Lyckad husrensning

Då kursinnehållet innehöll en del avancerade moment så hade vi ordnat så att hela gruppen skulle kunna besöka ett hus med pågående aktiviteter. Jag och Samya hade varit där för ett år sedan och arbetat. Det blev lugnare då en tid men sedan satte det fart igen och vi blev kontaktade av de som vistades där. 

Platsen är en förskola (personalkooperativ) och både personalen och barnen tyckte det var jobbigt. Och eftersom husrensningen (korrekta ordet är egentligen räddningscirkel) inte lyckats riktigt första gången så är det vårt ansvar att göra något åt saken, och kostnadsfritt förstås.

Denna gång tog vi dock med oss gruppen från kursen som varken hade info om vart vi skulle, att vi varit där tidigare eller om aktiviteterna som skedde där. Vi hade sett till att göra räddningscirkeln på en helg så att ingen, förutom några i personalen, var på plats. 

Instruktionerna var tydliga – ingen information från personalen fick ges till gruppen, inga frågor fick ställas och alla skulle arbeta på plats utan att prata med någon annan. Var och en fick papper och penna för att skriva ner vad de upplevde och fick till sig!

Innan vi samlades så var jag ensam med personalen och delgav dem vad jag fått till mig. Jag beskrev mannen, gav namn, att han bott på platsen och vad som jag uppfattat skett i huset inför personal och barn. 

När sedan alla samlades så fick var och en högt läsa upp vad de fått. Och alla 10 beskrev exakt samma man och fenomen i huset. Det var häpnadsväckande hur samstämmig information alla fått. Och personalen kunde bekräfta den här personen, hans historia och hans koppling till huset.

När det var gjort så bildade vi en stor räddningscirkel där vi hjälpte mannen över till Andra sidan och nu har det blivit lugnt på förskolan. Det vi alla fick uppleva denna dag går inte att förmedla med ord men den starka bekräftelse vi alla fick och det arbete vi tillsammans fick göra i kärlek skapade en djup tacksamhet under hela helgen.

Per Ola Thornell