”Jag har fastnat – jag vet inte vad jag ska göra”. Detta påstående hör jag ganska ofta när mina klienter kommer. När de har berätta sin historia och förklarat var de har fastnat, det kan vara egna negativa mönster, en mindre fungerande relation eller ett arbete som inte ger något längre, så frågar jag ofta; ”Vad är det som hindrar dig att komma vidare?” Inte sällan är svaret; ”Jag vet inte?”…
Svaret kan verka förvånande då det kommer från en vuxen som tagit sig igenom många prövningar i livet redan – men i det här läget är man som klient blockerad och kan inte se klart. Så min uppgift är att lotsa dem med varsam hand för att räta ut frågetecknet till ett utropstecken. Svaret på ”Jag vet inte?” är RÄDSLA! Rädsla för att inte veta om man kan klara att bryta upp, rädslan för att inte veta om man får ihop ekonomin, rädslan för vad andra ska tycka, rädslan för att inte räcka till, rädslan för att misslyckas, rädslan för att bli ensam, rädslan för att förlora något eller någon… Listan kan göras lång.
Så – rädslan hindrar oss alltså ofta från att komma vidare och utvecklas i livet. ”Man vet vad man har, men inte vad man får” tar över. Man fastnar i det som gör ont och vågar inte ta steget som krävs för att man tror att ens val ska göra ont. Det är därför man svarar ”Jag vet inte?”. Hur man än väljer, så gör det ju ont…
Det vi glömmer bort är att vi tror att när vi väl valt så kan vi inte välja om igen. Vi glömmer bort att andras åsikter bara är deras åsikter. Varje människa har rätt att göra som de vill med sitt liv och att ”misslyckas” är inte att vara misslyckad. Man kan inte alltid veta att ens val är de bästa och hur ska andra då veta vad som är det bästa för en, de vet ju sällan ens vad som är bäst för dem själva? När det känns som om vi står på klippkanten så behöver vi våga hoppa – vi kommer att landa på båda fötterna. Vilken erfarenhet vi än får av våra val så utvecklar de oss. Livet är fullt av möjligheter – ta dem. Utforska livet, det är din rättighet och skyldighet mot dig själv.
Namasté
Jai
