Olivia, som många läsare kanske känner igen, är min 10-åriga dotter som varit med mig och räddat djur sedan hon var liten.
Hemma använder vi inga termer om att man kan lära sig att kommunicera med djuren, utan det är något som är lika naturligt som att borsta tänderna två gånger om dagen.
Olivia behöver ingen ceremoni för att börja kommunicera med djuren, utan det är en naturlighet att kommunikationen är på hela tiden.
Jazz är en av våra 15 hundar som vi räddade från en familj som efter sju år inte ville ha henne kvar. De hade något år tidigare slängt ut Jazz och deras andra hund i trädgården.
De fick söka skydd under terrassen, bland sopor och bråte. Jazz är den finaste hunden och som alltid är väldigt artig och positivt känslig. Hon är som en engelsk aristokrat fröken.
Nyligen satt Olivia på sängkanten och kliade Jazz på bröstkorgen och fortsatte ned emot magen. Jag såg hur Olivias små händer stannade upp för att sedan leta sig tillbaka upp över bröstet. De stannade, som om händerna kommunicerade med Jazz kropp.
”Mamma! Jazz hjärta känns inte bra. Jag tror det är sjukt.” Jag vet att jag inte ska ignorera en känsla från någon utan antecknade ned precis vad Olivia sagt och daterade noteringarna.
Jag tittade på Jazz som viftade glatt på svansen som hon alltid gör när man tittar på henne. Min hjärna och hjärta hade en inre diskussion om jag skulle köra till veterinären meddetsamma. Jag kunde inte nonchalera vad Olivia hade sagt.
Veterinären lyssnade på Jazz, höll om hennes nos och lyssnade lite mera. Jag märkte att jag stod och höll andan. Min veterinär tittade upp på mig med en allvarlig min: ”Du kan köra hem och tacka din dotter. Jazz hjärta slår ojämnt och hon behöver börja med hjärtmedicin.”
Barn säger som det är utan osäkerhet. De är vad jag kallar ”hjärt-inspirerande” varelser, precis som alla gatuhundarna jag träffar.
”Mamma jag känner svaren i händerna och i hjärtat.” ropade Olivia med den självklaraste rösten.
That’s Amore!
Mia Mattsson-Mercer
Jazz innan hon blev räddad av Mia. Jazz blev utslängd i trädgården när familjen inte längre ville ha henne kvar. Foto: Privat