Utanför vårt hus, på gatan promenerar gråa duvor omkring. De stör oss inte men många är irriterade på duvorna för att de smutsar ned. Jag tänker inte så mycket på det.
Olivia och jag går ut i trädgården. Mitt på gräsmattan sitter en vit duva med två små fjun på huvudet som står åt olika håll.
”Titta vilken söt duva!” säger jag med ett leende.
Olivias ansikte lyser upp som om hon träffat någon hon tycker väldigt mycket om.
”Åh! Det är änglarnas skyddsdjur!” ropar Olivia förtjust och bubblar på med iver och glädje.
”Mamma, minns du när det var Mors dag och vi gratulerade dig på sängen? Den vita duvan flög upp till ditt fönster och önskade dig en god mors dag!”
Jag hade totalt glömt bort det. Jag tycker det var den finaste presenten, att en vit duva just den dagen tittade in genom mitt fönster när vi firade min dag.
”Har husdjur beskydd?” frågar jag Olivia medan vi står och beundrar den vita duvan.
”Ja, de har både djur och människor som är deras änglar. Ibland har vi människor också djur som våra beskyddare, de ger oss mod och styrka.”
Jag kan inte låta bli att le emot Olivia. Hon är så trygg och säker i hur livet är här och på Andra sidan. Min egen lilla ängel.
That’s Amore!