Att vara snäll är väl inte lönt?

När vi är snälla eller goda så vill vi att andra ska uppmärksamma det på något sätt. Vi vill att de ska se vad vi gjort, kanske tacka oss eller till och med älska oss. Vår snällhet ska uppmärksammas så att vi kan få en utkomst av den – precis som en lön. Men istället för pengar så vill vi få en belöning, en skön känsla.

När andra inte märker vår godhet så blir vi irriterade, sura eller negativa på något sätt.

Att vara god är något man gör utan att förvänta sig något tillbaka. Godhet är villkorslös. I Bhagavadgita (en hinduistisk religiös lärodikt) står det; ”Din rätta uppgift är endast pliktens handling, inte handlingens frukter. Kasta ifrån dig allt ditt begär och din rädsla för frukterna och utför din plikt”.

Så, är det din plikt att vara god? Ja, det är allas vår plikt. Men blanda inte ihop detta nu med att vara en dörrmatta för andra – det är ingen äkta godhet att ta andras ansvar eller att vara snäll och god på bekostnad av sig själv eller andra.

Men varför är det en plikt att vara god? Ordet plikt låter som ett tvång. Ja, ett tvång för egot, men inte för själen. Själen är god, den saknar inget och behöver inget. Om den längtar efter något så är det just att få lov att uttrycka sin godhet. Det kan den endast göra i vår fysiska värld genom var och en av oss. Själen vill inget ha tillbaka. Den ger, inte för att den är tvingad, för att den vill.

Plikt är en synonym för ordet botgöra, och botgöra är synonym för syndabot. Synd betyder misstag och bot är att bota, så plikt betyder att bota misstag.

När du eller någon annan gör misstag så ser själen det som sin uppgift att ge godhet och kärlek.

Namasté
Jai