Jag blir plötsligt medveten om att övriga runt mig har mobilen till örat samtidigt som de är på väg någonstans. Det är ett myller av människor där kanske fem av tio personer pratar i mobilen.
Mannen som i sin bil passerar övergångsstället i närheten har det också. Han körde om en cyklist på övergångsstället utan att se hur nära det var till cykeln. Cyklisten blev irriterad slängde glåpord efter bilisten men fortsatte sedan att prata i mobiltelefonen medan han cyklade vidare.
Ska det vara så här? När jag reflekterar över mina egna mobilvanor så visst – det händer att jag pratar i mobiltelefon när jag kör bil, men jag använder handsfree. Det verkar som om mobilen har blivit vår nallebjörn som vi inte kan leva utan och jag tycker det är tragiskt.
Överallt dyker den upp; på möten, vid middagen, på bio, i trafiken, när vi är på väg någonstans… så fort det verkar finnas en lucka i våra liv ska den fyllas med en titt i mobilen eller så ska det pratas med någon. Den är ett symptom på vår inre stress och den skapar ännu mera stress.
Jag tror mobilen stressar oss och vi behöver ta kommandot över våra vanor. Att låta det få vara tyst, att känna närvaro där jag är, att låta omvärlden sköta sig själv och inte tro att man missar något. Jag är också rädd att all den strålning som både mobiler och wi-fi skapar runt oss är skadlig.
Själv ska jag bli ännu bättre på att lägga bort mobilen, stänga av den och inte vara tillgänglig hela tiden för allt och alla.
Lägg bort mobilen!
Krönikören Per Ola tycker vi borde bli bättre på att lägga bort mobilen och istället njuta av nuet.
Text: Jai Thornell
Foto: Shutterstock
Jag kommer ut ifrån caféet och blir nästan genast nersprungen av en mamma med barnvagn som är fullt engagerad i ett mobilsamtal med någon och det verkar vara ett trevligt samtal eftersom hon skrattar. Hon ser mig inte och verkar inte lägga märke till att barnet gråter.
Publicerat