Äntligen är sommarmånaderna här. Det är en härlig tid på året med ledighet och mindre kläder. Blommorna prunkar i fantastiska färgskalor och barfota leker barn och hundar tillsammans på ängarna. Det är en idyllisk bild, men det är inte en lika lycklig tid för alla. Jag ser en klar ökning av antalet övergivna hundar under sommarmånaderna nere i södra Italien.
Kennlarna dubblar sina priser under augusti då de flesta italienare har semester. Många ägare har då inte råd att inackordera sina hundar utan öppnar grinden och låter hunden springa ut på gatan. Förhoppningsvis överlever hunden trafiken och i bästa fall tar någon vänlig själ hand om den. Hundar som släpps ut har förlorat sin överlevnadsinstinkt och blir därför lätt måltavla för både bilar och mer erfarna gatuhundar.
Under ett av mina besök hos vår veterinär doktor Damiani kom ett italienskt par in med en jack russell terrier under armen. De hade hittat tiken irrandes omkring ute på gatan då hon skapat kaos i trafiken. När vi tittade närmare såg vi att hon hade ett vackert rosa halsband med en tysk namnbricka på. Vi ringde numret som visade sig gå till en hjälporganisation i Tyskland. Lyckligt nog tittade de igenom sitt register och fann ägarna. De var italienare!
Jag erbjöd mig att ta hand om Sofia, som hunden hette, tills vi fått kontakt med ägarna. Sofia var en tuff liten tjej som självsäkert minglade in i vårt hus bland tretton andra hundar. Vi skulle själva flytta till Tyskland inom en månad och beslutade oss för att vi kunde ta med henne om ägarfamiljen kanske redan återvänt till Tyskland.
Dagar blev till veckor och ingen hörde av sig. Familjen som ägde jack russell-tiken svarade inte på något av de olika telefonnummer som fanns registrerade. Varför registrerar man sin hund till en hjälporganisation om man sedan inte tar reda på om någon hittat den försvunna hunden?
Sofia var en drömhund och min dotter blev väldigt fäst vid henne. Fyra veckor senare ringer telefonen, då hade hjälporganisationen fått kontakt med ägarna som ville komma och hämta Sofia. Vi blev glada och lyckliga, men också förvånade över att det hade tagit sådan tid för dem att höra av sig.
Vi bestämde oss för att vi inte skulle ta emot några pengar från Sofias ägare. Vi hade behandlat Sofia för öroninflammation och hon hade bott hos oss under fyra veckor. Men om de insisterade så kunde de få ge en valfri donation till stiftelsen Animals without limits.
Två italienska män körde upp framför vårt hus. Glad, men med en tår i ögat räckte jag över Sofia. Vi hade blivit mycket fästa vid henne. De italienska männen log inte utan sa bara att hon hade rymt när familjen öppnat grinden. Enligt männen gjorde hon det ofta. Familjen som ägde Sofia hade återvänt till Tyskland för två veckor sedan, men inte ringt tillbaka då de haft mycket arbete att göra efter semestern.
Paff över deras förklaring stod jag och tittade efter dem när de återvände till bilen med Sofia hängandes över axeln. Då de inte brytt sig om att leta efter sin hund förstod vi att en donation till stiftelsen inte ens var något att tänka på.
Det är oansvarigt och farligt att lämna både sommarkatter och sommarhundar. Många hundar lämnas kvar i bilar under varma dagar och det förvånar mig att folk inte tänker att hundarna sitter med päls på! Ta själv på dig en päls och sätt dig i bilen en varm dag. Se hur länge du kan sitta kvar, medan paniken stiger.
En inglasad altan kan också vara en dödsfälla för en hund. En vän från Italien fick lära sig en hård och fruktansvärd läxa. Hans fyra stora hundar gick ut på deras inglasade altan och dörren slogs igen. När hundägaren senare kom hem på lunch för att gå ut med hundarna hade alla dött av hettan. Han har fortfarande inte kommit över det och straffar sig själv dagligen för det som hände.
Fästingar, ack du hemska kryp. Ta väl hand om er och era husdjur då dessa kryp skapar fruktansvärt stora problem. Jag själv fick ett fästingbett som utvecklades till svår borrelia. Det är det grymmaste jag varit med om och smärtan är enorm. I Italien behandlar vi många hundar för borrelia och nu vet jag hur hemskt de mår. Det är som en lång mardröm. Vi människor kan tala om hur vi mår, ringa en läkare och köpa medicin, men djuren har bara oss människor att förlita sig på.
När vi planerar våra semestrar, låt oss komma ihåg våra fyrbenta vänner!
That’s Amore.
Glad sommar!
Mia Mattsson-Mercer