I sexton år har jag varit nykter alkoholist.
Många tycker att jag borde vara stolt, men jag ser det inte så. Jag är tacksam, så oändligt tacksam.
För det var inte så att jag hade ett val – jag var tvungen att sluta dricka eller att dö.
För mig finns idag ingen ”happy hour” på krogen där en öl kostar 38 kronor. För mig kostar den mitt liv.
Ordet sprit är sprunget ur ordet spirit som betyder själ eller ande. På behandlingshem pratar man ofta om anden i flaskan. I Sverige så är cirka 10 % av den vuxna befolkningen beroende, det vill säga alkoholister.
Runt varje alkoholist finns i genomsnitt fyra personer som är drabbade. Det är anhöriga, arbetskamrater och vänner. Det betyder att cirka 2,5 miljoner svenskar är direkt eller indirekt drabbade av denna beroendesjukdom.
Det krävs bara två saker för att bli beroende. Gener som ärvs genom släkten. Och sprit. Eftersom sprit är en del av vår kultur, så trillar många dit.
Jag var en av dem.
Jag drack sällan för att bli full. Jag drack för att bli ”normal”. I början blev jag lugn, mådde bra, kopplade bort stress, blev glad och ibland också euforisk. Jag behövde inte mycket alkohol för att må bra, men hade jag väl börjat så slutade jag inte.
Dessvärre krävdes det större och större mängder för att försöka uppnå det där tillståndet som kom allt mer sällan. Till slut så brakade jag och fann mig efter en tid i behandling även på Anonyma Alkoholisters möte. Där pratade man om Gud och jag fick allergi över hela kroppen – jag var ju ateist!
Idag skrattar jag åt mig själv och är så innerligt tacksam för att jag kunde skapa mig en egen bild av Gud. Jag har hittat hem i en äkta andlighet, en sann kärlek och förhoppningsvis ödmjuk inställning till livet och existensen.
Andligheten i AA förde mig till andligheten inom spiritualismen och idag kan jag verka som medium, healer och terapeut inom det andliga området. Allt det skulle jag förlora igen om jag gick tillbaka till den kemiska andligheten.
Jag väljer "happy hour" i livet istället.
Per Ola Thornell