Min telefon ringde en tidig morgon. Det var en mörk och sorgsen röst i andra änden av luren som bad om att få göra en tidsbokning. Han lät blyg och harklade sig mellan orden: ”Du förstår, jag har ingen hund som är i livet, han dog för en månad sedan.”
Det rådde en tystnad innan han fortsatte, som om han försökte hitta orden eller modet till frågan: ”Kan du inte försöka få kontakt med honom, jag står inte ut längre.”
Vi träffades på kontoret senare den dagen. Hans mörka ringar under ögonen avslöjade att han inte sovit mycket på senaste tiden. Handen darrade när han lade fram ett foto på en vacker glad labrador.
Victor var en stilig hund och vid sidan om satt mannen och höll om honom. Hela mitt rum fylldes av smärta. Jag höll fotografiet i min hand och blundade. Sorgen upplöstes av att jag kände en varm glädje träda in. Jag såg ett litet hus med vatten i närheten. Victor stirrade på mig med stora frågande ögon, som om han inte förstod vad som hänt honom.
Jag såg flera människor som var samlade medan Victor nöjt gick omkring. Något gör plötsligen ont i honom, det skär och sedan blir allting svart. Jag hoppade till av mannens snyftning: ”Vi hade ett party dagen då han dog. Det var så hemskt!”
Bilderna ändrades, ett starkare ljus träde fram. Inte från Victor utan från en annan hund. De starka energierna pulserade emot mig.
Victor förstår inte var han är, vi finns omkring honom och helar honom. Victor känner mannens desperata känslor och dras mellan oss och honom, därav blir det förvirring. Mannen måste försöka komma till ro. Då kan Victors själ komma till ro och mannen och Victor kan träffas på en annan nivå i harmoni.
Mannen och jag pratade en lång stund om Andra sidan, om att sörja, och att våga älska igen. Vi tände ett ljus och jag bad honom blunda och prata med Victor som om han fanns i rummet. Det var första gången som mannen bad.
Smärtan kan lära oss mer om oss själva än någoting annat här på jorden. Störst är kärleken, att våga släppa taget om den man älskar mest!
That’s Amore!
Att våga släppa taget om den man älskar mest
Mia Mattsson-Mercer fick kontakt med labradoren Victor på Andra sidan.
Text: Mia Mattsson-Mercer
Foto: Shutterstock
Att sörja den man älskat av hela sitt hjärta, är som att förlora en del av sig själv. Tystnaden hemma gör ont i öronen, inga tassar som hörs gående över golvet. Sängen känns övergiven och kall.
Fler krönikor
Publicerat