En tid för vila och en för aktivitet

När jag ser mig omkring i skogen jag bor i så är det uppenbart att det just nu är vila som gäller. I djup sömn vilar naturen i Moder Jords famn för att hämta kraft och återhämta sig. Det är vackert på många sätt. Det är en mörk årstid med lite solljus och vi människor får en chans att tända ljus och ta det lite lugnare. Jag funderar på hur bra vi är på att ta den chansen? Och har vi möjlighet att göra det?

Det samhälle vi byggt upp bryr sig väldigt lite om årstiderna. Vi förväntas i stället vara lika pigga, arbeta samma arbetstider, leverera lika mycket och vara som vanligt trots att hela vår natur säger något annat. För att inte tala om alla barn som ska slitas upp ur sängen tidiga morgnar för att gå till förskola och skola.

Det minskade solljuset skapar risk för D-vitaminbrist och då kan vi bli deppiga. Och det får man ju inte, för då får vi höra att vi ska rycka upp oss eller gå till doktorn för att få piller.

Jag menar att vi ska göra mindre när det är denna årstid. Vi behöver få lov att gå in i ”cocooning”, det vill säga dra oss in i vår lilla bubbla, vila, mysa och bli mer lågmälda. Med risk för att generalisera lite för mycket så påstår jag ändå att kvinnor är bättre på att lyssna på sina inre signaler och följa årstiderna mer än vad vi män är.

Är det ”grottfolkshjärnan” på oss män som snurrar på året om? I alla fall när det gäller arbetet, för där har många män sin identitet – jobbet är viktigt! Väl hemma så hamnar man i soffan och låter gärna sin partner ta en större del av hushållsarbetet eftersom man är för trött.

Oavsett vilket kön vi har så skulle vi göra oss själva, och även andra, en tjänst om vi tillät oss att följa årstiderna mer – detta är en tid för vila. När våren kommer och allt tar fart, då kan vi göra det med – men det är en annan tid.

Namasté
Jai

www.loveit.se