I mörkret finns alltid ljuset

En hel del personer tycker att jag arbetar i en mörk värld. Att rädda sjuka eller svårt skadade djur är något som flera av oss inte vill se. Det är förskräckligt och det gör ont i våra hjärtan! 

Jag hade precis samma åsikt för cirka tjugo år sedan. Jag insåg plötsligen att jag sökte efter svar över människans grymhet. Men sökandet efter ett svar gjorde att jag drog till mig mer av mörkret. Många frågade mig hur jag kunde arbeta med djur i misär. Jag ser resultaten, svarade jag dem. 

De kan inte ännu se resultat men jag ser det, klart och tydligt, i mitt inre. I min vardag ser jag till att träffa många eldsjälar som arbetar med ljus i mörkret. 

Luce var instängd i en jordkällare i cirka tio år utan elektricitet eller någon slags värme. Luce var en jakthund som endast togs ut ett par gånger om året när det var jaktsäsong. Hon blev en avelsmaskin. Hennes husse dog och resterande familj ville inte ha henne. Hon slängdes in i ett shelter!

Kärleken var stor från henne trots det hon varit med om. När en person stannade till vid hennes bur, reste hon sig upp och viftade på svansen. Luce hade inte gett upp hoppet. 

Jag träffade henne och våra hjärtan möttes. Jag såg inte hennes sorgliga bakgrund, utan hennes ljus och hopp. En kärleksfull familj hittades till henne där hon fick sova i soffan eller tillsammans med barnen i sängen. Luce hade aldrig slutat hoppas. Ljuset kom!

Ett barn som endast var fem år gammal blev behandlad för en könssjukdom, flera gånger under hennes uppväxt. I hennes journaler stod det att hon fått sjukdomen via en handduk. 

Hon gav aldrig upp hoppet om livet trots mörker. Hon visste att där ute fanns en uppgift för henne. Kanske att känna igen ljusen ute i mörkret. Den flickan är jag.

Istället för att se det förflutnas fasa, se vart vi är idag, Luce och jag. I livet fullt av kärlek. Vi valde! Ljuset kom. Det är aldrig försent.

That’s Amore!
Mia Mattsson-Mercer