi är beredda att köpa förnedring eller visa vår omvärld att vi låter bli.
För mig är svaret självklart.
Hur är det för dig?
Per Ola Thornell