Är människan "dum som en ko"?

Metangasen bildas i våmmen, den största av förmagarna, när bakterier och mikrober bryter ner cellulosan. Och tro det eller ej, men den största delen metan kommer från att kon rapar konstant. Man räknar med att metan har en livslängd på åtta år. 

I Brasilien och Argentina hugger man ner stora skogar vilket ger ytterligare koldioxid till atmosfären då skogen som tar hand om detta försvinner. På stora ytor odlas sedan soja som ska bli foder till dessa nötkreatur. En ko behöver äta 450 gram protein för att ge 100 gram protein. 

Lägg till transport och köttindustrin så är de totala utsläppen lika mycket som alla bilar, båtar och flygplan tillsammans. Lägg därtill grisar, kycklingar, fisk och andra djur som vi ”odlar” så blir det än värre. Lägg därtill allt lidande som många av dessa djur måste stå ut med så är det fullständigt vansinnigt. 

Jag har varit köttätare i hela mitt liv, tills ganska nyligen. De senaste åren inte helt utan svårighet – jag kunde inte fortsätta blunda för problemen. Jag försökte rättfärdiga mitt köttätande med att köpa KRAV-märkt eller närproducerat, men faktum är att det bara är en återvändsgränd.

Förr när jag fick frågan om man skulle sluta äta kött för att bli en ren kanal till andevärlden var mitt svar nej. Och det är fortfarande nej. Men om vi inte drar ner radikalt på att äta kött eller helt slutar, så finns det snart ingen ren luft eller ren jord kvar att leva på. 

Vi bokstavligen dödar oss själva och allt annat liv på den här jorden för att få stoppa en hamburgare i magen. Är detta människan, som hyllar sig själv som den smartaste, mest intelligenta varelsen?  

Är det möjligt att utveckla sig på ett personligt och andligt plan och samtidigt göra sitt bästa för att putta sig själv och andra över stupet? Ska vi som anser oss vara sökare, andliga och som ser storheten i en andevärld, en skapelse i universum, bidra till vår egen undergång? 

Till vilken nytta då har vi drömmar om en grön moder jord där alla är bröder och systrar och där allt liv ses som heligt och viktigt att hylla? Om vi inte kan hylla livet så kanske man inte ska kalla sig för andlig? Jag förstår om min krönika provocerar. Jag räknar med eventuella reaktioner. Men om det är allt, så är vi alla illa ute.