En av de största myterna är att vi dör. Vi kan inte dö, bara ändra form. Som medium har jag en bild av hur det ser ut i andevärlden. På marknaden finns massor av böcker som beskriver både det ena och andra, på andra sidan.
Det finns olika nivåer, parkbänkar, gräset är grönare, det finns rum och avdelningar, hierarki och så vidare. Allt det där kan vara sant. Men allt kan också vara fullständigt fel.
När ett medium beskriver hur det är och fungerar på andra sidan så är det deras personliga bild de ger. Även de medium som har varit på tillfälligt besök på andra sidan ger olika bilder av vad de upplevt. Jag tror att detta hänger samman med att vår själ aldrig fullt ut lämnar den fysiska kroppen när dessa resor och besök genomförs.
Därför upplever vi också andra sidan genom våra fem fysiska och mänskliga sinnen. Vi har en egen tro och föreställning som intrycken filtreras genom och färgas av.
Men hur är det när en ande kommer igenom och beskriver hur det ser ut på andra sidan? Deras berättelser är sällan samstämmiga, vilket kan tyda på att det är mediet som omedvetet svarar på frågan om hur det ser ut.
Min erfarenhet är snarare att det ligger mer i när andevärlden svarar med superlativer typ ”fantastiskt”, ”härligt” och så vidare snarare än detaljer. Det är mer logiskt också. För varför skulle det finnas hus, grönt gräs med mera när du inte har någon kropp längre? Däremot tror jag att det kan se ut på andra sidan som man vill att det ska se ut.
När jag är på andra sidan och skulle sakna synen av vackert gräs, så tror jag att jag kan skapa den bilden. Å andra sidan så finns det ju gott om gräs på jorden att betrakta. Ja, det är inte lätt att veta hur det egentligen ser ut och fungerar på andra sidan.
En sak kan jag dock med bestämdhet säga; när vi dör så får vi svaret. Och det hoppas jag tar sin tid, för jag har massor av roliga saker att göra först.
Per Ola Thornell