Genom åren har jag lärt mig och provat på olika typer av healingtekniker och metoder. Det har slagit mig att de som förespråkar den ena framför den andra har haft väldigt goda erfarenheter och är därför övertygad om "sin" healingtekniks förträfflighet.
Ibland så är det bara den som gäller och alla andra tekniker förkastas. Det är lätt att tappa bort ödmjukheten.
Som jag ser det så är källan till all healing densamma. Vissa kallar den för Gud medan andra föredrar andra namn som exempelvis nollpunktsfältet, universum eller Diracsjön (Paul Dirac var kvantfysiker). Anledningen till att det uppstår varianter på healingtekniker eller påståenden var energin kommer ifrån beror på våra erfarenheter, världsbild och föreställningar.
Jag tror inte ens att vi behöver lära oss någon speciell teknik – vi har kraften direkt. Tekniken är egentligen bara ett sätt för oss att komma igång och utveckla vår helande förmåga. Det är vår osäkerhet som håller oss tillbaka. När vi sedan lär oss en viss sorts healing så håller vi oss till den.
Vi får ritualer. Det tråkiga med ritualer är att om vi inte gör dem, så kan vi få för oss att vi kommer att misslyckas. Ritualerna blir då en sorts falsk trygghet.
Jag tror inte vi behöver vare sig ritualer eller speciella tekniker. Anledningen är att vi kan heala bara genom att göra en enda sak – nämligen att bestämma oss för att vi ska ge healing.
När vi riktar vår mentala energi till det vi ska göra så sätter vi igång energierna. Egentligen är det ganska logiskt. Om vi alla är en del av den skapande energin, Gud, högre kraft eller vad vi nu vill kalla denna energi, så har vi ju också alla tillgång till allt som finns eller hur?
Den energi som pulserar i oss är samma energi som finns utanför oss. I början av min lärotid hörde jag att man får se upp så man inte använder sin egen energi, men det tror jag inte på.
Jag menar att det bara är en rädsla som har tillåtits spridas i healingkretsar. Varje gång jag ger så fylls jag alltid på! När vi ger healing så får vi healing. För vi har alla tillgång till källan oavsett vad vi väljer att kalla den.
Per Ola Thornell